Deppig

Jag känner mig lite deppig. Jag vet inte riktigt varför. Kanske för att jag känner mig pluffsig och gått upp lite i vikt, kanske för att Mayhem förlorade i helgen, kanske som ett steg i marathonuppladdningen. Kanske för att jag tränat lite mindre än normalt de senaste veckorna? Hur som helst, inte på topp.

Hoppas kunna bli taggad och återkomma med sjukt mycket energi om någon dag.

Maraträning

Löpning är en effektiv träningsform. Jag kan börja springa direkt utanför dörren och avsluta träningspasset precis där. Tur är väl det för det tar tid att träna inför en mara. I helgen sprang jag mitt sista långpass, 32 km. Det tar mig alltså drygt 3 timmar att springa, med mitt tempo på 6 minuter/km. Innan dett måste jag förbereda mig och äta bra, men inte för trää inpå. Jag måste plocka fram vätskebälte och kolla vad jag ska ha för kläder. När jag kommer hem måste jag stretcha och bada. Där har det redan gått drygt 4 timmar. Nu börjar jag vara så van så jag inte blir öm i kroppen. Däremot så brukar jag bli ganska trött efteråt. Mao går nästan en hel lördag åt till ett sånt där monsterlånglöp.

Nu är det mindre än två veckor kvar och jag är taggad och känner mig förberedd. Jag hoppas att det kommer folk och hejjar på mig!

Drama, nej tack

Jag älskar att dansa poledance. Det har väl knappast undgått någon. Men shit vad med drama det blir på studion ibland. Jag orkar inte. Nu är vi bara 5 kvar i min grupp som från början var jättemånga. Så himla tråkigt.

Så bra helg

Oj vilken helg! Jag är glad, laddad och peppad. På lördagen var det dags för Gävle kvartsmara. Förra året gick jag ju och vann damklassen (motion) sjukt oväntat. I år hade jag svårt att veta vad jag kunde förvänta mig av mig själv eftersom jag mest kört mängdträning och tänkte att jag inte skulle vara så snabb. Samtidigt har jag varje vecka kört ett kvalitetspass och borde därmed fått in lite fart. Jag öppnade lugnt första kilometern och blev förvånad när jag kollade på klockan och såg att jag hade en km-tid på 4.40. Efter ett tag ökade jag lite och jag landade på ett snitt på 4.29 och gick i mål på tiden 47.17. En tid jag är riktigt nöjd med och ett pers. Framför allt att jag tycker att det kändes bra och ganska lätt. En liten rolig bonus var att jag lyckades dra sönder Pär och därmed brytan hans segersvit på lopp här i Gävle. Och jag vann damklassen igen. Jei me! Det här var riktigt bra uppladdning för för lördagens Göteborgsvarv och maran som kommer 3 veckor efter det.

Jag och syrran körde lite pole ihop på söndagenså jag bjuder på en bild med oss båda.

Bäst var ändå när syrran berättade att jag ju är stel i bröstryggen och min thaiboxtränare fick en ahaupplevelse. Jag har så dålig gard för att det är onaturligt för mig. Jag har ju sagt det hela tiden men folk har liksom inte fattat vad jag menar. Jag är inte bara seg på att förstå. Upprättelse! Nu känns det som jag har blivit ett projekt för tränaren. Han blev direkt introvert och började fundera på ett annat upplägg åt mig. Återstår att se om han kommer ihåg det.

Episkt

ända sen början har jag velat kunna göra en air shouldermout. Det kändes dock omöjligt eftersom jag inte ens kunde komma in i en dove/figurehead. Sen helt plötsligt upptäckte jag att jag visst kunde komma in i dove. Förra veckan skulle vi prova att göra air shouldermounts dvs superman =>dove och därifrån shouldermount. Jag trodde inte det skulle gå utan fusk (sparka ifrån på stången) men gjorde ett rejält försök och kom upp! Jag var tvungen att filma sen för att se hur det ser ut. Knappast perfekt, men jag gör det!

Jag älskar poledance! Sånt som var omöjligt för någon månad sen blir plötsligt möjligt och man lär sig hela tiden nya grejer. Snart sätter jag den där jävla cartwheel handspringen också!