Friday, February 14, 2014

Gillar du också mornar?

Väckarklockan ringer och jag dunkar irriterat med handen tills jag hittar rätt knapp. Jag släpar fötterna i golvet när jag ragglar mot dörren. När jag öppnar tumlar katterna in, skrikandes. Jag fortsätter mot toaletten medan de snor runt fötterna. I dunklet sjunker jag ner på toaletten och suckar när tycket lättar på blåsan. Sätter fötterna mot golvet och reser mig upp. Kisar mot spegelbilden,  grinar mot mig själv och gör honnör. Silar lite blod mellan tänderna och klickar med tungan. Tänker: man kan svälja en halv lite blod innan man mår illa.

Sen äter jag min müsli och cyklar till jobbet.

Tuesday, February 11, 2014

Popularitetstävling

Min sambo har gjort en film om ett liv utan el och jag är skådespelare. För att vinna ska en få flest likes (popularitetstävling) och jag VILL verkligen att han ska vinna (så jag också får pris). Så jag tycker att ni ska gå in här och gilla!

Wednesday, February 5, 2014

Diskriminerad

Jag tränar ju thaiboxning. Ofta är jag ensam tjej på de träningarna, men det är ingen som säger något om det för vi är ett bra gäng. Sent i höstas började en ny kille köra med oss. Eller ny och ny, han har uppenbarligen tränat innan.  Han har alltid varit lite konstig och liksom undvikit att träna med mig. Fine, det finns andra jag gärna vill köra med. I går tränade vi som vanligt och roterade person som vi körde med och slutligen hamnade han och jag framför varandra. Han flackar med blicken och frågar om jag inte vill köra med Rebecka som står och slår på säcken. Rebecka tittar upp och fortsätter slå. Hon kom nyss dit och vill fortsätta köra där. Jag vänder mig tillbaka och ler genom tandskyddet och pekar på honom med mina handskar. Han rör obekvämt på sig och tittar på mig när han säger: No I don’t wanna. I can’t kick a girl.

Jag stelnar till. Alla andra har redan börjat sin bensparring. Vänta, sa han precis att han inte vill träna med mig?

Jag stirrar på honom och säger: Sure you can!

Han börjar lite stelt cirkla omkring och mumlar lite ohörbara saker samtidigt som han ler stelt och osäkert och sparkar mot mig. Han försöker inte sätta nån och kraften är motsvarande min farmor (om hon levat). Jag kör på och känner hur ilskan börjar blossa upp. Vad SA han egentligen? Vad ger honom den rätten? Ska det här bli mitt problem?

Efter träningen när han har gått berättar jag för de andra under tiden vi stretchar. Deras reaktion: Öh va?! Wtf! Alla är överens att han är skitkonstig, det är hans problem och ingen försöker släta över eller ursäkta honom.

Just det blev jag så glad över! Men jag blir fortfarande skitarg när jag tänker på honom. Och så tänker jag på hur jag ska göra. Några förslag?