Ofit

Vår poleträning har varit ganska ostrukturerad den sista tiden eftersom vi inte har någon lärare. Dessutom har jag bara tränat en gång i veckan. Detta har gjort att jag tappas massa i styrka så nu gäller det att rycka upp sig! I ett försök att få till mer struktur har jag nu skapat ett poleblock. Där ska jag skriva upp vad jag vill göra och följa upp och bocka av.
För att det ska kännas fresch gjorde jag denna bild (det är jag som gör the Q) och klistrade på blocket.

Kom igen nu Kattis. Nu får det vara slut på slashasandet och time to kick ass!

Stretchen går framåt

Men nu äntligen! Nu ser man väl skillnad? Eller? Bilden nederst i varje set är tagen igår och den översta för ungefär en månad sen. Efter ett härligt köttigt långlöp passade jag på att stretcha och det kändes som jag kom ner längre.

 Vänster är och förblir ett eländesben. En gris skulle kunna springa därunder.

 Men visst ser höger bättre ut nu? Därunder kommer i alla fall bara en hamster.

 Kolla straddle, den ser ju jättemycket bättre ut. Det är ju typ 2 dm, vad glad jag blir!

Svårt att se på splitten. Varför kan jag inte alltid stå på samma ställe? Men jag tror att den också är bättre.

Nu bestämmer jag, när jag tittar på bilderna, att jag gått framåt. Bra gjort Kattis! Nu peppar du och fortsätter köra! Det SKA gå!

Fina Madonna

Så har jag sett Madonna igen. Konserten har blivit tämligen sågad innan så jag hade inte speciellt höga förväntningar och kände inte speciellt stor pepp innan. När det började dra ihop sig så smög sig dock peppen på. Jag kände pulsen öka och försökte ta mig längre och längre fram för att se bättre och visst var det bra! Inte fantastiskt men bra. Konserten inleddes med Girl gone wild, min favoritlåt från nya skivan och Madonnas entré till den var ju bara hur bra som helst! En sak som jag blev imponerad av under konserten var skärmarna och grafiken som gick på dem. Det var sjukt snyggt foto och färgmättnaden var helt beyond något jag sett annars. Det lyfte verkligen upplevelsen. Dansarna är som vanligt helt sjuka. Konserten var ojämn med vissa fantastiska nummer och andra som var mer tröttsamma mellanakter. Men jag är nöjd! Önskar att jag kunde ta med mig Madonna hem.

Idag ska jag springa ett ganska hårt långpass i terräng. Det ser jag fram emot då det känns som länge sen jag sprang (det är det dock inte). Jag hoppas det hinner sluta regna innan dess. Jag fick en överdos av att springa i regn på maran.

Äntligen

Äntligen har jag satt en kneehold. Som jag har kämpat med detta trick. Egentligen är det inte svårt utan gör mest ont och med maran på gång vågade jag inte kötta på med mitt högra (skabb)knä. Men så tog jag mig samman och satte den äntligen! Jag jobbar på med min flexibilitet och idag går jag på ett stretchpass. Att stretcha en helt timme själv är nämligen något jag inte får till. Bättre att göra det med andra.

Lycklig Kattis.