Laddad

Jag har haft världens skönaste helg! Men vi börjar från början. I fredags hade jag värsta helvetesdagen och vid ca 3 tillfällen var jag nära gråten i ren frustration (uppmixad med lite trötthet). När pojkvän sedan kom hem hade han också haft en sån dag så vi ynkade oss tillsammans.
När helgen nu är slut kan jag konstatera att jag sovit 20-22 timmar och det var så välbehövligt. Nu känner jag mig pigg och glad. Jag har dessutom tagit ledigt på fredag så det blir en kort vecka. Jei vad glad jag blir när jag tänker på det!

Idag ska jag på kostrådgivning. Jag vann nämligen en sån förut. Jag har fått föra matdagbok i 6 dagar och fyllt i ett symptomblad. Det ska bli jättespännande att se vad hen kommer fram till.

Det hände igen

Idag sa någon (kvinna 50+) lasarett. När jag frågade vad det betydde och varför hon sa det i stället för sjukhus visste hon inte riktigt. Mycket märkligt.

Den här har jag på hjärnan

Uppmuntran av mig själv

Det började nyss regna ute. Det är höst. Då ligger det löv på backen. Löv + vatten = lövgröt och vad jag tycker om lövgröt vet ni redan. Därför lägger jag upp lite bilder från Italien i somras.

Världens chefigaste fiskmås.

Så här såg det ut. På riktigt. Visst blir man glad?

Upp ur hålet

Gud vad kul det var på baletten igår. Vi fick hoppa och även om jag så ut som en lam lama jämfört med riktiga balettdansare så kändes det ändå bra. Det var också första gången som jag tittade mig i spegeln och blev glad, då jag såg lite balettig ut. Jag vet inte om det var kläderna eller om hållningen satt lite bättre än tidigare. Men det kändes bättra än någonsin tidigare. Nu vill jag ju dansa balett idag också, men icke! Det är en vecka kvar.

Kanske är jag på väg upp ur min avgrund? Kanske är det för att jag långsamt smugit igång med löpningen igen?

Glad

Träffade en kompis till en kompis i helgen. Vi klickade och hade riktigt kul. Vi lyckades bland annat nörda Buffy, kolla skräck och äta muffins. Nu berättade kompisen att kompisen (invecklat hehe) hade Kattis-abstinens igår och ville ringa mig (fast det gick inte för jag hade systerhäng). Gud vad glad jag blev. Sånt kan göra en hel dag tycker jag. Vi känner ju inte varandra speciellt väl men att kompisen redan gillar mig så gör mig jätteglad!

Lasarett?

Alltså, det här med lasarett. Vad är det? Vem säger det och varför? Enligt mina observationer är det äldre människor som säger det. Jag kommer inte ihåg att folk i min ålder eller yngre säger det.

Glad

Det är så kul att få lära sig nya grejer.
Nu sitter jag med träningsvärk i vaderna sedan baletten igår. Balett är hårt. Jag som har vältränade ben som stockar tycker det är jobbigt. Det är så klart kul och jag ser hur många av övningarna kan göra mig till både en bättre poledansare (vilket var tanken från början) men även löpare. Det är både smidighet och styrka, ofta på ett annat sätt än jag är van.

Det är också himla kul att lära känna nya människor. Ett tag trodde jag att det skulle bli svårt när jag fick ett fast jobb och var färdigpluggad. Men jag lär känna massa nytt folk via dansen, and I love it!

Det här lovar gott mot demens och alzheimers. Det gäller att hålla sig viril.

Bihålssatar

Jag har ju världens vrångaste bihålor. Nu tog jag mig äntligen i kragen och ringde min vårdcentral. Då visade det sig först att jag hade ringt fel central. Det där med att man får ringa vart man vill? Då måste du först vara listad där. Så jag satt och väntade en timme i onödan och fick ringa igen, till rätt. När jag sedan fick prata med en sköterska fick jag propsa på en läkartid. Den fick jag om en vecka.

Vården alltså, den gör att jag känner mig så inkompetent. Det är därför min lösning alltid är att vänta och hoppas att allt ska gå över av sig själv.

Social

Det har varit en intensiv vecka och som ni vet har jag klagat på min energinivå. Den är fortfarande inte på topp kan jag säga. Pojkvän blev inte poppis i helgen när han lyckades missa att stänga av sin väckarklocka så den som vanligt ringde på lördagen. Jag muttrade och tyckte han var skyldig mig nåt.
Jag fick i alla fall sista passionsfrukttryffeln, men vete sjutton om det likställer skulden med en missad sovmorgon.

Jag hade i alla fall besök i helgen och nu käns det så tomt att de åkt. Jag känner mig needy och vill ligga i knät på nån. Svårt att få till på jobbet.

Stalker?

Jag börjar fundera på om jag har fått en stalker. Det hela började med att jag hade kontakt med honom i jobbet. Väldigt lite och ytligt, även om jag försökte vara personlig och trevlig under den korta tiden. Jag skulle efteråt höra av mig. Plötsligt fick jag ett mess på min privata FB. Fine, en aning udda men inte superkonstigt. Jag messade tillbaka att det inte skulle vara aktuellt från mitt företags sida att höra av oss ytterligare. Det var i alla fall ett år sedan. Vi är inte vänner på FB.

Igår bytte jag profilbild, idag fick jag ett nytt mess med en kommentar på den.

Han borde inte kunna se nåt annat än min profilbild. går han med jämna mellanrum in och tittar?

Vad säger ni? Är inte det stalkervarning?

Det här med skådespelare...

Att folk som kommer ut som homosexuella och sedan inte får spela straighta? Vad är det egentligen? Men straighta får spela gay hela tiden. Jag blir så sur!

Konversation

Jag: Hej P.
P: Hej Frun. Nej du har inte fått bli fru än du. Vad har du för kille egentligen?
J: Jag vill inte bli fru. Jag är nöjd som det är.
P: Jo det vill du visst! Du den här jobbgrejen...

Modeblogg

Anonym ville ha bild så varsågod. Fast benen ser korta ut så jag måste ha klackar.

Sailor Moon-blus och Ridbyxor. Älskar rumpan i dessa.

Konsumtion

Jag muntrade upp mig i helgen med lite konsumtion. bland annat på Bondens marknad där jag lyckligt handlade diverse ekologiska grönsaker. Senare shoppade jag loss på MQ så nu behöver jag inte handla kläder på ett år. Idag känner jag mig snygg i mina nya ridbyxor och en blus som känns lite Sailor moon.

Schleten

Jag känner mig inte på topp. Jag är liksom urlakad. Mycket på jobbet under ett tag, det hemska beskedet, vrånga knän som gör att löpningen är osäker och höst gör att jag liksom blir tom. Nu ville jag skriva ett inlägg, ett kul som jag kunde få feedback på och det i sin tur skulle ge mig energi. Men jag var liksom bara...tom.

Knävila

Nu har jag vilat från löpning i nästan två veckor och idag tänker jag provspringa. Håll tummarna för att det går. Annars får jag ringa sjukgymnasten igen (jag känner av knät nu när jag bara sitter så jag har inte så stora förhoppningar). Det dumma är att min sjukgymnast har gått i pension så jag måste få tag på en ny.

Sorg

Ibland får man veta vissa saker som är så hemska så man inte kan ta in dem. Jag tänker på dig och din familj.

Hemma

Jag är hemma från jobbet idag. Ytterst olämpligt då det här är en vecka som kanske är den intensivaste under hela hösten för mig. Men jag kan inte vara på jobbet om jag måste springa på toa vad 10 minut. Så jag är hemma. Synd dessutom för jag har en riktigt bra hairday. Vilket slöseri.

I alla fall passar jag på att läsa, när jag kan.
Dels läser jag "Det kallas kärlek". En psykologisk studie om mäns överordning och kvinnors underordning bland jämställda par. Den här hade jag högre förväntningar på. Jag vet inte om det är att boken skrevs 94, om författaren bara vill hitta över- och underordning där ingen finns eller om det verkligen är så eländigt. Men jag kan i alla fall inte identifiera mig ett endaste dugg. Män framstår som menlösa krukväxter som måste pysslas om, aldrig reflekterar och är ointresserade av alla andra än sig själva. Kvinnor å andra sidan tassar runt på tå, pysslar och vågar inte berätta om de får löneförhöjning för då kan det såra den ömtåliga manligheten. Bleh! Jag fortsätter att kämpa på och hittar med jämna mellanrum ett hysteriskt roligt stycke som jag läser högt ur för pojkvän. Han hummar och ser trött ut.

Samtidigt läser jag "Inte den typ som gifter sig". Feministiska samtal om äktenskapsmotstånd och den här är mycket mer spännande. Vad som är kul är dessutom att författaren redan (under 50 sidor) har tagit upp Buffy och Sex and the city. Jag har redan får intressanta frågeställningar. (Varför gifter man sig om allt är bra? Varför kan inte heteropar registrera partnerskap? och när börjar man fantisera om det perfekta bröllopet?) Så jag fortsätter att läsa.

Kära 16-åriga jag

Kära 16-åriga jag. Ta det lugnt, du kommer att få en pojkvän! Du är inte fulast i världen. Du kommer att få ett jobb som du gillar och är bra på och du kommer känna dig snygg, lycklig och ha underbara vänner. Inte hela tiden så klart, men ganska ofta.

Kära 16-åriga jag. När du är 31 kommer din farmor att dö i cancer. Hon får diagnosen något år tidigare och efter behandlingen tror ni att hon är frisk, men då kommer cancern tillbaka och bara några månader senare dör hon. Du kommer att gråta så du inte kan andas på begravningen och dina yngre kusiner kommer att titta på dig. Men du kommer att tycka att det är skönt att äntligen kunna gråta efter en månad i förlamning. Du kommer krampaktigt att hålla din syster i handen under hela begravningen och slänga näsduk efter näsduk på golvet. Men det gör ingenting.

Det är ok att känna. Det är det.

Äntligen helg

Så blev det äntligen fredag den här veckan också. Har ni sett Oscar Pistorious i VM? Killen de kallar Blade runner. Han är amputerad och springer med proteser. Så himla coolt att han tagit sig till VM. Nu pågår det en diskussion om han har en fördel eller inte. Tyckte Fogdö sa det så himla bra när ha sa att de andra också får amputera sig då. Mitt knä må vara vrångt men det funkar och jag kan gå med det. Tänk vad fantastisk kroppen är. Kära kropp, förlåt om jag klagar på dig. Jag tycker faktiskt att du är toppen. Och ganska snygg.

Nästa vecka blir antagligen hetsig för mig så i helgen gäller det att ta igen sig. Och se så mycket friidrott jag kan!

Jävla skitknä

Ska du börja krångla igen nu?

Jag får panik och sätter in allt: voltaren (som jag aldrig har tyckt hjälpt), iläggssulor i vanliga skor, nya sulor i löpskorna, ipren 2 ggr dagligen, vila och paniksamtal till sjukgymnasten. Jag dör om knät börjar igen nu. Det har gått supersmidigt fram till nu och jag sköter faktiskt mina rehabövningar.

Ta kontroll Kattis

Det var ju supersumpatiskt av sommaren att göra en comeback i lördags. Detta fick så klart min sommarkänsla att blossa upp igen och med den separationsångest från sommaren.
Det är som ett dåligt förhållande. Jag får inget avslut. Nej, nu skiter jag i det här. Nu ska jag gilla läget. Jag gillar läget. Läget är precis HUR bra som helst!

Nej jag kommer inte träna mindre

Tack för era kommentarer på träningsinlägget. Jag tycker själv inte att jag tränar för mycket (vad man nu menar med det) och då försöker jag se det ur många olika perspektiv. Jag har verkligen funderat och inte bara slagit bort det. När någon som tycker om en är orolig och säger till, då försöker jag ta det på allvar och reflektera.

Jag tror att många inte förstår hur mycket glädje träning ger mig och många andra. Jag skulle till exempel ha ännu svårare för hösten. Hur är detta möjligt tänker ni nu, men det är det. Som det är nu tröstar jag mig med att hösten faktiskt är den absolut bästa årstiden att springa i medan sommeren faktiskt är riktigt hemsk. Det är så mycke jag aldrig skulle fått se och uppleva. Löpning är ett underbart sätt att upptäcka en ny plats. Man hinner ju se så mycket mer än om man går.

Jag hade tex aldrig träffat den här sköna liraren om jag inte sprungit

Isa hade inte haft mina svettkläder att vältra sig i


Förresten var igår första gången på hur länge som helst som jag kunde tänka på snö och jul utan att få panik. Det går frammåt!

Appropå inget

Jag har precis beställt en pokal till jobbet. Hur coolt är inte det?

Tränar jag för mycket?

Lite då och då brukar någon runt omkring mig se bekymrad ut och säga att de är oroliga över mig. Över att jag tränar för mycket. Oftast är det en person som inte finns i min omedelbara närhet men som ändå finns där i utkanterna. Den här gången var det en före detta kollega (icke att blanda ihop med exkollegan som ibland kommenterar här). Jag skrattade först när hon sa att hon var orolig för mig men sen kom jag på att jag borde ha bett henne förtydliga vad hon menar. Vad är det hon är orolig över?
Är jag beroende av träning för att må bra? Ja, utan tvekan.
Är detta dåligt i sig själv? Det har jag svårt att se.
Känner jag mig tvingad att träna och får dåligt samvete om jag hoppar över ett pass? Icke. Jag skolkar då och då med gott samvete.
Tränar jag jämt? Det beror väl på vad man menar men jag har minst en och gärna två vilodagar i veckan.
Tränar jag så mycket att jag blir skadad eller sjuk? Jag är ju aldrig sjuk. Nu har jag utvecklat nån slags romantiserad bild av hur det är att ligga i sängen, vara lite rosig om kinderna med feber och kolla på DOOL. Enda skadan jag haft är mitt knäproblem och då är det i stället viktigt att jag tränar mitt knä på rätt sätt.
Äter jag konstigt/dåligt? Det tycker jag inte. Visst jag kan vara kräsen på det sättet att jag inte vill äta massa skit med färdigmat, McDonalds osv men jag är ju inte rädd för att äta mycket, fett eller kolhydrater osv.

Så jag måste undra, vad är hon orolig över? Vad tror ni? Är ni oroliga över mig?

En till om Bolland

Det var kräftskiva i Bolland. Själv åt jag inte kräftor utan hade köpt rostbiff och potatissallad. Bredvid mig till höger satt Stockholmskillens kompis. Mitt emot satt den andra kompisen till Stockholmskillen. Han bredvid mig pratade högt och tog mycket plats. Jag tyckte han var dryg. Han kallade mig för något vagt nedvärderande (lilla gumman?) och försökte vara wingman åt sin kompis som tydligen hade spanat in mig som ett möjligt ragg (trots att det var allmänt känt att jag var upptagen). Så kom det obligatoriska drick-momentet. Alla hällde lite av det de hade att dricka två glas och sedan lottades de två glasen ut. I glasen hamnade alltså: cider (olika smaker), öl, snaps och vin (vitt och rött). Mångfald for the win! Killen bredvid mig vann. Nästan alla rynkade på näsan när han hävde kräftspad i glaset och sedan halsade i sig hela. Jag antar att det var ett sätt att hävda sig, även om jag har svårt att förstå vad kräftspadet skulle ge honom för machopoäng.
Åsa vann det andra glaset men vägrade dricka upp. Då tog han hennes också. Samma procedur. Sen var han inte högljudd längre. Han somnade i Stockholmskillens dusch 5 minuter senare. Enligt rykten kunde man slå på duschen utan att han vaknade.

Vi dukade undan borden och började dansa och jag hade andra killen efter mig som en igel. Jag struntade i det och dansade på och skrattade med mina vänner under hela kvällen. På slutet satt vi i en trappa och pratade lite lugnt när kompisen dök upp igen. Han satte sig bredvid mig och såg svår ut och frågade om jag hade en soffa eller nåt som han kunde få sova på. Jag vände mig mot honom:
-Du, jag har bara en 120 säng och där ska en person sova, Jag. Så vände jag på klacken och marcherade i sedvanlig Kattisstil iväg. Tyvärr var klacken lite för tärande på slutet så jag tog av mig skorna och gick. Eller det gjorde jag inte alls. Jag var alldeles för otålig för att gå så jag halvjoggade hem. Också det typiskt mig.

Till Sassi

Första gången jag smakade Brysselkål var i Bolland. Det var på tiden alla hade icq och använde den. Eftersom jag hade Mac hade jag Gerrys icq och det var mycket märkligt i de flestas ögon. Ljuden var inte samma och jag hade gubbar i stället för blommor. En dag pratade jag med Fred på icqn och han berättade att han skulle göra köttfärssås. Jag suckade avundsjukt eftersom jag själv inte alls hade lust att laga mat. Vi pratade en stund och efter ett tag lyckades jag bjuda in mig själv på middag till honom. Det här var på en tid då rykten växte exponentiellt och när jag promenerade in i pojkkorridoren på hemmet började killarna att surra som humlor. De fnissade och frågade om något var på gång. Jag svarade att en middag var på gång. Detta förnekande gjorde dem bara ännu ivrigare och när jag gick in till Fred som hade dukat för oss båda stod de nästan som Knatte, Fnatte och Tjatte på varandra utanför dörren. Jag fick spagetti och köttfärssås och för första gången smakade jag brysselkål.

Det var inget på gång mellan oss och därför hände det hellar inget, men det tror jag inte killarna förstod. De var för upptagna med att fantisera över vad som hände för att förstå att det bara var en middag två vänner emellan, en för lat för att laga mat.

Bit ihop Kattis

Jag är på jobbet och jag är hes. I helgen har jag skrikit och applåderat så jag nästan blev öm i händerna. Jag älskar friidrott. Det är verkligen den bästa sporten. Och alla dessa människor jag bara sett på tv. Pojkvän himlade med ögonen när jag pickade på honom för tusende gången när Wissman gick förbi eller Sunneborn la sig på banan eller jag såg Yanick instruera Christian eller Emma. Det var så underbart med stämningen och vädret. Det hade inte kunnat vara bättre.

Om det bara inte tog slut...

Våga prova nya grejer

Vad är det med folk att inte våga prova något nytt? Man måste vara vältränad innan man ska börja träna, ha bra kondis innan man börjar springa, kunna dansa och vara smidig innan man börjar dansa. Man vill inte heller gå själv för det är läskigt. Jag fattar det inte. Vad är det värsta som kan hända?