Ofit

Vår poleträning har varit ganska ostrukturerad den sista tiden eftersom vi inte har någon lärare. Dessutom har jag bara tränat en gång i veckan. Detta har gjort att jag tappas massa i styrka så nu gäller det att rycka upp sig! I ett försök att få till mer struktur har jag nu skapat ett poleblock. Där ska jag skriva upp vad jag vill göra och följa upp och bocka av.
För att det ska kännas fresch gjorde jag denna bild (det är jag som gör the Q) och klistrade på blocket.

Kom igen nu Kattis. Nu får det vara slut på slashasandet och time to kick ass!

Stretchen går framåt

Men nu äntligen! Nu ser man väl skillnad? Eller? Bilden nederst i varje set är tagen igår och den översta för ungefär en månad sen. Efter ett härligt köttigt långlöp passade jag på att stretcha och det kändes som jag kom ner längre.

 Vänster är och förblir ett eländesben. En gris skulle kunna springa därunder.

 Men visst ser höger bättre ut nu? Därunder kommer i alla fall bara en hamster.

 Kolla straddle, den ser ju jättemycket bättre ut. Det är ju typ 2 dm, vad glad jag blir!

Svårt att se på splitten. Varför kan jag inte alltid stå på samma ställe? Men jag tror att den också är bättre.

Nu bestämmer jag, när jag tittar på bilderna, att jag gått framåt. Bra gjort Kattis! Nu peppar du och fortsätter köra! Det SKA gå!

Fina Madonna

Så har jag sett Madonna igen. Konserten har blivit tämligen sågad innan så jag hade inte speciellt höga förväntningar och kände inte speciellt stor pepp innan. När det började dra ihop sig så smög sig dock peppen på. Jag kände pulsen öka och försökte ta mig längre och längre fram för att se bättre och visst var det bra! Inte fantastiskt men bra. Konserten inleddes med Girl gone wild, min favoritlåt från nya skivan och Madonnas entré till den var ju bara hur bra som helst! En sak som jag blev imponerad av under konserten var skärmarna och grafiken som gick på dem. Det var sjukt snyggt foto och färgmättnaden var helt beyond något jag sett annars. Det lyfte verkligen upplevelsen. Dansarna är som vanligt helt sjuka. Konserten var ojämn med vissa fantastiska nummer och andra som var mer tröttsamma mellanakter. Men jag är nöjd! Önskar att jag kunde ta med mig Madonna hem.

Idag ska jag springa ett ganska hårt långpass i terräng. Det ser jag fram emot då det känns som länge sen jag sprang (det är det dock inte). Jag hoppas det hinner sluta regna innan dess. Jag fick en överdos av att springa i regn på maran.

Äntligen

Äntligen har jag satt en kneehold. Som jag har kämpat med detta trick. Egentligen är det inte svårt utan gör mest ont och med maran på gång vågade jag inte kötta på med mitt högra (skabb)knä. Men så tog jag mig samman och satte den äntligen! Jag jobbar på med min flexibilitet och idag går jag på ett stretchpass. Att stretcha en helt timme själv är nämligen något jag inte får till. Bättre att göra det med andra.

Lycklig Kattis.

Snuppschen

 Efter mat vill Isa alltid mysa under filt/täcke med mig. Det är den mysigaste stunden på dagen.

 Så vacker profil

Nya utmaningar

Jag är sugen på nåt nytt att bita i. Jag har anmält mig till Lidingöloppet och det känns skitkul. Självklart springer jag Göteborgsvarvet nästa år och då siktar jag på en tid under 1.40 men jag har en ny grej som jag spanar lite på. En lite halvhemlig grej än så länge. Det borde gå, det borde det verkligen. Men det känns lite läskigt.

Allt som är längre än en mara kallas ultralopp. Nu har jag sett att nästa augusti kommer de att annordna Stockholm Ultramarathon och det jag kikar på är 50 km. En bana centralt i Stockholm och man springer flera varv på den. Vad tror ni?

Stretch, detta elände

Tog lite bilder på stretch igen men det känns som det inte har hänt ett dugg. Åh vad less jag blir. Måste lägga upp en plan för att gå framåt. Skitstretch.

 Ser ni nån skillnad? Ser högerspagaten liiiiiiite bättre ut? Nä jag inbillar mig nog.

 Jag inbillar mig att splitten ser ett snäpp bättre ut. Eller inte.

 Skillnad på straddle?

Och så eländesvänster.

Jag har sprungit marathon!

Så var det gjort. Äntligen kan jag titulera mig marathonlöpare. Veckan innan sprang jag milen i shorts och linne när det var 25 grader och jag fasade för att det skulle bli 27 grader. När jag såg att vädret i stället lovade kallt och regn bestämde jag mig för att det var mycket bättre. Vi fick 4 grader, ihållande regn och blåsigt. Kastvindar på upp till 18m/s. Det var med andra ord inte mysigt väder som man springer och bara njuter av. Det sket jag i. Jag bestämde mig för att det i stället var jävligt Rocky och bestämde mig för att vara på bra humör. Jag kände mig bra klädd i långa tights och en lång tröja. Vantar hade jag inte spottat på men å andra sidan klarade jag mig rätt bra ändå. Jag är stoltast över 3 grejer:

1. Min mentala instälning. Jag kände mig stark och peppad i princip hela vägen. Jag log och gjorde high five med publiken och de gånger nån skrek mitt namn strålade jag.
2. Tiden. innan hoppades jag på att springa på under 4 timmar. Jag var lite osäker på hur det skulle gå men tyckte att det ändå kändes rimligt. Den tiden Krossade jag. 3.48 go Kattis! Med bara två löppass i veckan!
3. Kroppen som klarade det hela så bra. Självklart blev jag tärd. Benen domnade efter 2 mil men det var nog mest kylan. Knät höll. Mina fötter är ganska schletna nu men hey, det är mina fötter vi pratar om. Men nu, två dagar efteråt, känner jag mig sugen på att springa igen. Jag är mindre tärd nu än vad jag varit vissa andra träningsveckor med exempelvis thaiboxning. Det betyder att jag skött min läxa med långlöp bra.

Jag vill tacka alla som har hejjat på mig under loppet och bästa syster som stod för energi och pepp och service efter loppet. Han som skrek till mig att jag såg stark ut när jag sprang över Västerbron, de som såg mitt namn på tröjan och skrek Hejja Kattis.

Jag kommer att springa igen. fan vad kul det var!

Dagen innan

Idag är dagen innan jag tar mig an mitt livs största utmaning. Tänk på mig imorn mellan 12 och ca 16.

Deppig

Jag känner mig lite deppig. Jag vet inte riktigt varför. Kanske för att jag känner mig pluffsig och gått upp lite i vikt, kanske för att Mayhem förlorade i helgen, kanske som ett steg i marathonuppladdningen. Kanske för att jag tränat lite mindre än normalt de senaste veckorna? Hur som helst, inte på topp.

Hoppas kunna bli taggad och återkomma med sjukt mycket energi om någon dag.

Maraträning

Löpning är en effektiv träningsform. Jag kan börja springa direkt utanför dörren och avsluta träningspasset precis där. Tur är väl det för det tar tid att träna inför en mara. I helgen sprang jag mitt sista långpass, 32 km. Det tar mig alltså drygt 3 timmar att springa, med mitt tempo på 6 minuter/km. Innan dett måste jag förbereda mig och äta bra, men inte för trää inpå. Jag måste plocka fram vätskebälte och kolla vad jag ska ha för kläder. När jag kommer hem måste jag stretcha och bada. Där har det redan gått drygt 4 timmar. Nu börjar jag vara så van så jag inte blir öm i kroppen. Däremot så brukar jag bli ganska trött efteråt. Mao går nästan en hel lördag åt till ett sånt där monsterlånglöp.

Nu är det mindre än två veckor kvar och jag är taggad och känner mig förberedd. Jag hoppas att det kommer folk och hejjar på mig!

Drama, nej tack

Jag älskar att dansa poledance. Det har väl knappast undgått någon. Men shit vad med drama det blir på studion ibland. Jag orkar inte. Nu är vi bara 5 kvar i min grupp som från början var jättemånga. Så himla tråkigt.

Så bra helg

Oj vilken helg! Jag är glad, laddad och peppad. På lördagen var det dags för Gävle kvartsmara. Förra året gick jag ju och vann damklassen (motion) sjukt oväntat. I år hade jag svårt att veta vad jag kunde förvänta mig av mig själv eftersom jag mest kört mängdträning och tänkte att jag inte skulle vara så snabb. Samtidigt har jag varje vecka kört ett kvalitetspass och borde därmed fått in lite fart. Jag öppnade lugnt första kilometern och blev förvånad när jag kollade på klockan och såg att jag hade en km-tid på 4.40. Efter ett tag ökade jag lite och jag landade på ett snitt på 4.29 och gick i mål på tiden 47.17. En tid jag är riktigt nöjd med och ett pers. Framför allt att jag tycker att det kändes bra och ganska lätt. En liten rolig bonus var att jag lyckades dra sönder Pär och därmed brytan hans segersvit på lopp här i Gävle. Och jag vann damklassen igen. Jei me! Det här var riktigt bra uppladdning för för lördagens Göteborgsvarv och maran som kommer 3 veckor efter det.

Jag och syrran körde lite pole ihop på söndagenså jag bjuder på en bild med oss båda.

Bäst var ändå när syrran berättade att jag ju är stel i bröstryggen och min thaiboxtränare fick en ahaupplevelse. Jag har så dålig gard för att det är onaturligt för mig. Jag har ju sagt det hela tiden men folk har liksom inte fattat vad jag menar. Jag är inte bara seg på att förstå. Upprättelse! Nu känns det som jag har blivit ett projekt för tränaren. Han blev direkt introvert och började fundera på ett annat upplägg åt mig. Återstår att se om han kommer ihåg det.

Episkt

ända sen början har jag velat kunna göra en air shouldermout. Det kändes dock omöjligt eftersom jag inte ens kunde komma in i en dove/figurehead. Sen helt plötsligt upptäckte jag att jag visst kunde komma in i dove. Förra veckan skulle vi prova att göra air shouldermounts dvs superman =>dove och därifrån shouldermount. Jag trodde inte det skulle gå utan fusk (sparka ifrån på stången) men gjorde ett rejält försök och kom upp! Jag var tvungen att filma sen för att se hur det ser ut. Knappast perfekt, men jag gör det!

Jag älskar poledance! Sånt som var omöjligt för någon månad sen blir plötsligt möjligt och man lär sig hela tiden nya grejer. Snart sätter jag den där jävla cartwheel handspringen också!

Längdrekord

Marathonträningen går bra. På lördag stod det långpass på schemat och det var 30 km i 6 minuterstempo. Jag blev dock inte så munter när det började snöa knytnävsstora blöta flingor på fredagen. Men på lördag vid 12 när jag gav mig iväg var det ok väder. Löpningen då? Jo den gick bra! Det är alltid lite segt i början när man vet att man har så långt kvar. Efter typ 8 tycker jag att det känns lättare och då är jag fortfarande pigg och stark. Men även om jag blev sliten i kroppen är det så häftigt att märka att jag klarar av att öka tempot. Jag körde nämligen med appen zombierun de sista 6 km.

Idag är det korta intervaller. Kul!

Jag är laddad för maran. Bring it!

The q

Här kan ni se när jag köttar fram tricket the Q. Vackert va?

Framsteg, not

Jag sprang igår och stretchade efteråt. Jag tvingade även pojkvän att knäppa kort på mig för att se skillnad mot fotona som jag la upp för några veckor sen. Jag tog ivrigt fram de gamla bilderna och jämförde med de nya.
Och ser.....ingen skillnad. Men vafan!

Måste stretcha mer, längre, hårdare. Suck.

Inspiration

Priscilla Welch, från Storbritannien, en helt vanlig kvinna som vid 35 års ålder la av med rökningen och började springa. Fyra år senare kvalificerade sig för 1984 OS i marathon, där hon slutade 6:a med tiden 2:28:54. Hon vann sedan New York marathon 1987 och sprang samma år London marathon på tiden 2:26:51. Då var hon 43 år gammal....

Läs mer om henne här.

Semester

Det känns alltid lika märkligt att bestämma semester vid den här tiden. Jag önskar att jag kunde flexa. Jag är ju extremt sommarkär och vill ha semester när det är fint väder. Snäppet mer än alla andra. Så ska jag bestämma nu? Det går ju inte!

I alla fall har vi snackat om 3 veckor vid OS. Då har vi kattvakt (och så kan jag få titta). Sen en vecka till i höst nån gång. Jag vill åka till Italien och leta tryfflar!

Kämpa på.

Jag kämpar på med splitt grip aysha men det går inte. Jag blir så frustrerad så jag börjar grina snart. Som tur är blir det ingen balett i helgen så då kan jag öva. Jävla trick! Igår dokumenterade jag en Dangerous Brian i alla fall. Förutom händerna tycker jag den ser rätt bra ut.

Kontraproduktivt

Igår blev jag sur på dansen. Det var några tjejer som började prata med mig innan passet som frågade om jag tränade mycket. Någon hade sagt det till dem. Så då berättade jag vad jag tränar. När jag berättade att jag kör en del löpning var det en tjej som jag aldrig har pratat med innan som hoppade in och började berätta för mig att löpning och poledance är kontraproduktivt. Tydligen är det svårt att få rätt flexibilitet om man kör löpning. Jag log och sa att jag kommer nog aldrig komma upp till en nivå där det spelar roll och att det borde spela stor roll hur och vad man kör för löpning. Hon vägrade dock att släppa utan fortsatte prata om det. Alethea (en poledancare som är duktig, flexibel och har ganska sensuell stil) hade sagt det till henne. Jag slöt mig som en mussla.

Allvarligt, vi har aldrig pratat innan och nu ska hon börja tala om sånt där för mig. Då vill jag veta, är det baserat på en persons upplevelse eller är det konstaterat, kanske i nån studie? Hur stor skillnad är det? Vad med är kontraproduktivt? Det kan ju knappast vara bra att sitta i soffan, framför datorn eller att äta skitmat. Jag undrar också om det måste vara kört eller om man kan jobba runt det. Jag eftersträvar inte på nåt sätt samma stil som Alethea utan vill i stället vara mer sportig och balettig. Nej ska jag bli uppläxad vill jag ha en bättre grund och jag vill hellre få reda på det på ett avslappnat sätt än det här nästanpåhoppet. Även om jag fattar att hon inte menade det så.

Jag tycker i alla fall att jag har nytta av min kondis och mina starka ben i dansen och jag orkar träna typ hur länge som helst.

Min hand är rosa

Det är lite spännande att se ett blåmärke som har den färgen. Benet är inte heller vackert. Men jag glädjer mig med att tränaren sa att jag har grym potential. Jag tänker på det ibland och blir jätteglad. Dessutom har jag vunnit ett par löptights, jei!

Thaiboxning

Har jag berättat att jag börjat med Thaiboxning? Jag var och provade på ett pass för någon vecka sen och det var så kul så jag kunde inte låta bli. Nu har jag möblerat om i träningsschemat och då fick jag in ett pass i veckan nämligen onsdagar. Gud vad kul det är! Sån genomträning av hela kroppen med kondition, uthållighet, styrka och koordination.

Idag fick jag en hård krok i ansiktet och som vanligt var min gard någon annan stans än där den ska vara. Tränaren kom fram och tittade mig i ögonen och frågade om jag visste var jag var. Han litade inte på när jag sa att jag var ok tydligen. Sen stod han och höll i mig typ 2 minuter innan jag fick köra igen. Jag kände mig lite dum. Jag hävdar dock att det måste ha sett värre ut än det var för SÅ farligt kändes det inte. Och det känns för övrigt himla bra att jag tydligen kunde ta en smäll. Jag har alltid trott att jag skulle ha svårt för det och bli rädd. Men jag kanske är en hårding ändå. ;)

Vad jag däremot går och gnäller över nu är mitt ben där jag fick några rejäla sparkar. Jag kommer säkert inte ens att få ett coolt blåmärke, men ändå linka omkring som House. Jag måste skaffa en käpp. Och bli lika smart. Och öva upp garden mer. Jävla gard.

Vighet

I poledance är det en klar fördel att vara vig. Då kommer man in i häftigare trick och det mesta ser snyggare ut. Jag har aldrig varit vig. Faktum är att jag aldrig har varit så vig som jag är just nu. Detta innebär dock inte att jag är vig, speciellt inte jämfört med folk som håller på med pole. Kanske om jag jämför med svennebanan. Här ser ni några grejer som jag kämpar med.

Spagat på höger ben. Känns jättebra men jag har som synes en bra bit kvar.

Spagat på vänster ben. Gode gud hjälp mig!


Straddle. Man vill ha benen så längt åt sidan som möjligt.

Och värst av allt: splitt. Den kanske jag kan komma in i 2025?

Marathon

Jag är ju anmäld till Stockholm Marathon. Idag sprang jag långlöp på 26 km vilket tog typ 2 timmar och 40 minuter. Det kändes skitbra! Jag kände mig tärd och sliten i benen som man ju gör när man sprungit så långt, men jag kände också att jag hade krafter kvar och kände migstark. Jag fick hålla tillbaka för att inte blåsa på på slutet. Det var första gången jag kände att det kommer gå bra. Maran kommer gå skitbra! Och det känns sjukt gött :D

En dålig och ful allegra

Jag har haft ganska svårt för allegra. Här försöker jag mig på en men får inte ut benet. Det är svårt att få ett bra grepp och det tar i ryggen, som jag efteråt var alldeles röd på. Men det där ska nog gå att styra upp. Och ursäkta den fula uppgången.

Funkar det för er?

Så nu borde det funka tycker jag. Jag firar med att lägga upp en video på en handspring. Ni kanske kommer ihåg att det var en sak jag ville göra klara av att göra under året. Hurra! Nu ska jag bara klara av att göra den utan att stå och ladda en kvart innan.

Låser nästa vecka

Nu tror jag att jag har de flesta med mig. Men ni har några dagar till, nästa vecka låser jag.

Pepp

Åh jag är så pepp och vill att det ska bli kväll. Jag har pole 19.30 och är supertaggad. Dessutom vill jag att det ska bli fredag snart, för vet ni? Då ska jag ut. Jag ska ut och dansadansadansa!
Kan inte den här dagen gå superfort.

Förresten, jag provade thaiboxning i måndags och fick grym träningsvärk i nacken. Så mycket så jag fortfarande har träningsvärk. Det är en konstig känsla kan jag berätta.

Låsa bloggen

Jag har kommit på att jag vill lägga ut bilder och filmer från polen och det vill jag inte att vem som helst ska kunna se. Därför kommer jag antagligen att låsa bloggen. Hojta till om ni vill ha ett inlogg så fixar jag. Här eller på FB. Det vore ju kul att ha er "gamlingar" kvar!