Stalker?

Jag börjar fundera på om jag har fått en stalker. Det hela började med att jag hade kontakt med honom i jobbet. Väldigt lite och ytligt, även om jag försökte vara personlig och trevlig under den korta tiden. Jag skulle efteråt höra av mig. Plötsligt fick jag ett mess på min privata FB. Fine, en aning udda men inte superkonstigt. Jag messade tillbaka att det inte skulle vara aktuellt från mitt företags sida att höra av oss ytterligare. Det var i alla fall ett år sedan. Vi är inte vänner på FB.

Igår bytte jag profilbild, idag fick jag ett nytt mess med en kommentar på den.

Han borde inte kunna se nåt annat än min profilbild. går han med jämna mellanrum in och tittar?

Vad säger ni? Är inte det stalkervarning?

Det här med skådespelare...

Att folk som kommer ut som homosexuella och sedan inte får spela straighta? Vad är det egentligen? Men straighta får spela gay hela tiden. Jag blir så sur!

Konversation

Jag: Hej P.
P: Hej Frun. Nej du har inte fått bli fru än du. Vad har du för kille egentligen?
J: Jag vill inte bli fru. Jag är nöjd som det är.
P: Jo det vill du visst! Du den här jobbgrejen...

Modeblogg

Anonym ville ha bild så varsågod. Fast benen ser korta ut så jag måste ha klackar.

Sailor Moon-blus och Ridbyxor. Älskar rumpan i dessa.

Konsumtion

Jag muntrade upp mig i helgen med lite konsumtion. bland annat på Bondens marknad där jag lyckligt handlade diverse ekologiska grönsaker. Senare shoppade jag loss på MQ så nu behöver jag inte handla kläder på ett år. Idag känner jag mig snygg i mina nya ridbyxor och en blus som känns lite Sailor moon.

Schleten

Jag känner mig inte på topp. Jag är liksom urlakad. Mycket på jobbet under ett tag, det hemska beskedet, vrånga knän som gör att löpningen är osäker och höst gör att jag liksom blir tom. Nu ville jag skriva ett inlägg, ett kul som jag kunde få feedback på och det i sin tur skulle ge mig energi. Men jag var liksom bara...tom.

Knävila

Nu har jag vilat från löpning i nästan två veckor och idag tänker jag provspringa. Håll tummarna för att det går. Annars får jag ringa sjukgymnasten igen (jag känner av knät nu när jag bara sitter så jag har inte så stora förhoppningar). Det dumma är att min sjukgymnast har gått i pension så jag måste få tag på en ny.

Sorg

Ibland får man veta vissa saker som är så hemska så man inte kan ta in dem. Jag tänker på dig och din familj.

Hemma

Jag är hemma från jobbet idag. Ytterst olämpligt då det här är en vecka som kanske är den intensivaste under hela hösten för mig. Men jag kan inte vara på jobbet om jag måste springa på toa vad 10 minut. Så jag är hemma. Synd dessutom för jag har en riktigt bra hairday. Vilket slöseri.

I alla fall passar jag på att läsa, när jag kan.
Dels läser jag "Det kallas kärlek". En psykologisk studie om mäns överordning och kvinnors underordning bland jämställda par. Den här hade jag högre förväntningar på. Jag vet inte om det är att boken skrevs 94, om författaren bara vill hitta över- och underordning där ingen finns eller om det verkligen är så eländigt. Men jag kan i alla fall inte identifiera mig ett endaste dugg. Män framstår som menlösa krukväxter som måste pysslas om, aldrig reflekterar och är ointresserade av alla andra än sig själva. Kvinnor å andra sidan tassar runt på tå, pysslar och vågar inte berätta om de får löneförhöjning för då kan det såra den ömtåliga manligheten. Bleh! Jag fortsätter att kämpa på och hittar med jämna mellanrum ett hysteriskt roligt stycke som jag läser högt ur för pojkvän. Han hummar och ser trött ut.

Samtidigt läser jag "Inte den typ som gifter sig". Feministiska samtal om äktenskapsmotstånd och den här är mycket mer spännande. Vad som är kul är dessutom att författaren redan (under 50 sidor) har tagit upp Buffy och Sex and the city. Jag har redan får intressanta frågeställningar. (Varför gifter man sig om allt är bra? Varför kan inte heteropar registrera partnerskap? och när börjar man fantisera om det perfekta bröllopet?) Så jag fortsätter att läsa.

Kära 16-åriga jag

Kära 16-åriga jag. Ta det lugnt, du kommer att få en pojkvän! Du är inte fulast i världen. Du kommer att få ett jobb som du gillar och är bra på och du kommer känna dig snygg, lycklig och ha underbara vänner. Inte hela tiden så klart, men ganska ofta.

Kära 16-åriga jag. När du är 31 kommer din farmor att dö i cancer. Hon får diagnosen något år tidigare och efter behandlingen tror ni att hon är frisk, men då kommer cancern tillbaka och bara några månader senare dör hon. Du kommer att gråta så du inte kan andas på begravningen och dina yngre kusiner kommer att titta på dig. Men du kommer att tycka att det är skönt att äntligen kunna gråta efter en månad i förlamning. Du kommer krampaktigt att hålla din syster i handen under hela begravningen och slänga näsduk efter näsduk på golvet. Men det gör ingenting.

Det är ok att känna. Det är det.

Äntligen helg

Så blev det äntligen fredag den här veckan också. Har ni sett Oscar Pistorious i VM? Killen de kallar Blade runner. Han är amputerad och springer med proteser. Så himla coolt att han tagit sig till VM. Nu pågår det en diskussion om han har en fördel eller inte. Tyckte Fogdö sa det så himla bra när ha sa att de andra också får amputera sig då. Mitt knä må vara vrångt men det funkar och jag kan gå med det. Tänk vad fantastisk kroppen är. Kära kropp, förlåt om jag klagar på dig. Jag tycker faktiskt att du är toppen. Och ganska snygg.

Nästa vecka blir antagligen hetsig för mig så i helgen gäller det att ta igen sig. Och se så mycket friidrott jag kan!