Sengångare

Jag brukar kalla min pojkvän för sengångare eftersom han är lite sävlig, gillar långsamma saker och ibland kraffsar på mig med sina fingrar. Först blev pojkvän sur, men sen tittade vi på den här videon.



Sengångare blir 58-70 cm långa och väger 4-9 kg. Frambenen är längre än de bakbenen och deras 8 till 10 cm långa klor är utformade som hakar så att de kan hänga sig fast upp och ned i höga träd. Sengångarnas päls växer, till skillnad mot för hos andra djur, från magen mot ryggen, så att regnvatten ska kunna rinna av lättare. Pälsens hår bildar olika skikt. Närmast kroppen är håret kort och tät, de övre lagren består av långa halmliknande hår. Svansen är bara en liten stump eller helt tillbakabildad.Pälsen agerar även som kamouflage. På den växer alger som ger djuret ett grönaktigt utseende. Dessutom förekommer larver av fjärilar och andra parasiter, till exempel av släktena Cryptoses, Amblyomma, Boophilus och Trichilium, i pälsen som förbättrar sengångarnas täckmantel. Den tjocka pälsen ger även skydd när de faller ner från trädet.

Sengångaren rör sig mycket långsamt och har även extremt dålig syn och hörsel. Däremot har den utrustats med ett relativt bra luktsinne, vilket hjälper den att kunna lukta sig till om en gren är frisk eller rutten, och därmed undvika att ramla ner. Det kan ta upp till 1 timme för sengångaren att förflytta sig 1 meter.

I fångenskap sover sengångaren största delen av dagen, men nyare undersökningar har visat att de är mer aktiva i frihet. En sengångare i regnskogen sover endast ca 9,6 timmar jämfört med en sengångare i fångenskap som sover ca 16 timmar om dygnet. De äter nästan uteslutande blad, en föda som är fattig på näringsämnen och tar lång tid att bearbeta i magen. Det kan ta så mycket som upp till en månad och görs med hjälp av bakterier. För att klara sig trots den näringsfattiga födan har sengångarna anpassat sig. Tex har de lägre ämnesomsättning än alla andra däggdjur och de avsöndrar urin och avföring med cirka åtta dagars mellanrum då de kommer ner, gräver en grop där de "do their buisiness". (Förutom bytet av träd är det den enda sysselsättningen som de utför på marken.) De har även lägre kroppstemperatur. Under aktiva tider ligger temperaturen vid 30 till 34 °C och när de vilar sjunker den till 24 °C. Hos en välmående sengångare kan magen med innehåll utgöra så mycket som 2/3 av sengångarens vikt.

De är så rörande små djur!

Att bli gammal

När jag blir gammal och bor på hem, då vill jag göra det på ett hem där man får ha djur. Jag vill ha en spinnande katt i knät. Kunna gosa med en liten hund. Djur är lugnande och minskar risken för depression, som är ganska vanligt hos äldre människor. De sänker blodtrycket och så är de mysiga. Jag hoppas verkligen att jag hamnar på ett hem där djur är tillåtna. Jag önskar att det fanns fler.

Jag hoppas att jag får bo ihop med pojkvän. Jag vill få hålla honom i handen. Ha någon som kan krama mig och pussa på mig. Jag vill inte känna mig ensam och avskuren från omvärlden.

Resultat

Så här blev julgranen. Jag älskar den!

Julgalen

Jag är julgalen i år. För några veckor sedan köpte jag en plastgran. Jag har länge letat en plastgran, men bara sett fula. Nu hittade jag en på plantagen. Svindyr. Skit i det, tänkte jag. Jag är vuxen, tjänar ganska bra och har inga barn eller nåt. Dessutom kommer jag kunna ha den här granen resten av livet. Nu köper jag den! Och det gjorde jag. Jag och pojkvän har pratat ihop och och vi vill ha en riktigt snygg överklassgran. Men titta här, det duger ju inte!
Vi vill ha mer glitter, mer kulor. Snygga (=dyra) kulor. Snygg ska den bli och ja jag ska ha den uppe redan nu. Det är min gran och jag får ha den om jag vill!

Bihålor

Jag har länge klagat på mina bihålor. Tidigare i höstas bestämde jag mig för att ta tag i det och gick till en läkare. Mest för att det inte ska komma fram: Nej du har cancer och det har gått för långt så nu kan vi inte göra något åt det.
Först fick jag nässpray, kortisonnässpray och ändrade sängen till högläge. Jag fick även en medicin som skulle hjälpa om jag hade kattallergi. Att jag inte trodde på kattallergi brydde sig inte läkaren om. Han berättade att man minsann inte alls kunde dra några slutsatser av att jag inte kände mig bättre i Italien eftersom jag ju hade samma kläder som vanligt. Samma kläder som katterna säkert har slickat på (?) och proteinet man är allergisk emot sitter i saliven. På nåt sätt tror jag inte min läkare är speciellt förtjust i katter.

Efter en månad gick jag tillbaka för det var ingen skillnad. Bihålorna är lika hemska. Då fick jag och har nu ätit Kåvepenin i 9 dagar och boy luktar mitt kiss illa. Det är typ enda skillnaden. Plus att jag fick börja med Kortisonnässprayen igen. Jag fick ta blodprov för att kolla om det var kattallergi och det var det inte. Skönt att kunna avskriva det i alla fall.

Men vad är det? Vad är det för fel på mig? Är jag bara schåpig?

Kollegor har föreslagit allt från healing till akupressur.

En reflex

Det är en reflex att säga "Bra" när någon frågar hur jag mår. Fast jag har det kämpigt just nu. Det har varit många saker och jag är liksom så utpumpad. Jag märker det på att jag har svårt att somna. På hjärtat som börjar fladdra. Jag märker det på att jag börjar störtgrina när jag inte kan koppla om dvdn för att sedan bli apatisk och inte ens orka plocka ögonbrynen på en hel dag. Den här jävla hösten är kanske den värsta hösten sen den i Umeå, den när jag grät tills jag blödde näsblod.

Jag kämpar på

Jag har inte skött min löpträning speciellt bra under hösten. Det har blivit 1-2 ggr i veckan vilket ju inte alls räcker om man ska springa marathon. Därför var jag riktigt nöjd när jag igår masade mig ut och sprang en mil innan baletten. Jag hare löparrygga, vilket funkade jättebra, och jag kände mig riktigt peppad av min poledance-låtlista i spotify. Det var ett tag sen jag lyssnade på musik när jag sprang så det var härligt. Det enda som var jobbigt var att jag blev paranoid ett tag när jag sprang i skogen och började snegla mig över ryggen hela tiden. jag vill inte känna mig begränsad och rädd i mitt liv! Men har väl tanken satt sig att nån kan hoppa på mig bakifrån är den svår att ruska av.

Det är faktiskt mysigt att springa i mörker också. Det glömmer jag bort ibland.

Det gick bra att köra balett efteråt också. Fötterna kändes bara lite svullna och så kände jag mig frusen. Annars var det ingen skillnad. Hur är allt med er nu?

Meh!

Åh nej, jag har precis upptäckt en litet litet hål i min "I (och så en drake) Alistair" t-shirt. Tröjan är svart och jag råkade visst ha en vit bh under. Doh!

Thank god it's friday. Och SM i poledance!

Mysig

Livet är förändring

Katarina som ligger i min lista över bloggar jag läser brukar säga att livet är förändring. Det är ju sant. Ofta är det kul. Man får lära sig nytt, lära känna nya personer och utvecklas.

Men ibland är det jobbigt.Man vill att det ska vara som det har varit och man kämpar emot. Det är så klart jättedumt för det är att bara bränna upp sin energi. Elda för kråkorna. Här är jag lite nu.

Usch, jag känner mig nere.

Siri

Jag har ju haft den första verionen av ifån och kände att det var dags att uppgradera. Därför har jag nu köpt en 4s. Som ni kanske har koll på får man då AI:n Siri som man kan leka med. Jag älskar att prata med henne. Min favoritfråga har varit vad hon har på sig för då svarar hon stål och lglas, nice hu? Men igår när jag frågade undrade hon varför folk frågar henne det hela tiden. Tänk om jag har traumatiserat henne!

Alla är kär i mig

För nåt tag sedan drömde jag jätteofta att människor var kära i mig. Inatt drömde jag det igen. Den här gången var det en kollega (som jag inte gillar speciellt mycket) som var superkär i mig. Han stängde in sig på toaletten med mig (en ganska stor handikapptoa) och försökte förföra mig. När jag sa att jag inte var intresserad blev han helt förstört och jag tror att han fontänkräktes på toadörren. Oklart om det var av sorgen över att bli ratad eller om det var alkohol med i bilden. Men han vägrade att ge sig och följde efter mig på gränsen till stalking.

Nu blir jag lite generad när jag ser kollegan.

Skönt att jag börjat drömma (eller snarare komma ihåg drömmarna) igen. Det har jag inte gjort tidigare under hösten och jag tolkar det som att jag varit schleten. Självförtroendet är på topp så att säga.

Laddad

Jag har haft världens skönaste helg! Men vi börjar från början. I fredags hade jag värsta helvetesdagen och vid ca 3 tillfällen var jag nära gråten i ren frustration (uppmixad med lite trötthet). När pojkvän sedan kom hem hade han också haft en sån dag så vi ynkade oss tillsammans.
När helgen nu är slut kan jag konstatera att jag sovit 20-22 timmar och det var så välbehövligt. Nu känner jag mig pigg och glad. Jag har dessutom tagit ledigt på fredag så det blir en kort vecka. Jei vad glad jag blir när jag tänker på det!

Idag ska jag på kostrådgivning. Jag vann nämligen en sån förut. Jag har fått föra matdagbok i 6 dagar och fyllt i ett symptomblad. Det ska bli jättespännande att se vad hen kommer fram till.

Det hände igen

Idag sa någon (kvinna 50+) lasarett. När jag frågade vad det betydde och varför hon sa det i stället för sjukhus visste hon inte riktigt. Mycket märkligt.

Den här har jag på hjärnan

Uppmuntran av mig själv

Det började nyss regna ute. Det är höst. Då ligger det löv på backen. Löv + vatten = lövgröt och vad jag tycker om lövgröt vet ni redan. Därför lägger jag upp lite bilder från Italien i somras.

Världens chefigaste fiskmås.

Så här såg det ut. På riktigt. Visst blir man glad?

Upp ur hålet

Gud vad kul det var på baletten igår. Vi fick hoppa och även om jag så ut som en lam lama jämfört med riktiga balettdansare så kändes det ändå bra. Det var också första gången som jag tittade mig i spegeln och blev glad, då jag såg lite balettig ut. Jag vet inte om det var kläderna eller om hållningen satt lite bättre än tidigare. Men det kändes bättra än någonsin tidigare. Nu vill jag ju dansa balett idag också, men icke! Det är en vecka kvar.

Kanske är jag på väg upp ur min avgrund? Kanske är det för att jag långsamt smugit igång med löpningen igen?

Glad

Träffade en kompis till en kompis i helgen. Vi klickade och hade riktigt kul. Vi lyckades bland annat nörda Buffy, kolla skräck och äta muffins. Nu berättade kompisen att kompisen (invecklat hehe) hade Kattis-abstinens igår och ville ringa mig (fast det gick inte för jag hade systerhäng). Gud vad glad jag blev. Sånt kan göra en hel dag tycker jag. Vi känner ju inte varandra speciellt väl men att kompisen redan gillar mig så gör mig jätteglad!

Lasarett?

Alltså, det här med lasarett. Vad är det? Vem säger det och varför? Enligt mina observationer är det äldre människor som säger det. Jag kommer inte ihåg att folk i min ålder eller yngre säger det.

Glad

Det är så kul att få lära sig nya grejer.
Nu sitter jag med träningsvärk i vaderna sedan baletten igår. Balett är hårt. Jag som har vältränade ben som stockar tycker det är jobbigt. Det är så klart kul och jag ser hur många av övningarna kan göra mig till både en bättre poledansare (vilket var tanken från början) men även löpare. Det är både smidighet och styrka, ofta på ett annat sätt än jag är van.

Det är också himla kul att lära känna nya människor. Ett tag trodde jag att det skulle bli svårt när jag fick ett fast jobb och var färdigpluggad. Men jag lär känna massa nytt folk via dansen, and I love it!

Det här lovar gott mot demens och alzheimers. Det gäller att hålla sig viril.

Bihålssatar

Jag har ju världens vrångaste bihålor. Nu tog jag mig äntligen i kragen och ringde min vårdcentral. Då visade det sig först att jag hade ringt fel central. Det där med att man får ringa vart man vill? Då måste du först vara listad där. Så jag satt och väntade en timme i onödan och fick ringa igen, till rätt. När jag sedan fick prata med en sköterska fick jag propsa på en läkartid. Den fick jag om en vecka.

Vården alltså, den gör att jag känner mig så inkompetent. Det är därför min lösning alltid är att vänta och hoppas att allt ska gå över av sig själv.

Social

Det har varit en intensiv vecka och som ni vet har jag klagat på min energinivå. Den är fortfarande inte på topp kan jag säga. Pojkvän blev inte poppis i helgen när han lyckades missa att stänga av sin väckarklocka så den som vanligt ringde på lördagen. Jag muttrade och tyckte han var skyldig mig nåt.
Jag fick i alla fall sista passionsfrukttryffeln, men vete sjutton om det likställer skulden med en missad sovmorgon.

Jag hade i alla fall besök i helgen och nu käns det så tomt att de åkt. Jag känner mig needy och vill ligga i knät på nån. Svårt att få till på jobbet.

Stalker?

Jag börjar fundera på om jag har fått en stalker. Det hela började med att jag hade kontakt med honom i jobbet. Väldigt lite och ytligt, även om jag försökte vara personlig och trevlig under den korta tiden. Jag skulle efteråt höra av mig. Plötsligt fick jag ett mess på min privata FB. Fine, en aning udda men inte superkonstigt. Jag messade tillbaka att det inte skulle vara aktuellt från mitt företags sida att höra av oss ytterligare. Det var i alla fall ett år sedan. Vi är inte vänner på FB.

Igår bytte jag profilbild, idag fick jag ett nytt mess med en kommentar på den.

Han borde inte kunna se nåt annat än min profilbild. går han med jämna mellanrum in och tittar?

Vad säger ni? Är inte det stalkervarning?

Det här med skådespelare...

Att folk som kommer ut som homosexuella och sedan inte får spela straighta? Vad är det egentligen? Men straighta får spela gay hela tiden. Jag blir så sur!

Konversation

Jag: Hej P.
P: Hej Frun. Nej du har inte fått bli fru än du. Vad har du för kille egentligen?
J: Jag vill inte bli fru. Jag är nöjd som det är.
P: Jo det vill du visst! Du den här jobbgrejen...

Modeblogg

Anonym ville ha bild så varsågod. Fast benen ser korta ut så jag måste ha klackar.

Sailor Moon-blus och Ridbyxor. Älskar rumpan i dessa.

Konsumtion

Jag muntrade upp mig i helgen med lite konsumtion. bland annat på Bondens marknad där jag lyckligt handlade diverse ekologiska grönsaker. Senare shoppade jag loss på MQ så nu behöver jag inte handla kläder på ett år. Idag känner jag mig snygg i mina nya ridbyxor och en blus som känns lite Sailor moon.

Schleten

Jag känner mig inte på topp. Jag är liksom urlakad. Mycket på jobbet under ett tag, det hemska beskedet, vrånga knän som gör att löpningen är osäker och höst gör att jag liksom blir tom. Nu ville jag skriva ett inlägg, ett kul som jag kunde få feedback på och det i sin tur skulle ge mig energi. Men jag var liksom bara...tom.

Knävila

Nu har jag vilat från löpning i nästan två veckor och idag tänker jag provspringa. Håll tummarna för att det går. Annars får jag ringa sjukgymnasten igen (jag känner av knät nu när jag bara sitter så jag har inte så stora förhoppningar). Det dumma är att min sjukgymnast har gått i pension så jag måste få tag på en ny.

Sorg

Ibland får man veta vissa saker som är så hemska så man inte kan ta in dem. Jag tänker på dig och din familj.