Mot Lidingöloppet

På lördag springer jag Lidingöloppet. 30 km i terräng. Jag ser både fram emot det och fruktar det. Jag fruktar det mest för att jag satte ett ganska hårt mål för mig själv (2.38) som jag nu inte tror är realistisk. Klart jag kommer att klara att springa 30 km. Det är inga problem, men jag vill ju göra det snabbt. Frågan är vad som är ett realistiskt mål. Klarar jag 2.45 dvs ett tempo på 5.30?
Vem vet. Jag måste försöka släppa prestationsångesten och bara springa för kul. Antagligen kommer det dessutom att vara lerigt och blött. Jag hoppas slippa Stockholm marathon-väder i alla fall.

Så tänk på mig på lördag. Kom gärna med ett låttips så stoppar jag in det i min löplista och tänker på dig med kärlek när jag springer. Jag blir alltid glad när jag "får" en låt och det ger mig massa energi.

Energilös

Jag har svårt att förstå vad det är men jag har verkligen ingen energi just nu. Jag orkar inte träna, jag VILL inte träna. Igår tänkte jag att jag enegtligen bara vill vara destruktiv och äta dåligt, supa och skolka från livet. Det gör jag inte, är alldeles för ordentlig och jag fattar egentligen inte varför jag fick en impuls att supa. Men jag känner mig helt klart instängd, klaustrofobisk och ledsen. Jag får ju ofta den känslan på hösten och nu verkar den ha slagit klorna i mig igen.
Jag får känslan av att simma och sjunka. Jag började nästan grina när jag hade beställt fel kalender på jobbet. Igår fick jag ett utbrott på pojkväns väckarklocka som hade råkat blivit fel inställd.
Jag kan liksom inte ta motgångar.

Kanske har allt på jobbet tagit mer på mig än jag trott. Mitt mantra är bara...jag orkar inte. Följt av ett litet hulkande och det är ju inge kul.

Två kombos

Vill ni se lite kombos? Nja det kanske ni inte vill, men det får ni ändå!

Att försöka vända snyggt i luften. En kombo jag fick lära mig av Jenyne.

Från Jamilla in i Extended allegra och in i superman. Smidig som en vessla.

Spagat på höger innan jul

Det är mitt nya mål. Det känns som det är möjligt, jag hoppas det i alla fall.

Annars är det mindre än 3 veckor till Lidingöloppet. Jag köttar backar och funderar på om mitt mål är för ambitiöst. Hårt blir det i alla fall. Men hey, man måste utmana sig själv.

Det finns alltid något att stretcha

Nu har höstvemodet kommit. Jag tänker på döden och tycker att livet känns eländig. Förhoppningsvis går det över. Jag försöker träna mig igenom. Igår sprang jag 2 mil och tyckte att det kändes bättre att andas höstluft under löpning än annars. Jag jobbar mycket på min flexibilitet och här ser ni mig göra en contortion scorpio. Helst ska man kunna dra benet mot huvudet med båda händerna. Jag är dock för stel i bröstryggen för att få båda armarna dit och inte får jag benet mot huvudet heller. Så här har vi en utgångsbild. Förhoppningsvis ser den bättre ut som ett tag.