Kortvasa, check.

Så var det fixat. Det gick inte direkt i något svindlande tempo men jag klarade mina mål:

• Åka under 4 (hemligt mål under 3.30)
• Inte ramla
• Ha roligt

Jag och pojkvän hade sagt att vi skulle åka ihop och det gjorde vi. Tills jag skulle köra ett tag. Jag åkte på och kikade efter pojkvän då och då. Det är ju rätt mycket folk i spåret så det är inte alltid helt lätt. Men jag tyckte mig se honom tills helt plötsligt när han inte var där. Då hade jag åkt ifrån honom. Gissa om jag kände mig dålig. :( Vi hade ju bestämt!

Dagen efter körde jag dessutom en liten uppvisning i dansen, komplett med träningsvärk och allt.

Nu är det dags att börja löpträna och inte bara snacka om gamla goda tiden. Snart är det ju GV.

Burn semla, burn

Imorn är det dags. Då ska jag åka skidor i 3 mil. Eller åka, jag ska väl mer hasa mig runt, för det går INTE fort när jag åker. Jag räknar med att det tar 4 timmar så mellan 12-16 kan ni sända mig fina tankar fulla med energi.

Buffy i mitt hjärta!

Jag är sjukt besatt av Buffy just nu. Jag är till och med lite inne på att se Angel, trots att jag hatar karaktären Angel. Vi får se. I alla fall har jag funderingar på säsong 8 av Buffy som ju är i serietidningsformat. Jag borde köpa en för att kolla om jag gillar. Nån som har läst och kan ge ett utlåtande?

De små sakerna gör det

Klev upp sjukt tidigt imorse för att åka till jobbet. Jag vet, helt galet. Jag har jobbat typ 8 timmars övertid den här veckan och dessutom har jag plussat på flextiden. Allt detta gör att jag känner mig ungefär lika pigg och het som en disktrasa. För att pigga upp mig när jag skulle cykla iväg (i 22 graders minus) tog jag på mig dessa sötnosar. Visst är de görfina! Komplett med mina benvärmare kände jag mig ändå något bättre än disktrasenivå. Men det var då det. Nu är jag ynkon!

Dessutom är de bekväma, vad kan man mer begära?

Var det kul?

You bet your sweet ass det var kul! Vi fick springa genom däck, pulsa i snön, bära varandra, släpa däck, klättra i rep och göra burpies, armhävningar och upphopp till tusen. Bland annat. Det var som man föreställer sig. Avskalat och enkelt men ändå hårt och himla kul. Dock tycker jag att de kunde ha skrikit mer på mig. Men jag tror att det är för att jag var ny och mest för att jag är tjej. Eller så var jag väl jävligt perfekt, det är också en möjlighet.

När vi kom hem åt vi tryfflar och tittade på Buffy. Jag grinade för det var sista avsnittet i säsong 5; the Gift. Jag börjar redan nu få separationsångest från serien...

Presenten

Pojkvän fick två presenter på alla hjärtans dag. En strut med tryfflar (fultryfflar men likväl ätbara. Jag svullade nämligen i mig hälften igår) och ett inbokat pass med Military training. Det är ett tufft pass (inget för otränade skrev ledaren när jag bokade passet) som genomförs utomhus och man gör klokt i att ta oömma kläder. Kärlek!

Han hade inte fixat något till mig utan panikkompå att jag fick välja mellan en middag och lyxtryfflar. Jag tog middagen. Just nu ångrar jag mig, men de kanske har tryffel på menyn?

Det snöar

Så här ser mitt jobbfönster ut.

Hoppas det blir bättre snart. Jag tänkte ju cykla till ett möte i eftermiddag och det var inte enkelt och smidigt att cykla imorse.

Pojkvänshets

Jag har precis fixat en alla hjärtans dag-present till pojkvän. Japp, om du läser är det dags att få prestationsångest. Den äger nämligen.

Idag är det ätligen dags för poledance. Jag hoppas vi får lära oss nåt riktigt coolt idag. Jag har varit lite mindre bra på att träna under slutet av förra veckan och början på denna. I stället har jag stannat hemma och käkat semlor. Därför är jag extremt sugen på att träna.

Kameraskygg

Efter drygt 30 år tror jag att jag börjar komma över min kameraparanoia. Fortfarande blir jag stel och konstig framför kameran men jag får i alla fall inte panik. Just nu sitter jag och tittar på fjällenbilderna och skrattar. Det följer jag sedan upp med avslutningen på mitt jätteprojekt, även där finns bilder. Jag är rätt rolig ändå!

Undrar om han läste?

Han hade handlat.

Idag träninsskolkar jag, äter semla (nja eg groda) och kollar på bästa Buffy.

Experimentet

Vart tog helgen vägen? Den gick alldeles för fort!

Idag är det meat free monday. Tänkte prova ett nytt recept på en gryta som jag fick tips om. Skrev ner igår vad vi behöver handla för att göra det och pojkvän fick i uppdrag att göra det. Dock tog han inte lappen på direkten eller ens efter påminnelse. Jag är övertygad om att han kommer glömma. Vi får väl se. Gör han det kommer jag inte se med blida ögon på det.

Just det, så var det ja

Jag har inte varit ute på 100 år. Innan Idre that is. Det var så länge sen så det kändes som jag skulle ha behöva tagit en kurs. Men, gott folk, det gick bra. Jag var lika bra som vanligt.

Och nu har jag kliat på ett myggbett som jag borde ha låtit vara. Nu har plötsligt dansbehovet blossat upp igen. Gah, jag hade glömt bort hur dansbesatt jag är.

Som tur är kan jag i alla fall göra sånt här hemma nu.

So long januari

Fast i år kom jag och januari ganska bra överens. Jag brukar ju tycka att januari är en grå, trist lång skitmånad. Men i år fick jag ju massa ledigt, min pole och Idre. Men nu lämnar vi januari åt handlingarna.

Att det precis har varit nyår märks i alla fall på gymmet. Det formligen kryllar av nyårslöften och de fyller upp de flesta pass. Så klart kul att fler börjar träna. Jag vill ju att alla ska träna, men jag vill kunna träna själv också. Nu har jag legat på som en igel sen i söndags för att äntligen kunnat kamma hem en aerobicplats ikväll. Jag har sån sjuk abstinens!

Separationsångest

Damn you, separationsångest!

Jag vet ju att det är dödsångesten som ligger och lurar. Som gör att jag har så svårt att släppa. Att gå tillbaka till vardagen där jag just nu får jobba hårt för att hitta mening och inte bara se meningslösa repetativa handlingar känns hårt efter en vecka där det inte alls varit så. Att jag dessutom snart blir av med fantastiska kollegor gör att det känns extra hårt. Liksom tomt och grått.

Mantran just nu: Jag bestämmer hur jag tolkar min verklighet. Jag ger mitt liv mening. Tänk vad mycket bra som finns i mitt liv!

Hemma

Jag har kommit hem från en vecka i fjällen. Det har varit helt otroligt roligt. Jag har åkt både slalom (måste köpa egna skidor), längd och hundspann. Jag har rört mig varje dag och har just nu en grym abstinens efter det. Jag har festat och dansat. Jag har skrattat, fått sol och varit i friska luften. Jag har träffat nya härliga människor och jag har haft det skitbra!

Köttfärsfot ikväll?

Jag har alltid haft ganska lätt för att få blåmärken och brukar alltid ha nått här eller där. Jag brukar få nåt av boxen, om jag brottas med pojkvän eller sånna som jag inte vet var de kommer ifrån. Men så här snygg blir jag när jag dansar poledance.

Jag dansar ikväll också så vi får se hur mycket värre det blir. Men jag bär dem med stolthet och ser dem på ett tecken att jag verkligen kör på.

Nu har den kommit!

Oh den har kommit nu, men när ska jag hinna hämta ut och montera upp den? Idag ska jag klippa mig och sen dansa. Imorn ska jag dansa och börja packa och på fredag åker vi till kattkollot. Iofs är det ändå mörkt när vi åker på fredag så det är väl ingen superbrådska att åka snabbt. Då borde det gå då. Under förutsättning att det inte tar skitlångtid att montera upp den. Åh vill nu nu nu!

Lycka

Jag har beställt en egen pole nu. Hoppas den kommer snart!

För övrigt ser jag Buffy för 3:e gången. Åh vilken bra serie det är!

Positiv

Jag har tänkt lite på hur jag vill vara, hur jag vill ses. Vad jag har för vision egentligen?
Jag vill ju vara en positiv människa som låter folk växa och utvecklas. Jag vill bekräfta och ge beröm. Så jag jobbar på det. På jobbet har jag börjat med att säga "bra jobbat" till kunder när vi avslutar en rekrytering. Det kändes lite fånigt i början. Jag menar, de har ju jobbat längre än mig, är duktigare och är äldra. Varför skulle de bry sig om att jag säger det? Det är ju dessutom en ganska opersonlig sak att säga. Men så upptäckte jag att en kund såg lite glad ut. Så jag fortsatte. Jag har ju ingenting att förlora på det och massor att vinna. nu funderar jag på vad jag kan säga mer, vad jag kan göra mer.
För jag ska bli bättre! jag tror redan jag uppfattas som rolig och trevlig, men jag vill bli bekräftande och peppande också. Jag vill att folk ska få energi av mig. Jag har en vision på gång känner jag!

Men åh

All energi bara försvann i ett hål nu. Frakk! Jag upprepar berömmen jag fick igår som en mantra i huvudet: Jag gör ett otroligt jobb! för att försöka behålla i alla fall lite.
Tur att det inte hände innan jul, då hade jag nog däckat.

Åter

5 dagar går så fort. Eller nja, faktiskt kändes de där 5 dagarna som längre än mitt ”jullov”. Det kanske var för att jag var hemma på plats och inte flängde runt. För att låta som jag är 100 år: jag fick tid för mig själv. Jag är så stolt över allt jag hann göra också. Jag tvättade till och med mina sminkpenslar!

Lycka!

Woho, nu är jag ledig i 5 hela dagar :D

Min årskrönika för 2010

Jag kör ju med träning som ni vet. Det är så himla bra att få det svart på vitt hur det ser ut. 2010 var året jag fick problem med knät, var tvungen att besöka en sjukgymnast och börja köra rehabträning. Ett ganska tungt år. Men 2010 var också året jag upptäckte poledance. En ny och kär bekantskap. Jag lyckades öka träningsmängden för 4 året i rad (bra gjort Kattis!) mycket pga de långa danspassen. Knäproblemen till trots lyckades jag också sätta ett pers. Årets första lopp sprang jag nämligen milen på 45.08

Men för att kunna jämföra är vi tvungna att gå tillbaka.

2009 såg det ut så här:

Mina vanligaste aktiviteter
Löpning, 5234 min, 87 st och 888 km
Ki Box, 2205 min, 28 st
Aerobics, 1740 min, 28 st
Simning, 905 min, 15 st
Spinning (intensiv), 660 min, 11 st

Summan totalt var 11722 minuter fördelat på 216 tillfällen. Det blir alltså 195,4 timmar sammanlagt.

2010 såg det ut på följande vis:

Det jag körde mest var styrka (rehaben spelar stor roll här), löpning, aerobic, box och dans. Listar vi det efter minuter ser det dock ut så här:

Vanligaste aktiviteter
Poledance: 2640 min, 23 st
Löpning: 2449 min, 57 st, 469 km
Box: 2165 min, 27 st
Styrketräning: 2044 min, 70 st
Aerobic: 1950 min, 29 st

Summan totalt blev 2010: 13128 min (=218,8 timmar) fördelat på 249 pass.
Tråkigt att se att det blev så lite löpning. Jag måste hitta tillbaka till löpningen igen. Men kul att jag ökade träningsmängden!

Vad gäller 2010 i övrigt såg det ut så här: (fet=gjort): Springa en mara (knäproblem), köpa ett läppstift, sätta ett pers, hitta ett nytt och bra jobb (behövdes inte), boka en kul resa (inte så avancerad men kul och dessutom miljövänlig!), köpa en cykel (jag började i alla fall använda den gamla), springa fler än 3 lopp (sabla knäproblem), köpa lite nya trosor och slänga lite gamla, äta mycket tryfflar, fira mer, handla mer lushprodukter (Lush försvann från stan), tala om för folk att jag älskar dem.

Oj vissa av grejerna kom jag inte ens ihåg att jag ville. Måste nog bli bättre på att följa upp under tiden va? Det tycker jag är ett bra facit! Bra jobbat Kattis.

Jag vill 2011: köra hårt med meat free Monday, bli bättre på Poledance, köpa en stång så jag kan träna hemma, träna mer än 2010, inte balla ur över julen, åka på en kul resa, bli bättre på att följa upp, jobba bra med min rehabträning, sätta ett pers, byta en blöja, vara barnvakt, laxa mer mat med fick och skaldjur (obs, inte bara lax!).

Är det nåt ni tycker jag ska lägga till?

Alla dessa gubbar

Just nu: sån trötthet mot gubbar överallt. Skräniga högljudda gubbar som tar plats.
Läser ansökningar, bara manliga sökande.
Ser krönika från lokalTV om det gångna året. Inte en kvinna med.

På krogen skrattade de högst och kräver sin plats.

Kollar filmer och tv-serier och horder av män eller manliga karaktärer formligen väller över mig allt som oftast i huvudrollen. Pingus mamma har långa ögonfransar och stryker och lagar mat.

Really? Måste till och med en animerad pingvin könsmärkas och passas i våra roller?

Dessutom: allt detta hat mot kvinnorna som anmält Assange. Denna hetsjakt. Påpekar du detta är du dessutom mot yttrandefriheten och mot Wikileaks. Jag blir så trött.

Tänker på Polanski som dömdes till våldtäkt (ja han befanns vara skyldig. Det vet vi ännu inte om Assange är.) men det ändå är synd om, för han gör ju så bra film. Det lidande, missförstådda geniet.

Alla dessa gubbar.

Girl power!

Jag har bestämt att jag ska bli sån där med coolaste t-shirtarna. Idag har jag den här. Köpte den nyss och älskar den!

Det är så logiskt alla fattar utom du

Läser en del om prataomdet och tänker på det där med logik. Många gånger betraktas (våldtäkts)offer inte som trovärdiga för att de inte agerar logiskt. Som offer ska du gråta, slåss, kämpa som ett djur och efteråt ska du vara slagen i spillror. Du utsätts ju för ett trauma och så reagerar man då. Agerar du inte på detta sätt är det inte logiskt och agerar du inte logiskt är du inte ett riktigt offer. Yes, logiskt om logik.

Fast människor är inte logiska. Vi är irrationella, känslomässiga och får tunnelseende. Vill ni ha exempel? Kolla till exempel på dokysåpor. Här odlar deltagarna myten om hur logiska de är.

-Jag röstade ut hen för att hen varit oärlig. Hen har i själva verket inte alls varit oärlig utan har bara ett sätt som deltagaren inte gillar.

-Jag röstade ut hen eftersom hen klarar sig bäst hemma. Hen kommer inte alls klara sig bäst hemma men alternativet råkade vara bästa kompisen och den vill man inte bli av med.
Titta gärna och försök hitta exempel.

Men vi är sånna. Vi rationaliserar i efterhand. Vi är inte maskiner. Bara för att någon inte beter sig på det sätt som verkar logisk betyder det inte att det är fel. Det finns mer eller mindre vanliga sätt att bete sig som offer, men inget som är fel.

Så är det

Nu har jag varit ledig en vecka. Ändå är jag lite avundsjuk på pojkvän som är ledig hela nästa vecka också. Jag jobbar ju.

Fast det är ganska skönt att jobba då. Jag lär ha lugn och ro och få jobba ifred. Och få sjukt mycket vuxenpoäng över att säga så...

Efter

Så har jag gått och skaffat twitter också. Vilka här använder twitter? Skriv gärna era namn så söker jag upp er.

Viktiga filmer i tonåren

När jag stod och diskade häromdagen (viljen grej nu när man har diskmaskin, då slipper man diska lika ofta!) kom jag att tänka på Robin Hood Prince of thieves. Alla i klassen såg verkligen den! Och låten Everything I do (I do it for you) blev ju en sån klassiker. När jag hör den nu kastas jag liksom tillbaka till den där klassfesten när vi nästan bara lyssnade på den.
En annan klassiker är ju Titanic. Den såg också alla. Somliga blev besatta och såg den hur många gånger som helst. Låten My heart will go on fick vi översätta på engelskan.

Vilka filmer minns ni? Och vilka blir klassiker för dagens ungdomar?

Egoboost

Fest med jobbet för ett litet tag sen. Himla kul och vilken egoboost. Dels fick jag höra att jag var fin och snygg ett antal gånger och det är ju inte fel.

Men gladast blev jag ändå över kollegan som flera gånger sa att jag var en av de bästa hen jobbat med. Att hen tyckte jag var fantastisk och satte lika värde på alla och ja, det var många superlativ. Görkul tycker Kattis!