Jag stelnar till. Alla andra har redan börjat sin bensparring. Vänta, sa han precis att han inte vill träna med mig?
Jag stirrar på honom och säger: Sure you can!
Han börjar lite stelt cirkla omkring och mumlar lite ohörbara saker samtidigt som han ler stelt och osäkert och sparkar mot mig. Han försöker inte sätta nån och kraften är motsvarande min farmor (om hon levat). Jag kör på och känner hur ilskan börjar blossa upp. Vad SA han egentligen? Vad ger honom den rätten? Ska det här bli mitt problem?
Efter träningen när han har gått berättar jag för de andra under tiden vi stretchar. Deras reaktion: Öh va?! Wtf! Alla är överens att han är skitkonstig, det är hans problem och ingen försöker släta över eller ursäkta honom.
Just det blev jag så glad över! Men jag blir fortfarande skitarg när jag tänker på honom. Och så tänker jag på hur jag ska göra. Några förslag?
Spöa honom.
ReplyDeleteSkoja.
Kan inte tränaren eller nåt säga att här tränar alla med alla?
Jag pratade med tränaren och han skulle säga till nästa gång att här är alla lika mycket värda.
ReplyDelete