SMS

Gud vad länge sen jag fick ett sms.

Korta noteringar

Igår var det tungt att komma ut och springa. Jag segade och förhalade och velade. Men jag masade mig iväg tillslut. Även om jag bara sprang en kortis. Bra gjort!

Härligt att det är helg redan. Jag ser fram emot en lugn helg som vi ska inleda med att slippa laga mat. Jag älskar att kunna gå ut och äta. Som konstant matlådelunchare är det en lyx jag gärna unnar mig nån gång i veckan.

De spelade 747 på radion nyss. Jag har gillat den låten sen jag hörde den men i sommras lyckades jag skaffa mig en känslomässig anknytning till den utöver det. Jag har vackra minnen till den nu. Vad leder det till? Jo jag hulkar till och börjar nästan grina så fort introt sätter igång. Fint Kattis. Stå gärna inne på kontoret och gråt.

Madonna ska släppa sin nya skiva 29 april. Hard Candy är namnet den kommer få och Kattis, hon kissar nästan på sig när hon hör detta. April, det är ju snart!

Jag köpte sneakers i onsdags. Jag genomförde lite powershopping och inhandlade dem på 20 minuter. Glad i hågen tog jag imorse på mig dem och traskar iväg. Kommer ut genom ytterdörren och stannar förvånad upp. Efter en vinter praktiskt taget utan snö är det nu vitt på backen. Jag stampar lite extra hårt i backen när jag släpper dörren och vandrar ut i det vita. Lite snö har minsann aldrig hindrat mig ifrån att ha vilka skor jag vill. Har jag köpt sneakers tänker jag minsann använda dem!

Vardag

Jag är sugen på att göra något oväntat. Typ ragla omkring med en flaska rom, stå och sjunga högt och dansa eller väsa:
-Ja du skulle må då va?! med avsmalnade ögon när någon frågar mig om något.
Det måste vara för att jag är en sågan glad och sprallig tjej! Töcketok!

Nej jag är nog lite socialt understimulerad just nu.

För övrigt borde ni läsa det här. Jag har varit fascinerad av den mannen sedan han släppte sin bok Mannsförtryck och kvinnovälde.

Ta i trä

Folk på jobbet börjar få influensa. Kattis å andra sidan har aldrig haft influensa. När jag säger det blir folk alltid förvånade och sedan skeptiska. Jag följer glatt upp med frågan om hur de båda skiljer sig åt och då kommer den:

-Vet du inte det har du aldrig haft influensa.

Nä jag sa ju det! Förkyld har jag varit och halsfluss har jag haft men ont i kroppen (annat än huvudet) samtidigt? Nä inte vad jag vet. Vad är det mer som kännetecknar influensa? Jag tycker det är lite vagt. Som husmanskost. Vad är det egentligen?
Vinterkräksjukan eller vanlig magsjuka har jag inte heller haft sen jag var kanske 12. Detta är inte samma sak som att jag inte har kräkts sedan dess. Nej nej. Min kropp älskar att kräkas! Blir jag för full-kräks. Bakfull-kräks. Gråter för mycket-kräks. Det måste vara en stor besvikelse för kroppen att den inte får magsjuka.
Min chef säger att min ”immunitet” beror på att jag har blodgrupp B. Själv tror jag att det är morgonhumöret som skrämmer bort alla sjukdomar. Det eller att jag är beredd att Go Rambo all the way om de ger sig på mig. Nej jag är inte rädd att spränga ett sår. Jag skulle se fram emot det! Skrapa med sked i halsen? Been there done that!

Det SKA gå

Det börjar dra ihop sig för Göteborgsvarvet. I år siktar jag på att vara bättre förberedd än tidigare år. Jag siktar på att springa under 2 timmar (jag ska springa under 2 timmar), ha roligt som fan och inte vara så sliten dagarna efteråt.
Än så länge ser det skapligt ut. Jag har skaffat mig bättre utrustning så jag har mindre ursäkter. Jag har köpt dubbar, en klocka att ta tid med så jag kan hålla koll under själva varvet och jag har en bil så jag kan åka till motionsspåret. Jag har även bättre kläder. Allt för att minimera risk för ursäkter och maximera lust att träna. Som bonus har jag dessutom fått en pojkvän som är taggad att springa och som peppar mig. Så håll tummarna att det håller i sig!

Händer mycket på jobbet också. Folk som ska sluta till höger och vänster och jag står och försöker suga upp kunskap samt se vad som händer och vad det kan leda till för mig. Spännande!

Humor

Min kollega sa världens bästa sak häromdagen. Hon pratade om hur hon är perfektionist med layout på vissa grejer:

-Ja, som du med kläder.

Jag tittar chockat på henne för att se om hon driver med mig eller inte.

Busy sunday

Idag är det mycket som händer. Knubbeluring ska tvättas, vi ska springa, och så ska vi försöka hinna åka till IKEA. Just nu har jag knådat ihop en pastadeg. Jajemän, jag har hybris ska försöka mig på att göra egen pasta. Idag. Eftersom vi också har tröttnat på våra soffgrupp hålle pojkvän på att försöka lösa det problemet. Hur tänker jag inte säga för blir det B vill vi nog låtsas som ingenting.
Men under tiden han gör det ska jag diska och vänta på att sälmskskinnet ska torka så vi kan åka och tvätta Dexter. iklädda våra joggingkläder så vi kan sticka direkt och springa, för att hinna ut till IKEA i tid. Vilken himla superdag :D

Mer dexter till Kattis

Jag saknar Dexter. Åh vad jag saknar Dexter! Jag har läst ut boken nu och känner hur abstinensen kommer krypande. Detta trots att jag slagit på stort och bestämt mig för att fortsätta läsa sista WoT boken (abstinensen där när den serien är slut vill jag inte ens tänka på, då måste jag behöva metadon). Darkly dreaming Dexter är absolut att rekommendera. Härliga karaktärer, bra språk och rolig. Lindsay fick tom en nomination för bästa debutroman med den ända tills de kom på att han hade givit ut böcker tidigare fast under ett annat namn. TV-serien följer boken väldigt bra och har lyckats extremt väl med att hitta känslan för karaktärerna. Jag vet inte om eller när nästa säsong kommer kommer på tv men jag tänker definitivt köpa på mig resten av böckerna (manusförfattarna har tydligen gått ifrån böckerna endel vilket betyder mer av min favorit seriemördare till mig!). In fact planerar jag att gå bärsärk på endera bokrean eller adlibris inom en snar framtid. Åh dessa älskade böcker!
Så klart vill jag gärna ha boktips, alltid. Jag älskar när Y kommer med böcker som jag ska läsa.

Klass 9a

Bäst på tv just nu (fast jag hinner knappt titta nästan nåt alls. Känns konstigt för en tv-räv som jag): Klass 9a
Efter att Skolverket riktat betydande kritik för bristande måluppfyllelse var Johannesskolan i Malmö för drygt ett år sedan nedläggningshotad. Klass 9A på får sina ordinarie lärare utbytta mot några av landets främsta pedagoger. Målet är extremt högt ställt: i slutet av terminen ska klass 9A vara en av landets tre bästa.
Det är med spänning, fascination och sorg jag följer serien. Igår var det värsta när Ala, en av killarna i klassen pratade lite med kameran.
-Att vi skulle bli en av de tropp tre bästa klasserna i Sverige. Det kommer aldrig att gå. Du vet det och jag vet det.
-Varför? Frågar kameramannen
-Varför? Det är för många blattar. säger han och kollar ner.
-Du kan säga det, jag blir inte arg. Men vi vet det båda innerst inne.

Det är så hemskt att se deras sargade självbilder. De är smarta, roliga elever men de tror verkligen inte på det. Spännande också att titta och försöka uppfatta hur ”bra pedagoger” jobbar. Hur som helst, se den!

Hemmet

Jag har länge varit less på hur det ser ut hemma. Min bokhylla ser ut som en kåkstad, vår 120 säng lämnar mycket övrigt att önska och förvaring vill jag inte ens gå in på. Nu när jag har råd (jag är rik!) vill jag styra upp det hela. Problemet (i-landsproblemet) är dock att jag vill göra allting, på direkten. Och så rik är jag inte. Nu är min önskan i stället att jag kunde få överlämna det åt någon, för det är som så mycket man måste sätta sig in i. Vad ska man ha för bredd på sängen, för fasthet, vilka färger ska man hålla sig till i vardagsrummet. Kanske ska jag i stället satsa på att köpa tvättmaskin, eller kanske diskmaskin? Och vad hände med min friskistillvaro? Jag vill ju köpa slalomutrustning, långfärdsskridskor och ska jag prova på triathlon måste jag faktiskt köpa en cykel också…och hur jävla svårt ska det vara att köpa ett snyggt duschdraperi?
Frivilliga kan kontakta mig så lovar jag att bjuda på en trerättersmiddag.

M på jobbet är så fascinerad av mina matlådor.
-Jag har aldrig sett nån så liten äta så mycket
och
-Den lilla tjejen med de stora matlådorna. Det är vad hon säger när hon har stirrat färdigt.
- Mmm. säger jag och fortsätter äta.
Det är gott med mat!

Schleten måndag.

Ibland har man vissa dagar. Håret glänser, rumpan vickar snyggt och ser välformad ut i jeansen. Man tittar sig i spegeln och ler belåtet. Kläderna man har på sig är snygga och hyn är perfekt. De kommer inte ofta, men ibland har man en sådan dag.

Idag är inte en sån dag. Min högsta önskan är att få åka hem och lägga mig i sängen.

Jag och pojkvän var ute och sprang igår. Efter det misslyckade försöket på alla hjärtans dag (våga vägra valentines day!) hade vi nu inhandlat dubbar.

Det var med darriga och försiktiga steg vi gav oss ut i milspåret (hurra för pojkvän som sprang det längsta han någonsin har gjort) som såg ut som isrinken vid skolan i barndomsstaden. Halkskydden fäste dock hur bra som helst! Så länge de satt kvar på skon that is. Pojkvän hade himla problem och tappade ett ungefär varje kilometer. Men ser man det positivt så höll det ju nere tempot. Jag kikade försiktigt på pojkvän med jämna mellanrum för att se eventuella åskmålnstendenser i ansiktet, men han var vid relativt gott mod hela tiden. När vi kom hem firade vi hans längsta löptur, både tids- och längdmässigt, med en varsin semla.

Trött

Jag trodde jag var relativt pigg när jag vaknade imorse. Nu säger jag bara snark, låt mig få sova!

Tänk så det kan bli

Jag fick en ros! Jag fick en ros och lyxchoklad. Dessutom hade han gjort äggmackor åt mig. Det var så fint. Så skulle vi ju ut och springa så jag bytte fort om och körde oss till motionsspåret. Det visade sig dock vara värsta isbanan som våra odubbade skor inte kunde bemästra så vi slirade tillbaka till bilen och konfererade. Där bestämde vi oss i stället för att åka och köpa kakor och chokladtårta. Thake that. Ingen löpning utan götta i stället. Staplarna på piggelino sjunker som stenar för tillfället i samma takt som magen samlar på sig skvalp. Nåväl, det ändras nog snart. Jag hade i alla fall en skitbra alla hjärtans dag.

Autentisk mailkonversation med Brandos

-----Ursprungligt meddelande-----
Från: Kattis@whoknows.com
Skickat: den 13 februari 2008 17:48
Till: kundtjanst@brandos.se
Ämne: Scholl heaven

Hejsan.
Jag ser att de enda scholl heaven ni har just nu är strl 36. Kan det
verkligen vara så illa att ni tänker sluta sälja min älsklingstoffla? Eller
återkommer de?

Och om nu tragedin har inträffat (och ni ska sluta sälja), vågar man fråga
varför?

Med vänliga hälsningar Katarina

Kundtjänst BRANDOS.se

Hej Katarina,

Ledsen att meddela att denna artikel tagit slut hos leverantören. Annars
hade vi köpt in den utan att ens tänka på saken.:(

________________________________________________
FAX: +46 (0)8 551 137 50
Brandosab AB, Box 24089, 104 50 SE-Stockholm
MAIL: kundtjanst@brandos.se SHOP: http://www.brandos.se
________________________________________________

-----Ursprungligt meddelande-----
Från: Kattis@whoknows.com
Skickat: den 14 februari 2008 08:47
Till: kundtjanst@brandos.se
Ämne: SV: Scholl heaven

Åh vilken misär!

Kundtjänst BRANDOS.se

Ledsen :(
________________________________________________
FAX: +46 (0)8 551 137 50
Brandosab AB, Box 24089, 104 50 SE-Stockholm
MAIL: kundtjanst@brandos.se SHOP: http://www.brandos.se
________________________________________________




Gode Gud vad ska jag ta mig till! Denna toffla som jag köpt sedan 1998 och verkligen haft i ur, skur, snö, tö, värme, kyla, på jobbet och utomhus.
OMG, OMG, OMG.

Alla hjärtans dag

Idag är det alla hjärtans dag. Eller valentines day som så många affärer börjat skriva. Själv tänker jag tillbaka på gymnasiet när man kunde köpa rosor för 10 kr styck som sedan levererades till personen man köpt rosen.
Den stora förhoppningen var alltid att jag plötsligt och oväntat skulle få en ros ifrån någon och på så sätt känna mig älskad och en aning höjd från bottennivåstatusen i klassen. Så blev det ju aldrig. Jag fick ingen ros. Jag tittade på när andra fick rosor. Fast det var ju faktiskt bara väntat. Men ändå kunde jag inte låta bli att hoppas. Det är ett jävla sätt tycker jag av mitt hjärta att hålla på så och fåna sig som värsta romantikern.
Fast nu måste jag ju ge det rätt. Troligtvis får jag ingen ros idag heller, men när jag kommer hem finns där pojkvän och han kommer ge mig en kram, löpträna med mig och säkert säga nåt om min rumpa i de här jeansen. Det är värt mer än en ros.
Så hjärtat hade ju rätt ändå som hoppades. Det fanns någon för mig.
Hoppas att ni alla där ute fortsätter hoppas. Kan ni inte det så kan ni få låna mitt jävla hjärta för ibland behöver jag vila från hoppet.



Till alla som läser bloggen: Älskar er och vissa av er speciellt mycket!

Åh!

Mindre än ett halvår till OS. Gud vad jag längtar!

Öm

Jag är öm i revbenen på höger sida idag. Så går det när man har en pojkvän som tycker om att dra hårda armbågar på en.
Tur att det är en fet kudde emellan för ick vad ont det skulle göra annars.

Träna ikväll.

Efter två skolkade träningspass,slappande på hög nivå och massa götta känner jag att det är dags att träna igen. Pojkvän har dock meddelat att han kanske ska jobba över och då blir det ingen box. Eländes elände. Då måste jag masa mig iväg och springa, så är det bara. Vilken himla supertur att jag har Dexter som kan ta mig till slingan, om jag inte vill springa i parken.

Appropå Detter har jag precis påbörjat boken av Lindsay. Jag har bara läst 30 sidor än men jag är inte besviken. Synd bara att jag redan vet vad som ska hända.

Skohopping, nej tack.

I december pajade min sneakers. De fick en spricka a la Gand Canyon mitt över trampdynan och läckte vatten som ett såll. Jag led, suckade, slängde dem och skippade ett spinningpass för att köpa nya skor. Rediga kängor som inte läckte stod på önskelistan och efter en timmas hets, svett och nästan tårar hittade jag faktiskt ett par. De var dessutom billiga. Bara 380 pix! Jag var så nöjd och belåten över att ha det problemet löst (kommer osökt att tänka på Pahalaniuks Fight club ”and you know that you at least’s got that sofa problem taken care of”). Därför blev jag förvånad när jag börjar känna mig lite kall om högerfoten efter att ha traskat i en vattenpöl på väg till jobbet.
”Jag inbillar mig, det är ju nya skor”.
Den mörka fläcken på strumpan talar dock sitt tydliga språk och jag kikar ner i skon för att undersöka saken. Där nere fanns ett helt grottsystem som villigt ledde omkring vatten för att bland annat fukta ner stackars Kattisars strumpor. Jag svor, muttrade och surade.
Dagen efter gick jag till skoaffären, iklädd joggingkläder för att direkt efteråt kunna springa, med ett utdrag från mitt konto där man ser att det dragits pengar från affären, eftersom jag givetvis inte hade kvittot kvar. Killen var jätteschysst och gav mig pengarna tillbaka och skulle reklamera skorna. Själv kom jag på att summan som jag nu fått tillbaka ju dessutom inkluderade en impregneringsspray.
Men den tar jag som plåster för såren för att omigen utstå hetsen att springa ut och prova skor, svettas och råka ut för expediter som ska visa mig hur trendiga skor de har.

Kan ni tänka er att det finns folk som tycker om att skoshoppa? Det måste ju vara en myt, precis som älvor, tomten och eskimåer…

Pinsama drömmen

Tittade lite på gaygalan igår. Min hatkärlek Danny var där och sjöng if only you (Oh så bra! Den ligger med på min träningslista). Jag log och rös samtidigt.
Sen kom Måns och sjöng. Om jag inte minns helt fel så vann han några priser också. Vi kan ju hoppas att det är på grund av detta som jag drömde min senaste sjuka dröm som berättas nedan:

Jag bodde i en lyxvåning i barndomsstaden (bara det får en att skratta så man kan trilla av stolen) och det var någon slags festival. Jag är på middag med min pojkvän, tidigare nämnda Måns och ytterligare en tjej. Vi hade alltså parmiddag. Vi beter oss normalt och jadijadijada. Sen går jag på toa och med smiter Måns och följer med in för att helt galen börja ta på mig över hela kroppen och trycka sitt stånd emot min rumpa. Jag? Jag tycker det är skitbra och är nöjd över att vi har lyckats dölja vad vi håller på med för pojkvän och tjejen där ute.
Jag är alltså otrogen med Måns!

Visst, jag erkänner att jag har sagt att jag tycker att han är het, men allvarligt, vad är detta? Jag blir ju scharlakansröd nu när jag erkänner. Men erkänna måste jag. Vore jag inte ateist skulle jag (kanske) vara katolik och därmed tro på bikt.

Nej låt oss strunta i djupgående analyser och snabbt börja tänka på något annat och glömma bort denna pinsamma dröm.
Byter smidigt ämne
Läste en blogg igår där männen på ett kontor hade en tävling där de röstade fram den snyggaste rumpan på kontoret (så klart utan att tjejerna visste om det). Feministen inom mig blev upprörd över objektifieringen medan det bekräftelsekåta duktiga flicka-delen nyfiket undrade vad hon skulle få i en sån tävling.
Ingen har sagt att Kattis är logisk.

Att semla eller inte...

Jag vaknar, som vanligt, ilsken. Trycker på väckarklockan så att displayen lyses upp: 3.22. Jag är ensam i sängen. Var är pojkvän? Trotsigt lägger jag mig på hans sida och fluffar upp hans stora kudde. Jag njuter av att fläkla ut mig över hela sängen och känna hur jag svalkas. När jag hör honom komma in i sovrummet flyttar jag motvilligt på mig och lägger ryggen till.
Efteråt kan jag inte föklara min stora irritation över att han inte låg i sängen när jag vaknade. Jag är bara arg när jag vaknar. Minsta lilla sak kan irritera mig bortom vett och sans. Är det inte konstigt?

Igår var det fettisdag = semmeldagen. Vi fick så klart semlor på jobbet men jag semmelvägrade och åt en apelsin i ställer. Dumt nog var jag på den arbetsplatsen där sånt anses mycket märkligt. Andra arbetsplatsen är lite mer överseende med sådant konstigt beteende.
Jag ha svårt att förstå grejen med semlor. En (ofta) torr bulle med mandelmassa och grädde. Jaha? Varför inte äta kladdkaka? Eller biskvi? Eller budapesttårta om man promt vill ha grädde. Mmm budapesttårta Alla de där är ju så mycket godare. Nej semmelhysterin måste helt enkelt komma ifrån att man bara får äta dem under en kort period på året. Annars finns det ingen logik bakom.

Ett nystan av kärlek

Alla här har redan läst om grådvärg. Den finaste lilla själen i världen. Han är ett före detta mobboffer och därför lite smårädd av sig kring andra katter. När han följer med hem till barndomsstaden bor hos föräldrarna redan en katt. En katt kallad smala, sura tanten (av mig). Mamma och pappa är livrädda att de ska slåss och därför stänger vi av huset på två delar. Grå brukar få tvättstugan och ett sovrum. Bortskämda tanten får resten.
Själv är jag av åsikten att man åtminstone borde prova att låta dem lära känna varandra. Tror vi verkligen att de kommer slåss tills blodvite uppstår eller? Jag är klart skeptisk till det, i alla fall från herr Grås sida.

I helgen hade vi tänkt hälsa på lite folk, men stackars grådvärg är inte välkommen. Ingen kattvakt finns heller i sikte och då är frågan om vi ska lämna honom i två dagar eller om vi ska strunta i det. Ingen terapeutisk träff med andra katter verkar alltså finnas i sikte. Vi får hoppas på kusinerna.

Till helgen måste jag bestämma mig om jag kan lämna honom (med alla hemska bilder i huvudet om hur han ska lyckas skada sig) eller om vi stannar hemma med honom.

Kom ihåg att Grå, han är aldrig till besvär. Han är bara ett privilegium.

Festsugen

Mmm det är jag. Och danssugen, så klart!

Orgasmgott

Igår åt jag nåt så fantastiskt gott. Bred bandpasta med oxfilé och tryffelsås. När servetrisen kom och frågade om det smakade bra svarade jag:
-Du, det var sjukt gott!
Hon såg först lite lätt chockad ut och sedan glad.
Det där kommer jag definitivt äta igen!