Håll i hatten gott folk!

För i helgen är det fest, och jag ska gå ut! Jag ska dansa, och inte poledance! Eller ja de bli kanske lite hemma innan utgång men sen ska jag dansa vanligt. Gud det är så länge sen så jag måste nog gå en kurs. Och vad ska jag egentligen ha på mig?! Man har inte hotpants på sig ute va? jag vill minnas att man inte har det.

Stryk en sak från listan

I höst börjar jag på nybörjarbalett. Gud vad kul! Jag är jättetaggad och vill börja nu, genast!

Vad jag vill göra innan jag dör

Så här när semestern tar slut får jag ofta lite "åh nej nu är det höst och då får jag dödsångest och vad är det egentligen för mening med allt"-vibbar. Därför började jag med en lista om vad jag vill innan jag dör. Det här har jag än så länge.

Hoppa fallskärm
Forsränna
Åka till Venedig
Köpa hus i Italien
Springa maraton
Tävla i alla fall en gång i poledance. Behöver inte vara någon stor tävling (det är faktiskt tom att föredra en pytteliten)
Besöka alla kontinenter
Baka den perfekta biskivin
Träna så hårt så jag spyr
Gå på opera
Uppleva Sveriges första kvinnliga stadsminister
Vara ledig en hel sommar
Vara chef
Se Madonna live igen
Åka på Comic con
Bila i USA
Fortsätta träna hela livet
Hitta ett eget svampställe
Prova att dansa balett
Åka till en chokladplantage
Äta råbiff
Åka till Nya Zeeland
Vara en cool tant som går snabbt, svär och är rapp i munnen
Lära mig ett till språk (spanska, italienska eller kanske franska)
Simma med delfiner
Gå ut på morgonen, plocka lite ägg och sedan göra äggröra på dem
Bestiga Kebnekaise
Berätta för folk att jag älskar dem
Köpa en så löjligt dyr choklad att jag får hicka
Läsa och betygssätta 1000 böcker
Vinna massa pengar (minst 10 000 under samma gång)
Åka på Safari
Se massa olika vilda kattdjur
Se ett OS live (tack AK)
Se Sverige ha ett till lika bra OS friidrottsmässigt som vi hade i Sydney
Bada i en lagun
Bada i en varm källa
Bada i ett vattenfall (Tack Linda)

Hjälp mig. Vad tror ni mer jag vill? Vad vill ni?

Uppföljning

Ett av årets nyårslöften var att bli bättre på uppföljning så vi kollar hur jag egentligen ligger till. Så här såg det ut:

Jag vill 2011: köra hårt med meat free Monday, bli bättre på Poledance, köpa en stång så jag kan träna hemma, träna mer än 2010, inte balla ur över julen, åka på en kul resa, bli bättre på att följa upp, jobba bra med min rehabträning, sätta ett pers, byta en blöja, vara barnvakt, laga mer mat med fisk och skaldjur (obs, inte bara lax!).

Men gud, det ser ju görbra ut! Jag behöver bli bättre på att laga fiskmat, men där har jag massa inspiration från Italien nu. Jag behöver bara byta en blöja och hålla i lite grejer som jag redan gör så är jag home safe. Ja det är att akta urballningen över jul då. Men annars, bra jobbat Kattis!

Det var de 4 veckorna

Imorn börjar jag jobba igen. Jag har haft en härlig semester, även om jag har mycket att säga om det svenska sommarvädret. Jag vill ge mig själv riktigt med cred för att jag inte ballat ur på semestern. Jag har druckit vin och ätit götta, men jag har inte blivit galen och jag har rört mig hela tiden. jag har tränat rätt bra förutom veckan i Italien men då gick vi så himla mycket så det gör ingenting. Bra jobbat Kattis!

Bada mera

Sa jag förresten att vi hade jacuzzi på vårt hotellrum? Gissa om jag var lycklig över det? På lördagen tappade jag upp lite, superhett vatten som jag deklamerade att jag skulle ligga i tills jag löstes upp och sen vältrade jag mig runt i det min vana trogen.

Badar man Kattisstyle tappar man alltså upp lite vatten. Det ska vara så varmt att du blir alldeles röd och enda anledningen till att man klarar av det är för att hela kroppen inte täcks. Sen roterar man med jämna mellanrum. Klimatsmart!

Italien

Den här semestern styrde vi mot Italien. Jag och pojkvän har aldrig varit där men kände på oss att det skulle passa bra. Vi är ju gigantiska fans av maten och värme. Vi blev inte besvikna! Vi åkte till ett ställe i Nordvästra Italien som heter Moterosso och ligger alldeles vid havet. Där finns 5 små byar som man kan vandra eller åka tåg mellan och det är knappt någon trafik att prata om. Vi bodde på ett hotell uppe på ett berg med fantastisk utsikt över havet och övriga byn. Backen uppför (1 km med ca 2% lutning) var väl inte lika fantastisk att gå uppför men hey, gratis träning. Hotellet hade faktiskt en minibuss som åkte bestämda tider. Orka vänta på den dock. Vi gick uppför backen i alla fall en gång varje dag. Området är känt för sin seafood och vi åt en räkravioli som var så sjukt god! En liten bit av himlen. Mycket var det dessutom. De ställde fram en stor lergryta på bordet som puttrar när man får in den. Åh!

Annat som de är kända för är sina citroner som det bland annat blir likör, citrontårtor och annat göttigt av. De som kommer och hälsar på kan få smaka citronlikör.

Nu är det ok att vara hemma. Jag saknade katterna och poledancen när jag var borta. Här hemma saknar jag värmen. Semestern har varit bra. Jag har hunnit vara ledig och slappa och göra grejer. Förra semestern var ju bara flytt, renovering och hets kändes det som. Livet är bra.

Meat free monday

Det blir dåligt med meat free mondays så här på semestern. Jag glömmer liksom bort att det är och får köra det någon annan dag i stället. Fast det funkar det med. Poängen är ju att äta vegetariskt minst en dag i veckan, och det gör vi. Det har vi gjort ända sedan vi började i höstas nån gång. Det är jag nöjd med. Vi får se vilken dag som blir veckans vegetariska.

Mitt tålamod och jag

Jag går fort och jag blir stressad om någon går långsamt. När jag fikar fikar jag färdigt, sitter en stund och frågar sedan om vi ska gå. Jag blir irriterad när Pojkvän måste stå i hallen för att stänga jackan och inte kan göra det på väg ned för trappan. Om saker krånglar är inte jag den som tvekar att fräsa åt dem eller gorma. Jag har helt enkelt inte så bra tålamod och det brukar Pojkvän påpeka, lite som jag vore efterbliven och han ska ta hand om mig.

I vanlig ordning firade vi midsommar med min familj. Ca 11.30 på midsommarafton väntar vi på att pappas kompis E ska dyka upp och åka med oss till travet. Pappa ringer och frågar och E är på väg. Det är han. Han ska bli skjutsad och är alldeles borta vid macken. Pappa blir nöjd och vallar ut oss för att börja packa in i bilen. Tiden går och efter 7 minuter har E inte kommit. Jag och Pär står och pratar och skrattar men pappa börjar vanka omkring. Efter 12 minuter börjar pappa muttra för sig själv och svära. 5 minuter till går och pappa sätter sig i bilen som om detta skulle stressa E att komma snabbare. Han håller i ratten och mumlar någonting.

Nu börjar han fråga oss vad som kan ha hänt och hur lång tid det kan tänkas ta. Jag rycker på axlarna och upptäcker en stolpe vid sidan av vägen som ser ut att gå att göra nåt poledancetrick på. Men pappa kan minsann inte tänka på något annat. Han vankar och frustar och rynkar ögonbrynen.

Slutligen, efter 40 minuter kommer E. Pappa muttrar något surt och hoppar snabbt in på förarsidan. Jag vet redan vad som gäller och sätter mig i mitten och spänner på bältet. Nåde den som är seg när min far är på det här humöret. Vi åker iväg, mycket senare än pappas plan och han är klart rubbad ur sina cirklar. När vi kommer fram är det dessutom bilkö. På det börjar det regna. Vi andra i bilen börjar skämta men från pappa osar det ut irritation och han spänner ögonen när han ser sig omkring med en laserartad blick. E gör sitt bästa för att skämta med pappa och jag ser att min far märkbart anstränger sig för att inte slå honom i huvudet utan nöjer sig med en halvgiftig kommentar.

När vi är framme tittar Pojkvän på mig och säger att han plötsligt förstår mig och mitt tålamod lite bättre. Jag rätar lite på axlarna och säger att jämfört med pappa har jag faktiskt mycket mer tålamod. Mamma som hör oss prata kommer fram och säger med lugn röst att Kattis faktiskt har det bästa tålamodet i hela familjen. Bortsätt henne själv förstås (hon är ett freak of nature när det kommer till tålamod). Jag vänder huvudet mot Pojkvän och fullkomligen strålar. Han ser först förvånad och sedan, inbillar jag mig, imponerad ut. Jag tar honom belåtet i armen och när vi går iväg säger jag: Där ser du. Med mina förutsättningar har jag faktiskt bra tålamod. Pojkvän nickar.

Och nu

Semester. Lyckan.

Jinx

Åh nej, jag hann bara säga att det var lugnare så började uppdragen hopa sig... Njuter av dagens tischa. Gissa vad jag lyssnar på?

Åh snart!

nu börjar det äntligen lugna ner sig en aning på jobbet. Jag flänger inte längre omkring med andan i halsen och sätter mig upp mitt i natten för att jag kommer på något jag inte gjort. Nej nu kan jag se semesten där borta vid slutet på veckan. Åh ljuva semester! Då väntar Italienresa, ponnyritt, sena nätter, bokslukande, fika, sena mornar, kompishäng och bara lätta sig!

Hetsig

Det är svinhetsigt för mig på jobbet just nu och jag springer runt med andan i halsen. jag har tusen saker i huvet och när jag ska sova bubblar de upp till ytan. Då är det svårt att slappna av. På detta har jag en sommarjobbare att ta hand om. Då är det lätt att stressa och förtvivla. Det tar ju liksom tid att introduceran hen i arbetsuppgifterna.
Men hen tar ju efter introduktion över och GÖR massa saker. igår fick hen börja med min skämshög. En hög som blivit liggande sen årsskiftet och dessutom bara växt. Jag skämdes (och sa det också) över att lämna över den. Nu blir den uppsorterad, arkiverad och allmänt uppstyrd och jag känner mig lättare i själen.
Jag kan förstå att folk tycker det kan bli hetsigt och stressigt med sommarjobbare, men samtidigt behöver de tänka på allt sommarjobbaren gör. Själv älskar jag min!

Studenten

Idag är det studenten på vår största skola. Gissa vem som är där och delar ut stipende inför alla 3:or i aulan? Ja jag vet att ingen kommer tänka på mig och jag behöver inte göra så mycket men nog lyckas jag ändå bli pirrig. Rock on!

En dag då jag föll isär

Linda ville höra om dagar när allt faller på plats eller kanske otursdagar. Jag brukar inte se på dagar som tur eller otursdagar. Jag ser händelserna som separata men idag hände något som fick mig ur balans.
Jag ser inte mig själv som speciellt ordningssam men med vissa grejer är jag nästan (ehrm) anal. Strumpor är ett exempel. Jag blir helt förstörd om en av mina strumpor försvinner i tvätten. Det får liksom inte hända. En strumpa kan inte försvinna. Den måste ju vara någonstans! Jag blir skithetsig om den försvinner tillfälligt och det händer inte ofta.

Idag på lunchen kom jag ner till köket och öppnade ”mitt” kylskåp. Vi har nämligen 2 (ca 140 anställda, många köper lunch på företaget eller ute). Såg inte matlådan där jag ställde den. Blir lite förvirrad och kollar runt mer. Ingen matlåda. Jag öppnad tveksamt andra kylskåpet, men hittar inte heller där någon matlåda.
Tillbaka till mitt kylskåp och rotar verkligen igenom hela men av lådan syns inte ett spår. Glömde jag plocka upp den ur väskan? Jag springer upp till kontoret men nej, inte är den där. Jag är verkligen helt säker på att jag ställde in den. Jag kommer ju ihåg att jag hejade på Greger samtidigt. För säkerhets skull ringer jag pojkvän och frågar att min matlåda inte stod kvar imorse. Det gjorde den inte.
Nu är jag rejält uppjagad och spanar nästan ilsket på folk i matsalen för att försöka upptäcka matlådetjuven. Jag börjar fråga folk om de sett den men ingen vet något. Till slut får jag köpa en macka och lite sallad men jag tänker hela tiden längtansfullt på min fina (och dyra!) kravlax med cous cous.

Hoppas verkligen att förövaren uppskattade maten för själv känner jag mig inte tillfredsställd av min mat. Och som med strumporna kan jag inte släppa. Var är den någonstans? Vem tog den? Jag kan ju knappt jobba nu. Och hungrig börjar jag bli. Skit också!

Tisdag, redan?

Oj den där helgen gick fort. men det är semester snart och tur är väl det. Jag börjar bli sådär sommardisträ. När jag bara vill släpa mig runt i tofflor och sova länge. Som tur är har sommartiden på jobbet börjat så dagarna blir mycket kortare. Och det här året kommer jag inte vara inne i en renoveringshets så jag kommer faktiskt att märka av det. Jag behöver inte spackla och måla till 23 på kvällen. Nej du i stället kan jag skörda mina basilikor och kolla på Stargate universe. Men tänk vad bäst det hade varit om x-men funnits som serie.

Ett kul barndomsminne

Ni minns köttfärstån? Jag fick ju en blodfylld blåsa under nageln på lilltån. Det förstår man ju att det inte kommer att gå bra. Nog för att jag har tappat naglar förr och är ganska härdad, men nu tycker till och med jag att det är läskigt. Nageln vill hoppa av direkt och av nån ny nagel syns inte ett spår. Måste den inte stanna kvar tills en ersättare i alla fall är på väg? Dålig kompetensöverföring nu tycker jag. Den här episoden får mig att tänka på en sak när jag var liten (såg ni den smidiga övergången, va?!).

Jag var kanske 5 år och satt och åt gröt, passad på av min faster. Mannagrynsgröt och blåbärssylt om jag minns rätt. Plötsligt började jag mosa blåbär och väsa:
-Blod, bloood.
Faster skrattar och säger att det inte alls är blod. Det är bara blåbärssaft.
Jag vänder mig om och stirrar på henne...
-Jag vet, men jag låtsas att det är människor.

Med rätt musik på en filmatisering av det här har vi en klockren Omen-unge!
Är Malin nöjd eller vill hon ha mer minnen? Var det till belåtelse?

guldkant på tillvaron

I tisdags satte jag äntligen en shoulder mount. Igår när pojkvän kom hem hade han köpt denna för att fira min triumf. Nu tror jag i och för sig att det hade mer att göra med att han var göttasugen, men vem är jag att klaga på det. Jag gluffsade glatt i mig av den fantastiskt goda chokladtårtan och tänkte lyckligt på min shoulder mount.

Götta!

Nyss bokade jag 60 minuter massage imorgon. Det är min present till mig själv.

Minnesbilder

Det blev ett härligt Göteborgsvarv. Jag satte pers. Vädret var härligt och jag hade mysigt både innan och efter loppet. Jag öppnade lugnt i 5 minuters tempo och fick medvetet hålla tillbaka för att inte löpa på för snabbt. Mina första 5 km var också de långsammaste. Det var trångt och mycket folk och de flesta sprang lite snabbare än mig.

På Hissingen kommer första kicken. Deadmau5 börjar. Jag får lite extra energi och folkhavet lättar lite. Jag kan sträcka ut löpsteget och får flyt och löper flera lätta kilometer i 4.30 tempo.

De sista 3 km kickar energitabletten in och jag känner mig piggare. Omen dyker upp när jag har ungefär en kilometer kvar och jag börjar bara le. Sjukt skön känsla. Folk runt omkring mig ser trötta ut. Jag ökar. Musiken pumpar och mina ben svarar när jag klämmer ur det sista. Sista korta biten tar jag mig under 4 minuters tempo.

I rock

Jag skrev ju ett inlägg om att bara vara nöjd förut. Att jag kan springa igen och knät håller. Att jag får släppa iväg pojkvän och vara nöjd med att var vältränad och snygg. Det borde räcka, typ. Sen springer jag göteborgsvarvet och slaktar mitt personbästa. Under 1.44. Om det känns bra? You bet!

Så har jag fått en köttfärstå igen. Men den slipper ni se.

Vad ska jag skriva om

Jag känner mig lite oinspirerad. Är det nåt speciellt ni vill veta eller som ni vill att jag ska skriva om?

Fancy

Jag har visat pojkvän hur man putsar fönster så nu är alla fönster i hela lägenheten putsade. Fancy! Vill ni ha bildbevis?

Det kanske är så att jag känner mer för den här lägenhet eftersom den är mig egen och så fräsch jämfört med vår gamla. Där putsade jag aldrig fönstren (som ni kanske kommer ihåg). Här har jag inte ens bott ett år än men redan gjort det. Fancy! Då blir tanterna på jobbet stolt över mig. Eller nä det blir de nog inte. Jag är nog redan ett kört fall i deras ögon.

Fräsch

Nu har jag i alla fall nyklippta naglar och nyrakade ben. Tyvärr är det lite hårstrån kvar här och där så rakblandet verkar vara tämligen uselt. kanske är det dags att lyxa och byta igen? Det är trots allt några månader sen sist.

Imorn ska jag dopa mig till GV. Jag ska klippa mig. Tänk vad mycket lättare jag blir då! Kommer ge mig massa tid att slippa släpa på den vikten!

Jag är en slusk

Jag älskar verkligen poledancen. Igår stod jag kvar efter och pratade med en tjej om SM. Hon försökte övertyga mig om att söka och jag försökte övertyga henne. Vi stod och pratade i nästan 30 minuter och när jag sprang hem insåg jag att jag skulle bli väldigt sen. Attans! Jag prioriterade snabbt bort att klippa naglarna och raka benen. Det får jag göra idag i stället. Vad jag däremot kände mig tvingad att göra var att tvätta håret. Det var snuskigt redan igår. Nu sitter jag här med långa, äckliga, tunna naglar och längtar efter kvällens dusch.

Oh vi hade förresten 80-talstema igår så jag dansade i benvärmare. Kanske HUR bra som helst!

Härlig helg

Vilken underbar helg. Vi köpte ändligen stolar till vår pyttelilla balkong och som vi har börjat njuta av den. Vi har redan hunnit klämma in en lunch och middag där. Igår satt vi dessutom ute och käkade glass. Trots att den är så liten har vi redan njutit mer av den än vår gamla stora (som vi knappt utnyttjade alls pga trafiken utanför). Igår tog vi en promenad och plockade nässlor för att göra en nässelsoppa till dagens vegetariska maträtt. Är det inte semester snart?

Nöja mig

Eftersom det inte lär bli något pers på GV får jag nöjd mig med att vara lite allmänt vältränad och snygg. Jag tror faktiskt att jag aldrig har varit så vältränad som jag är just nu. Jag trodde jag var stark i magen innan men nu jävlar. Man blir stark av att lyfta omkring sin kroppsvikt och hänga uppochned på alla möjliga och omöjliga sätt.
jag får nöja mig med det helt enkelt.

Var snäll mot dig själv

Jag hör pojkvän prata om Göteborgsvarvet och tider. Han pratar om min bästa. Vill slå den. Jag peppar och ger råd. Hittar min egen kommentar där jag skrev att jag skulle under 1.45 nästa gång. Tänker på att jag inte ens kunde springa året efter. Jag satt i parken och drack ljummen cider och hoppades på nästa år. Nu är det nästa år och jag kan springa. Borde vara överlycklig över bara det. Är överlycklig över bara det. Ändå tänker jag på det där med 1.45. På att pojkvän kommer springa bättre än mig. Blir lika delar peppad och ledsen. Inser att jag inte kan tänka så. Måste vara snäll mot mig men vill så mycket.

För övrigt: Alltså det här med att vakna mitt i natten av mensvärk...extremt obra!

Inte fel

Det skulle inte vara helt fel att ligga så här. Nej, jag skulle faktiskt kunna tänka mig att göra det nu.

Snuppschen vilar

Gissa hur jag borstar tänderna nu?

Japp. Jag kör med vänsterhanden. Här ska byggas viljestyrka. Kommer ihåg hur jobbigt jag tyckte att det var när jag skulle öva upp vänstern till att kunna använda som musarm. Men det gick ju bra. Dessutom är det ett bra sätt att förebygga alzheimers.

Om viljestyrka

Jag hittade precis en jätteintressant blogg om hjärnan och löpning. Där läste jag bland annat om viljestyrka. Och här läser du inlägget.

Vad är viljestyrka egentligen? Tankar och beteenden är mönster i hjärnan som vi kan stärka eller försvaga. Det är i hög grad upp till oss själva och den viktigaste faktorn kanske är hur mycket viljestyrka man besitter. Viljestyrka är till viss del medfött, men kan också tränas som en biceps.

Att ha självkontroll är kanske den viktigaste faktorn för framgång i livet. I en klassisk studie lät man barn sitta framför en godisbit och om de klarade det i en kvart utan att röra godbiten skulle de få ytterligare en godisbit. De flesta åt upp godbiten efter några minuter. När man sedan följde upp barnen visade det sig att de som avstod och fick två godbitar också hade lyckats med studier och arbete. Självkontroll/viljestyrka var t o m en bättre indikator på framgång än IQ.

Viljestyrkan är en begränsad resurs
I en av de mest kända studierna såg man att studenter som bara fick äta rädisor gav upp ett olösligt problem tidigare än studenter som fick äta kakor under tiden. Båda grupperna hade kakor och rädisor framför sig men en grupp fick alltså bara äta rädisor, vilket krävde viljestyrka. De som tvingades äta rädisor orkade bara halva tiden jämfört med sina kakätande kompisar. Att avstå från de goda kakorna krävde viljestyrka och det tärde på deras förmåga att lösa en omöjligt uppgift.

Detta test har sedan dess upprepats på olika sätt och alltid gett samma resultat.

Viljestyrkan är en resurs och den tar slut. Bland det som förbrukar viljestyrka finns:
- att banta
- att undertrycka känslor
- att undertrycka sexuella och aggressiva impulser
- att plugga
- att leva med stress och sömnbrist

Det var några exempel. Det varierar förstås från person till person. När man vet och förstår att viljestyrka är en resurs som kan sparas och förbrukas, sparar man och planerar både sin ekonomi och sin viljestyrka. Under tentainläsning bör man således avstå från tvätt och städning, eller annat som förbrukar viljestyrka. Det handlar om att prioritera och att inte ha för många mål. Efter en lång dag med resursförbrukande möten kanske man inte ska gå in på en affär. Då har man inte viljestyrka att avstå från en onödig chokladbit. Det är mycket lättare att göra ett impulsköp när man är uttömd på viljestyrka. Viljestyrka betyder ju att stå emot impulser. Samtidigt är det så att samma faktorer som förbrukar resursen också ökar den långsiktigt. Att fasta, kontrollera sina känslor och att plugga, ökar viljestyrkan på sikt.

Hur ökar man resurserna? Man kan se viljestyrkan som en muskel som stärks av träning. Träning av denna "muskel" gör oss viljestarkare. Man vet dock att vissa typer av övning ökar förmågan. Genom att ägna sig åt sport, musik, spela instrument, studera, så stärks också viljestyrkan.

I studier har man sett att något så enkelt som att använda den icke-dominanta handen för att borsta tänderna i två veckor kan öka viljestyrkan. Man har också sett att människor som håller fast vid ett träningsprogram under två månader minskar sina impulsiva utgifterna, skräpmat, alkoholmissbruk och rökning. De studerar också mer och titta mindre på TV och gör mer hushållsarbete. Andra former av träning av viljestyrka ger liknande effekter.

Att springa är ett sätt att träna upp viljestyrkan. Att genomföra intervaller, att plåga sig, att följa en långsiktig plan. Det handlar till viss del om att bygga upp viljestyrka. När det är dags att springa ett maraton har man säkert nytta av det. Man vill klara det. Man vill ha ödet i sina egna ben. Det handlar om makten över sig själv. Ger man upp, är det kanske lättare att ge upp nästa gång. Om man klarar det, då stärks viljan och styrkan och självförtroendet och sannolikheten att man klarar nästa utmaning ökar.