Jag sitter här med separationsångest delux. Jag har nämligen varit på träningsläger med Runday i Högbo i helgen. Inga förpliktelser, inga ansvar. Jag har bara tränar och ätit (mycket) god mat.
Det började i fredags med att jag och Ullis tog bilen till Högbo och nervöst hälsade på andra löpare. Jag kom direkt från en jobbkonferens i Stockholm och var rädd att jag skulle behöva stressa men det gick bra. Dock var jag ganska slut i huvudet efter att suttit på fullspäckad utbildning.
Första passet började kl 16 och var löpskolning samt en intervallstege. Jobbig men kul.
Sen dusch och bastu innan trevlig 4-rättersmiddag.
På lördag klev vi upp 6.15 för att vara med på 1-timmesmorgonjoggen! Fierce! Ska jag ändå betala för ett träningsläger tänker jag vara med i så mycket som möjligt och ta så utmanande pass som möjligt, även om jag ser ut som ett spöke. Efter frukosten fick vi en föreläsning om motivation, vikten av glädje i träning och hur man ska sätta mål. Jag satt verkligen med tårar i ögonen. Jag bestämde direkt att jag ska göra en så kallad dreamboard. En tavla där jag sätter upp bilder och citat på sånt som ska inspirera mig och sätta upp tydliga mål. Sen ska jag titta på den där varje dag och stirra på den när jag är seg och omotiverad.
Strax innan lunch var det dags för mig att få min individuella löpanalys. Linn lät mig räkna antalet högersteg under en minut för att kolla min stegfrekvens. Jag landade på optimala 90 och har alltså en frekvens på ca 180 och höll den även när jag ökade tempot. Jag landade bra med foten under kroppen och hade bra hållning. Jag jobbar inte tillräckligt med mina armar och är lite svag i höftböjaren så jag kan sjunka ner lite i höften. Det var superkul att få analysen och resultatet kändes bra. Jag har att jobba med men det känns inte övermäkligt på nåt sätt. Jag blev också kär i Linn som tillråga på allt är fd mångkampare. Och ni vet ju hur jag känner för mångkamp!
15.30 var det dags att jogga iväg till backen som vi skulle köra backlöpning i. Innan vi drog igång fick vi göra lite dynamiska töjningar och löpskolning. Sen var det dags. 10 gånger upp för backen. Överdrivet höga knän. lätt på fotbladet, jobba med armarna, upp med blicken och kötta. Serpentinjogga ner för backen igen som återhämtning och på't igen.
Strax innan middagen fick jag också min individuella kostrådgivning. Sophia tyckte att jag äter ganska bra, att jag definitivt kan äta sent på kvällen om jag tränat, att jag inte ska vara orolig över vikt och att det är jättebra att jag äter linföolja. Jag kan dock äta mer protein, kan prova byta sporttabletten mot magnesium och att jag ska slute med fluortabletter som är dåligt för skelettet.
På söndag var det dags för något jag aldrig tidigare gjort i hela mitt liv. Jag ställde väckarklockan på 5.40 (tur att vi bytt till vintertid) för att kliva upp och morgonjogga på en söndag. Respect Kattis! Det var verkligen kravlöst och superlugnt och jag funderar på att lägga in nåt sånt pass i veckan bara för att samla lite kilometer. Hem, frukost och kostföreläsning och sen var det dags för sista passet. Ett mixpass med styrkeövningar, backteknik 1 minuts intervall och avsluta med ett tröskelpass. Passet var upplagt för att simulera den trötta känslan man får i benen när man redan sprungit och jag kände igen det från Lidingö och andra lopp.
För att summera har helgen varit fantastisk! Inspirerande både med pass och konkreta tips både gällande inställning, teknik och motivation. Jag kommer definitivt göra nåt sånt här igen. Värt varenda krona och missad timmes sömn. Och separationsångesten jag nu sitter med.
