Borta är bra, precis som hemma

Efter flängande än hit och dit i julefirande är jag hemma igen. Äntligen! Jag älskar att åka bort, jag älskar att träffa folk, men jag älskar också min säng högt och innerligt! Ingen säng kan leva upp till den, även om jag ligger i dem i alla fall. Igår frågade pojkväns pappa om de skulle ta med sängen bak i skåpbilen så jag kunde ligga där och läsa hela vägen. Han tycker visst att jag ligger mycket där.

I övrigt? Jo jag är sockerchockad och tycker att min müsli som jag annars älskar är som att äta grus.
Jag är konsumtionshysterisk och vill bara handla.
Och nu kommer jag ut:
Jag gillar Britney Spears! Hon har växt på mig och alldeles nyss köpte jag två cd-skivor.

Mitt uppdrag till julbordet

Eftersom jag var rädd att inte lyckas med biskivier (min värld skulle ju liksom rasa samman då) fick det bli tre andra kakor. Det här har jag ägnat mig åt under kvällen.

Det är lite smör i kolakakorna

Saffransskorpor mmmmm

Kolakakorna färdiga och nedpackade

Jordnötskakorna i ugnen

och här är de färdiga

Tror ni jag får godkänt? Tror jag ska göra en sallad till julbordet också för att liva upp det lite. Jag tycker ju att julbord är den tråkigaste mat som finns. Nåväl, jag får njuta av sällskapet i stället och mina kakor så klart!

Grejer att störa sig på:

Den här listan hittade jag och måste så klart fylla i.

Färg: Paris Hilton-rosa. Ni kommer aldrig se mig i något liknande. *ryser* 
Årstid: Slaskvinter. Ska det vara vinter ska det vara snö, inte slask!

Veckodag: Måndag, då är ju helgen slut.

Högtid: Pingst har jag aldrig begripit mig på. Förra året tog jag mig tid att googla det så nu vet jag i alla fall vad det är.

Författare: Dan Brown, han skriver samma roman om och om igen, med produktplacering i böckerna dessutom!

Film: Pretty woman. 
Animerad film: Den av Shrekfilmerna som var ett relationsdrama. Var det 2an eller 3an?

Tv serie: Efterlyst, jag tappar tron på mänskligheten och tycker det är hetsigt.
Låt: Ironman av Ozzy.

Artist: Per Gessle och han som sjunger i bandet på Boston Tea Party.

Skådespelare: Sofia Coppola, håll dig till att regissera i fortsättningen va?

Djur: Kaniner. Hur menlös kan man bli?
Resmål: Husvagnssemester tillbaka till samma ställe år efter år efter år.

Stad i Sverige: äh jag vet inte.

Transportmedel: SJ, för att de gillar förseningar. 
Sport att utöva: Tennis, för jag suger så.
Sport att titta på: Formel ett. Världens tråkigaste sport kombinerat med miljöförstöring.

Maträtt: bortom allt rimligt tvivel.. kokt torskblock.

Dessert: Prinsesstårta.
Krydda: Aromat, allt med smakförstärkare är skabb.
Dryck utan alkohol: Kaffe (nu kommer maffian och tar mig).

Dryck med alkohol: Snaps, vad är grejen?
Frukt: Granatäpple för att det knappt går att äta och absolut inte med värdighet.

Grönsak: Ärtor. Blä.

Blomma: Små känsliga rosor som dör efter ett dygn.

Plats i hemmet: Förrådet, litet och trångt och rörigt.
Tidning: De flesta utom Runners World och Kattliv.

Kvällstidning: Aftonbladet och expressen.
Klädstil: Studentoverall. Nasty.

Klädesplagg: Se ovan.

Ljud: När någon skär för hårt så gaffeln liksom skär i tallriken.

Godis: Färgade sockriga påskägg. Vem gillar dem?
Pryl: Cigaretter (hur kan man vilja röka) och sköljmedel (men det blir väl rent ändå, snacka om i-landsuppfinning).

Hus eller lägenhet: Det där metallhuset i barndomsstaden. 
Skor: Foppatoffeln. Den utarmar den naturliga toffelfaunan.

Drink: Syntetiska fruktdrinkar. Pinja kolada är inte heller en favvo.

Mycket sista idag

Idag är jag tidigt på jobbet. Jag har redan hunnit med några arbetsuppgifter som jag blivit pålassad eftersom en kollega är ledig. Jag vill vara säker på att jag hinner med viktiga projektet innan jag går hem och ni vet ju hur det är. Sista dagen går man gärna tidigt! Idag är också sista dagen på musikhjälpen, tragiskt. Det har varit ett jättebra program. Jag älskar både Torehammar och Kitty. Vet ni vad det mer är sista dagen på? Göttastoppet. Imorgon ska det nämligen bakas kakor och då kan man inte ha något göttastopp.

Åh snart är jag LEDIG!

Mammakärlek

När jag bodde hemma bråkade jag och mamma massor. Skrik, tjaffs och surande var en del av vardagen. Länge efteråt hade jag svårt att släppa det. Det gick flera år och fortfarande började vi lätt att tjaffsa. Jag hade mycket åsikter om min mamma och saker som borde ha skötts annorlunda. Jag tyckte hon var omogen och egoistisk.
Så tycker jga inte längre. Vad som har ändrats är väl svårt att säga men det är skönt att relationen har blivit så mycket bättre. Visst kan jag känna irritation ibland men nu kan jag också känna en stor kärlek för min mamma. Vissa saker som hon gör gör mig också så rörd. Som när hon gick till informationsdisken på Clas Olsson och skulle betala där. Det är nästan bara mamma som gör sånt.
Eller när hon halvspringer lite bakom mig för att hinna med. Tänk när jag var liten och tyckte att hon gick så fort, nu är det jag som får dra ner på tempot.

Barnhets

Möte på jobbet med ett företag som vill sälja in sina tjänster. Kvinnan/säljaren får höra att jag har ett vikariat pga att min företrädare är mammaledig. Direkt efteråt frågar hon om jag har barn. Jag ler och svarar nej. Hon lutar sig tillbaka och suckar:
-Åh då har du det framför dig.
Min leende blir lite mer stelt och jag säger:
-Ja om det blir så.

Ibland gör det ont

Den sitter där som ett ömmande blåmärke, smärtan. Oftast tänker jag inte på det. Precis som ett blåmärke bleknar den bort. Gör sig inte påmind konstant. Men vissa saker gör att jag upptäcker: ja just ja, den där fläcken ska jag inte trycka på för det gör faktiskt riktigt riktigt ont.
Då blir jag tyst, då drar jag mig tillbaka och framförallt så blir jag ledsen.

Små saker som påverkar

Det finns små saker som stör mig. Till exempel när folk säger att det har ågren. Men vaddå ågren, vad fan betyder det? Eller Smileys med näsa. Det ska inte vara något streck eller plupp där. Det är mycket snyggare utan!

Det finns så klart också små saker som glädjer mig. Jag blir till exempel lycklig av att slänga äggskal i komposten, av min beryktade ljusslinga eller snö på trädgrenar.

Löpning Rockystyle

Det var löjligt vackert ute i spåret idag. Helt vitt och snö på träden. Jag sprang med tindrande ögon och rosiga kinder och pekade åt pojkvän.
Sedan, efter ca 2 km,kom vi in på den del av spåret där inga andra springer. Då var det slut på den stillsamma mysiga löpningen och blev attacklöpning bara för att ta sig fram. Det var hög snö att pulsa sig igenom (då var jag Rocky), ben som fick jobba extra mycket när jag slirade omkring, blöta hål att halka ned i, grenar som var snötyngda att böja sig för och träd som hade vält att hoppa över. Det var kort sagt den jobbigaste milen jag någonsin har sprungit!
Jag som annars brukar springa på ca 50 minuter sprang nu på ca 75. Bara bivis kunde jag få till något som kallades för löpsteg, men herre min je vilken träning. Jag har blåsor på fötterna efter blöta strumpor som halkat omkring i skor som hamnat i suspekta gropar.

Nu är jag nöjd och är hemma. Fötterna är insmorda för att lugna ner blåsor och i ugnen väntar en lasagne som följs upp av en fruktsallad framför Supernatural. De 22 timmarna jag har sovit på två nätter har sjunkit in och laddat mina batterier igen. Kom igen nu, sista veckan innan jul!

Äntligen snö

Äntligen lite snö som ligger kvar! Jag ser fram emot löpturen imorgon. Den kommer att ladda mina batterier med ljus och energi.

Tjejer och humor

Jag blev tvungen att lämna ett negativt besked till en kille idag. Det sköna var att han tackade för smidig konversation. Han uppskattade att jag tog mig tid att ringa honom även när jag inte hade ett besked, bara för att han skulle veta att han inte var bortglömd. Och det lät han mig veta trots att han fick det negativa beskedet. Idag klamrar jag mig fast vid det. Det är viktigt att kunna glädjas åt små saker.

En helt annan sak... humor. Vem tycker att de inte har det? Som när det står i en platsannons: du har humor.
Vem låter då bli för att söka för att de tänker att de inte har humor? Eller tänker över huvud taget: Men jag har ju inte så mycket humor.
Läste kommentarer på en blogg igår där massa fólk hade kommenterat och många tyckte att det var självklart att killar är roligare än tjejer. Faktiskt att tjerer inte är roliga alls.
Eh va? Vad känner de för folk?
Jag känner jättemånga roliga tjejer! Och ja jag tycker själv jag är rolig. Klart jag har humor!
Alla mina vänner är roliga, vissa mer än andra, och där spelar det ingen roll om de har snopp eller snippa.

Ni som läser här, vad tycker ni om detta?

Mer a-kassa

Jag skrev ytterst kort igår om att Borg ångrar den stora höjningen av A-kasseavgiften. Facken meddelar nu att de på grund av den ökade arbetslösheten antagligen blir tvungna att höja avgiften och att det därmed blir dyrare med a-kassa trots att regeringen sänker med 50 kr i månaden.
Samtidigt får vi som jobbar en sänkning av skatten. Jag har sagt det förut och jag säger det igen (och denna gång tror jag att jag får mer förståelse):
Arbetslöshet är ingenting man väljer! Vem som helst kan ha otur och bli arbetslös.
Jag tycker det är extremt kyligt att räkna med att människor anstränger sig mer när de får mindre pengar att röra sig med. Vem vill vara arbetslös? Hitta andra sätt att motivera än med piskan!

Borg ångrar sig

Ja men dags att ångra sig nu. Det hade man väl kunna räknat ut med halva röven.

Trött och asocial

Idag är det julbord med jobbet. Kul, fast jag vill egentligen stanna hemma och slappa. Men jag ska gå på julbordet. Dessutom har jag bokat in mig på glöggmingel innan. Glögg, pepparkakor och mingla med alla möjliga. Då känner jag egentligen för att trycka på mitt kontor. Ser ni ett tema?Jag undrar hur länge man ”måste” stanna innan man kan åka hem?

Bara två veckor kvar

Helgerna är bra men förtvivlat korta. Jag har haft en jättebra helg med prat och trevligheter, men jag är så trött nu. Jag sover dåligt eftersom bihålorna har bestämt sig för att bete sig som helvete. I natt drömde jag dessutom mardömmar och tyckte inte alls att det var roligt när klockan ringde. Jag trodde först att det måste vara fel, att det ännu var helg och hade lust att gråta när jag insåg att så icke var fallet.
Gud ge mig julledighet! Jag vill mysa runt i pyjamas och läsa hela dagar. Sitta uppe och titta på film på nätterna och sova länge länge på mornarna.
Och det är faktiskt inte långt kvar nu.

Kakor

Mitt uppdrag till årets julbord är att baka kakor. Jag älskar att baka, men inte kakor. Jag vet inte om jag någonsin har bakat kakor? Vad ska jag baka? Inte mördegskakor det är då ett som är säkert. (Just det, nu kommer jag på att vi bakade mördegskakor på matlagningen i gymnasiet.) Sådana kakor är ju sjukt tråkiga. Nej jag vill ha några andra kakor i stället. Förslag och recept mottages tacksamt!

Inte bara Kattisträsk

Cred till Jennisej för bilden

Träningskärlek

Det finns något väldigt lugnande med pumpande musik och svett som strilar nedför näsan. Att trampa runt sina ben i takt med musiken. Det är också fint att blåsa ut sin koldioxidfyllda luft under vattnet i jämn takt så att ljudet från bubblorna bildar en egen melodi. Att känna hur axlarna blir varma och lite pirriga av att jobba. Att springa och se mörkret falla.
Ändå har jag svårt att komma iväg just nu. Jag tycker det är jättejobbigt att det har blivit så jobbigt.
Är det Incidenten som tagit min energi? Är det bara en svacka? Är det mörkret som gör att jag känner mig som en disktrasa?
Jag tycker att det är jättejobbig. Men många runt omkring mig verkar lysa upp när jag beklagar mig och ser trött ut. När jag klagande tjuter efter choklad. När jag säger att det känns jobbigt att träna.
-Vad skönt det känns att höra att du också känner så där ibland. Du som alltid kör på.
Men det är väl klart?
Jag har väl aldrig sagt att jag alltid skuttar iväg till träningen jublande glad? Snarare har jag sagt att träning inte är något man automatiskt föds till att vilja. Man måste faktiskt kämpa.
Jag tänker fortsätta kämpa med min träning, med att komma iväg, eftersom den där känslan, den när allt bara får ett flyt, när kroppen jobbar på och allt bara är, den är det bästa jag vet. Det gäller bara att tänka på den när allt känns mörkt, när människor bråkar med dig och du känner dig som en slapp trasa.
Då kan svett som droppar ner på dina knän, ett rökmoln av andedräkten i kylig luft eller hårda slag på små kuddar vara det bästa som kan hända dig.

Jag saknar Arkiv X. Jag gör verkligen det.

Kul att vi blir fler!

Efter 7,5 år i ett fast förhållande är det dags för något stort: gemensamt julfirande. Jag är barnsligt lycklig över att få släpa hem pojkvän till min familj. Jag babblar om bingolottos uppesittarkväll och att klä granen. Om julstrumporna som hängs upp kvällen innan och som alltid innehåller ett paket att öppna redan på julaftons morgon.
Julen är härlig!

Känns i övrigt dödstungt att komma iväg på simningen just nu. Jag har ingen lust alls! Jag vill bara stanna hemma och slappa eller möjligtvis träna något annat. Varför måste den ligga så sent?

Fröken Smilla

Igår började jag läsa en gammal favorit. Jag gav den i present till min syster för ett tag sedan och hon började läsa. Mitt minne säger mig dock att hon slutade eftersom hon tyckte den var lite seg. Det var därför jag inte var så pepp som jag borde ha varit. Kanske hade jag hypat boken? Kanske hade jag sämre smak för 10 år sedan?
Jag fattar inte varför jag oroade mig. Det var som att öppna en stor låda med lyxig choklad! Jag vet att jag har flera timmars underbar läsning/götta framför mig. Jämfört med American psycho (på engelska) som jag har läst nu går det dessutom fruktansvärt fort. Tänk vad människor som inte läser missar…

Fancy stuff

Ansiktsbehandlingen var en intressant upplevelse. Jag fick reda på att min hud är torr på ytan med producerar talg hejvilt nere i djupet, vilket skapar obalans. Jag frågade massor. Bland annat vad hon tycker om ansiktsmasker man kan köpa på HM. Som svar fick jag:
-Vad tror du själv?
Jo det kan jag nog gissa. Jag gillade min tjej. Hon fattade snabbt vad som gäller med mig: Den bestämda stilen!
-Så här ska du göra.
Jag nickar och ber henne anteckna allt så jag ska komma ihåg. Kan hon bara visa resultat så har hon mig hocked for life, eller nåt.
I vilket fall som helst bekände jag att jag suger på rengöring, är ganska lat och clueless. Nu står det många fancy produkter Decleor i skåpet hemma och jag har lovat att jag ska anstränga mig och använda dem. Sedan ska jag på återbesök i januari och så får vi se vad som har hänt då. Om jag har utvecklat min potential (jag har ju riktigt porslinshy, som hon sa. Jag kallar det likblek.) och kan se skillnad eller om jag går tillbaka till mina gamla produkter (spott, nä jag skojade).
Men just nu är det alltså tre produkter på morgonen och tre produkter på kvällen som gäller och nu klarar jag mig utan att läsa på lappen.

Rengöring, mousse, används med vatten.

Ansiksvatten appliceras på bomull och dras över hela ansiktet.

Dagcreme, luktar supergott.

Nattcreme. Klutt stor som en ärta värmes upp och masseras i händerna innan ansiktet smörjs in.

Lyxlördagen som ägde

Jahapp där lyckades jag göra något med min kontorslampa så den knappt lyser? Tur att jag trivs bra i skumt ljus.

Jag har haft en jätteskön helg. En riktig lyxlördag med fika, shopping, ansiktsbehandling och middag ute. Antagligen är det den lyxigaste dagen i hela mitt liv. Så fick jag ju ha familjen hos mig => bäst.
Söndagen blev inte fullt så lyxig men ändå skön. Tvätt, löpning, lite skyltsöndag och en hel del slappande. Men vad är det här med att det är december? Jag har verkligen inte hunnit med.

Ibland lönar det sig att bli otålig och slita i grejer. I vild förtvivlan drog jag nyss hejvilt i lampans snören och då började den tona upp i ljust. Woha, I rule.

Mrs Kattis

Det känns alltid lika konstigt att bli kallad Mrs. Idag fick jag ett mail där det stod Mrs Efternamn. Nej jag är inte gift med min pappa, även om jag kan minnas att jag ville det när jag var liten (Hej Elektrakomplex!).

Första besöket till mig på jobbet idag. Exkollegan kikade in. Jättekul! Kanske får jag ett till besök idag. Den så kallade ketchupeffekten slår till.

Inget telefonsamtal och nu är det en vecka som gått när det nämdes några dagar. Beslutet börjar verkligen utkristallisera sig.

Men sen kommer väl ett nytt telefonsamtal och snurrar upp mig igen.

Tre veckor att jobba

Ingen träning igår som ni såg. Men jag höll mig i alla fall undan glassen. Imorse släpade jag mig upp, när pojkvän sa att vi inte skulle strunta i det, och lufsade runt i 40 minuter. Intervallträningen ligger på is just nu (läs: det är svårt att springa intervaller på is och i kyla) så vanlig löpning får räcka.
Jag känner mig så slö. Jag är liksom inte sovtrött utan känner mig snarare matt.
Det känns dessutom körigt just nu och är bara tre veckor kvar till jul. Både ångestframkallande (hur ska jag hinna allt?!) och skönt (semester!).

Jag undrar om telefonsamtalet kommer idag.

Och så vill jag äta glass

Det är så himla tomt i huvudet. Och kroppen.

Simskolkar idag. Det kommer verkligen bli ett slit att komma in i träningsrutinerna. Jag längtar efter att det inte ska kännas så jobbigt att släpa mig iväg. Jag tittar på vänner i stället. Det är avsnitten när Ross har sagt fel namn och Emily vill att han ska bryta med Rachel.
Jahapp.

No more

Neeeeeeeeeeeeeeeeeeej!
Nu har jag inge mer Arkiv X att titta på.

Subtilt

Idag har Katja och Katarina namnsdag.

Imorgon ska jag till skolan. Spännande!

Kanske chocka den tillbaka?

Så var det träningsmotivationen som stendog. Simning snart och jag tittar ut genom fönstret på snön som yr och tänker att jag inte vill och suckar. Jag sitter framför datorn och klickar håglöst. Jag är i desperat behov av en hårtvätt men det känns så jobbig att bli blöt. Jag borde laga mat, packa simväskan och plocka lite. Men det finns liksom ingen energi.
Den stora frågan är om jag ska tvinga iväg mig. Antagligen mår jag bättre då.
Eller är det att ställa för mycket krav på mig själv?
Kroppen är lurig. Tusentals år av evolution har lärt den att det är bra att vara lat, att lagra energi i depåer. Sen att det inte behövs i vårt samhälle har den inte riktigt hängt med på.
Därför vet jag inte nu när jag sitter här, lealös och utan energi om jag ska ta det lugnt och lägga mig i sängen eller om jag ska släpa iväg mig och plaska runt lite.

Jag vill ju ha tillbaka min träningsmotivation!

Är det inte lördag snart?

Det blir en hård vecka på jobbet. Idag ska jag prata inför alla chefer på jobbet och förbereda ett möte för ett av projekten imorgon. Det mötet håller på hela förmiddagen. Eftermiddagen måste jag försöka anteckna lite och få ner vad vi kommer fram till i projektet. Jag ligger efter där. Hela onsdagen uppbokad för en mässa som också måste förberedas på tisdag. På torsdag och fredag måste jag ta itu med det andra projektet.
Sen, sen ska jag gå på SPA.
Shit vad jag längtar efter min 90 minuters ansiktsbehandling. Jag önskar att det redan vore lördag.

Hur blir jag bättre?

Det är så sjukt. Hela situationen.
Det jobbigaste är att så mycket fokus hamnar på mina dåliga sidor. Alla de dåliga egenskaper jag har, vet om och inte gillar kastas plötsligt i ansiktet på mig. Det är svårt att vara munter och glad då. I stället går jag och tänker på hur dålig jag är, på att jag måste ändra mig och bli bättre.
Sedan tänker jag på negativiteten som nämndes som en sådan sida. Hur blir jag positiv efter det?
Jag känner mig som en dramaqueen och vet att det säkert finns människor som tycker jag reagerar så nu och då blir jag ännu mer ledsen. Jag önskar att jag kunde bry mig mindre om vad folk tycker.
Just nu finns det mycket som jag skulle vilja ändra.

Fulfredag

Jag snubblar hela tiden på något på mitt kontor. Jag tror att det är påsarna under mina ögon.

Läktarshopping

Jag är förvirrad, så sjukt förvirrad. Jag är, som min pappa burkar säga, så uppsnurrad att jag är uppe på läktaren och köper korv. Fan jag är utanför läktaren och snurrar runt på parkeringen. En bra dag följs av ett telefonsamtal och hipp happ går Kattis på boxen rödgråten och med borttaget smink (eftersom min mascara + tårar= betong). Tur att ledaren ändå blir glad över att se mig och dessutom är van att se mig skabbig.

Fan hur gör jag nu för att slippa älta in på morgonen? Tittar på Donnie Darko? Läser American Psycho? Sova lär inte gå så bra.

Det ljusnar

Första dagen sedan i fredags som jag känner mig lite glad. Jag har fått göra massa roliga saker på jobbet. Folk ler när de ser mig. Skrattar åt mina skämt. Uppskattar mig kort sagt. Kanske är det för att jag tränade igår som det känns så, kanske för att jag börjat släppa, kanske är det bara tillfälligt. Hur som helst är det så skönt att kunna dra upp volymen på radion när det kommer en bra låt och digga lite. I stället för att stänga in sig på kontorert och försöka jobba fast det inte går.

Tre olika ämnen

Ingen simning idag. Jag orkar inte träna för att prestera. I stället fick det bli ett jympapass, Bas till och med. Nåt jag inte har varit på på flera år. Det kändes skönt. Att känna kroppen jobba men utan att kräva någonting speciellt av den. Se människors rörelseglädje.

Syster: Jag funderar på att köpa en parfym, har du nåt tips?
Kattis: Jag?
S: Ja när köpte du en senast?
K: Öh 1998 tror jag.
S: Va, du måste ju ha köpt en senare!
K: Nä jag köpte en då när jag var utomlands. Sen har jag ju fått parfymprover av Ylva.
S: *tyst*
K: Men jag använder ju nästan aldrig parfym.
S: *tyst*
K: Och det går ju superlite varje gång.
S: Herregud.

I keep your picture upon the wall
It hides a nasty stain that's lyin' there
So don't you ask me to give it back
I know you know it doesn't mean that much to me

Disktrasan

Jag känner mig som en urvriden disktrasa. Jag vet att det är viktigt att jag fortsätter att träna nu så att inte all energi försvinner och jag sjunker helt i eländesträsket. Därför hade jag ställt klockan på 5.55 idag för att jogga lite. Klockan ringde och jag kände bara: nä. Ställde om den och drömde mardrömmar om att Osiris hade blodfyllda blåsor över hela kroppen och jag gråtande tog honom till veterinären. Vaknade med ett ryck och trodde jag hade försovit mig.
I kväll är det simning och jag vet inte om jag orkar den heller. Jag borde verkligen men jag är så trött! Eftersom simningen är så sen kommer jag hem först klockan 22 och måste då varva ner innan jag kan lägga mig. Pojkvän är dessutom extre hårt belastad på jobbet nu och jobbar över sjukt mycket så det blir till att ta hand om mig själv.
Så slänga disktrasan i vattnet och hoppas den bli bättre? Eller försöka lägga mig typ klockan 21 och hoppas att jag blir mindre disktrasig? Jag vet inte. Beslut känns som så svåra att ta just nu.

Avslut

Måndag: Jag får ett mail och pulsen går upp i säkert 180. Allt blod försvinner på något mystiskt sätt och händerna blir likbleka och iskalla och jag känner att jag får gåshud på benen. Jag går in på toaletten och gråter en skvätt, så tänker jag på att jag inte ens gjorde det på mitt absoluta hatjobb. Jag grät när jag åkte till jobbet men aldrig på det. Jag brukar helt enkelt inte släppa kontrollen så mycket att jag gör det. Nu kan jag inte låta bli.
Jag känner svetten under armarna och den kyler som isblock.
Jag går och hämtar en kopp te som jag klamrar mig fast vid som en drunknad. Försöker absorbera lite värme. Går hem så fort jag får chansen. Sitter på sängen och attackgråter så Osiris blir rädd för mig.

Tisdag: Jag är lugnare men fortfarande bedrövad. Sömnbristen gör att jag nästan somnar på Officeutbildningen. Händerna är fortfarande isiga och jag drar upp värmen på mitt kontor. Jag funderar på om det känns mindre (bättre?) för att jag är på väg att få ett avslut eller om jag helt enkelt bara är bedövad.

Jag är tacksam för alla som hört mig älta och stöttat mig (J, K, Y, T&B sis, mamma, pojkvän och alla andra). Nu försöker jag vända blicken framåt. Förluster är en del av livet.
Det är dags att jag lär mig det.

Osimning

Jag tycker synd om mig själv. Jag känner mig ledsen. Känns som att risken är överhängande att jag stannar hemma från simningen och äter glass i stället. Eller kanske inte äter alls.

Ynkon

Jag vet inte ens var jag ska börja. Jag vet ingenting. Jag vet bara att jag har en sak som gnager och nöter och ger mig ont i magen och svårt att sova. Det är verkligen inte roligt alls. Det är det inte.

Riktigt elände

Alla dessa varsel gör mig beklämd. Jag tänker på alla som gick ur a-kassan för ett tag sedan och hoppas att de inte har blivit varslade nu. För att inte tala om taket på a-kassan. I stället för att sänka skatten mer skulle vi väl kunna piffa upp a-kassan lite. Och ni där ute, se över att ni har inkomstförsäkring i er a-kassa, för ni är väl för guds skull med i den!

Om rumpan

Är det bara jag eller är min rumpa stor? För min storlek är den stor, det är jag säker på. Jag tycker absolut att den verkar vara det. På simningen till exempel ser alla andra tjejers rumpor betydligt spädare ut än min.
Det medför inte bara nackdelar. Jag är den bästa i simningsgruppen (nybörjargruppen that is) på ryggsim och de andra klagar på att deras ben liksom sjunker ner i vattnet. Det gör inte mina. Jag får bra position och kan paddla på. Jag misstänker nu att det är rumpan som ger mig flytkraft. Evolutionen har gett mig en fördel. Jag lider betydligt mindre risk för att drunkna än andra spädrumpade människor. Det är inget att spotta på, det tycker jag absolut inte.
Men måste baddräkten skära in i den?

Ett tema just nu

Jag hade en deprimerande konversation med två stycken tjejkompisar för ett tag sedan. Vi pratade om utseende och hur vi ansåg att vi låg på en skala 1-10 där 10 är skitsnygg. Jag tror att jag satte 6 på mig. Alltså snäppet över medel. Tjej nummer 2 satte 5 och tjej nummer två satte 2. Jag blev chockad. Båda tjejerna har dessutom härliga personligheter vilket direkt lyfter dem ett snäpp. Ni vet, de är inte så där blanka och tomma och ler lite i bakgrunden, och de är ju fina! När vi pratade om varför kom jämförelsen med kändisar upp. Ja men lätt att leva upp till det, och hur många ser förresten ut så? Det skulle förstås kunna vara en rädsla för att sticka ut hakan. Man får ju inte säga att man tycker att man är snygg, duktig eller liknande (se Malins inlägg).
Disclaimer: Nej man ska inte värdera utseende och det finns andra saker som betyder så mycket mer, men nu gjorde vi det. Ibland finns det ett värde i sådant också.

Andra bullar

Jag har egentligen hur mycket som helst att göra, men ingen lust att göra det. Till råga på allt dyker det upp annat, som egentligen inte är mina arbetsuppgifter, men som är enklare att göra = Informationsjobb. Jag är inte van att ha det liggandes på mitt bord alls och helt plötsligt vadar jag runt i sådant jobb.
Projekten är jag just nu dödsless på. Ack jag vill bara hem och ligga i sängen och läsa, nej jag ljuger. Jag vill bara ligga i soffan och kolla på min tillfälliga besatthet.

På fredag åker jag till barndomsstaden och någon gång i helgen ska jag baka bullar. Åh vad med bullar jag ska baka! Jag har suktat efter bullar ända sedan kanelbullens dag. Jag som egentligen inte är något större fan av bullar. Jag ska använda riktigt mycket smör så de blir kladdiga och mumsiga. Götta!

Framtid

Det börjar dra ihop sig mot jul. Jag ska ta ut min semester och funderar på när och hur mycket. Självklart kommer då tanken: Vad händer på nyår?

En fuktgivande

Precis uppstigen ur badet, med en ansiktsmask på begrundar jag vad jag ska göra härnäst. Jag känner mig nöjd med att hunnit handla och springa. Löpningen har gjort att jag känner mig mjuk, fräsch och nöjd. Ska jag klä på mig och ta en promenad? Ska jag redan nu laga mat? Ska jag klä på mig mysbyxor och kolla tv-serier (ja ni vet redan vilken jag tittar på just nu). Eller ska jag kanske läsa?
Viken lyx det är att kunna fundera på sådant.
Dags att ta bort ansiktsmasken och bestämma vad jag ska göra.

Reflexion

Jag blir verkligen alltid förälskad i karaktärer i tv-serier. Arkiv X, Dexter, House, Supernatural.... När jag slutar se serien får jag separationsångest. Förresten gäller det böcker också. Jag har gråtit många gånger när böcker tagit slut/gått mot sitt slut. Slutet är onudvikligt och jag vet att det kommer, ändå har jag så svårt för det.

Vrång

Men alltså, varför ringer ingen och vill hitta på något? Det känns verkligen som det alltid är jag som måste fråga.
Jag är på vrången.

Ett viktigt inlägg

Du har
(x) En plattång
(x) En locktång
( ) Designparfym
(x) Mascara över 100 kr
( ) Foundation över 200 kr
( ) Ögonfransböjare

(x) Olika sminkborttagningsmedel
( ) Speciell hårbalsam i en sprayflaska
( ) Läppglans över 100 kr
(x) Hårinpackning
( ) Bodybutter
(x) Bodylotion

( ) Parfym över 300 kr

Du
( ) Använder locktång/plattång varje dag
( ) Använder foundation varje dag
( ) Använder mascara varje dag
( ) Använder kajal varje dag
( ) Använder läppglans varje dag
( ) Använder bodybutter varje dag
( ) Använder bodylotion varje dag
( ) Använder ansiktsrengöring varje dag
( ) Använder hårinpackning varje dag
( ) Använder hårspray varje dag
( ) Tränar på gym
( ) Klipper dig varannan/varje månad

Du har
(x) Tonat håret
(x) Färgat håret
( ) Hårförlängning
( ) Piercat dig
( ) Tatuerat dig
(x) Tagit hål i öronen

Totalt:
0-10 naturligtvis den naturliga tjejen
10-15 konstgjord behandlad blomma
15-20 kanariefågel i nordisk miljö
20-25 Fryst Jordgubbe?
25-30 Bariedocka. Bara plast

Intresserade behöver bara fråga för att få en djupare redogörelse. Jag är förberedd på en anstormning.

Det är intressant att se att många besökare kommer till min blogg genom att söka på något med kiss. Hur kissar tjejer, hur kissar man stående, hur kissar man ute...
Hur kan mänskligheten leva vidare? Räkna inte med hjälp från mig i alla fall.

Bra nyheter

En ny sak på jobbet är alla säljare. Jag har inte varit så utsatt för dem tidigare. Det har kanske varit en i månaden som ringt. Nu ringer det flera i veckan. Och varje säljare tror att de kan sälja på mig sin produkt. Jag är ju ung tjej och de killar. Klart de kan övertyga mig. Tjejen säger ju inte nej direkt heller! Nä men om du lyssnar lite så kanske du hör att hon bara låter dig prata färdigt innan hon bestämmer sig för att tillslut avbryta dig och säga att hon nu sticker på lunch. Allt för att du har orddiarré.
Funkar verkligen den där taktiken på någon?

Nu känns det bra. Jag sov mycket i natt, det är fredag och jag kan utbrista: Woho, Prodigy ska släppa ett nytt album!

Nördlampa

Visst köpte jag en pannlampa. Nu har jag sprungit två gånger med den. Bland annat igår på löptur med syster. Jag måste säga att det är helt ok. Den lyser faktiskt upp endel även om det kan vara småläskigt att det är kolsvart runt omkring. Egentligen kör jag ju intervallträning på onsdag morgon med mycket på jobbet gjorde att jag blev tvungen att ställa in det. Så kvällslöpturen satt bra.

Arbetsuppgiften som jag ska jobba med nu känns jobbig så därför skriver jag ett blogginlägg i stället. Väldigt smart. Äh det är väl lika bra att ta tag i det.

Jobb

Första november förra året började jag jobba ”på riktigt”. Jag har alltså jobbat mer än ett år nu. Tänk om jag hade vetat det när jag var eländig och trodde att jag aldrig skulle få något. Appropå jobbet är det mycket på jobbet just nu. Trots att jag tagit ut en del flextid har jag nu mer än vad jag hade på gamla jobbet. En del av tiden som jag nu slipper lägga på pendling hamnar alltså på jobbet. Det är framför allt två stora projekt som käkar tid. Ett är jag bara processledare i men det andra blir jag projektledare för. Jag! Herregud det är ju nästan så man kan säga att jag får en karriär.
Utöver dessa ska jag hinna ”jobba” också. Det låter ju så luddigt när man pratar om det. Är det då man har blivit vuxen? När man kan börja flumma på om sitt jobb så få förstår vad man egentligen gör.

Jag hade förövrigt en diskussion om jobb med pojkvän och en vän. Han kunde inte förstå hur jobb kunde vara viktigt för vissa. Hur någon kunde vara helt bedrövad över sitt jobb eller lack there of. Jag kontrade med att han aldrig har haft ett riktigt skitjobb. Ett jobb som du gråter över att behöva gå till och får ångest av. Alla är väl någon gång less på sitt jobb, det är helt normalt. Men för vissa är det så mycket mer än så. För dem blir det viktigt med jobb.

Själv är jag så glad över mitt. Förhoppningsvis får jag ett nytt när det här är slut också, jag kommer ju kunna visa en del som jag har gjort.

Trotsig

Om man packar in sig i regnkläder och gummistövlar, väntar tills det slutar snöa och använder sin nyköpta pannlampa för att se i bäckmörkret då går det faktiskt att byta däck ändå. Så nu är det gjort. Dessutom är däcktrycket kollat, spolarvätska inköpt och köp av nya vindrutetorkare planerat. Go Kattis go, många fina machopoäng!

Bitter

Imorn är det långtur med knubbe som gäller och idag är jag ledig. Perfekt att byta däck alltså. När jag vaknar snöar det blask. Figures.

Mormorsrelation

Jag hade aldrig någon speciellt bra relation till min mormor. Jag kan räkna gångerna det bara var hon och jag på en hand och jag minns att mamma många gånger klagade till pappa över hur lite hon passade mig och min syster. Jag kommer också ihåg min egen besvikelse över att hon aldrig firade jul med oss, utan i stället valde mina kusiner.
När mormor dog hittade de artiklar om alla barnbarn. Hon hade klippt ur allt som stod om oss i tidningen. Om mig finns en ganska menlös när jag är på ett zoo och klappar en orm. Ingen stor prestation, ingen speciell nyhet. Bara ett barnbarn som inte ens tittar in i kameran på en bild . Nu fick jag den vid 18 års ålder, ett gulaktigt, urklippt papper som låg sparat någonstans i hennes röriga hem.
Hur väl känner vi egentligen människor runt omkring oss? Vad kommer människor bli förvånade över att hitta hemma hos mig när jag dött?
När jag nu tänker på mormor blir jag rörd när jag tänker på att hon valde att spara den där. Det glädjer mig att jag har den nu att titta på. Det är som en liten tråd till henne.

Slusk med skinn på näsan

Jag sitter och förbereder ett möte som jag ska leda när en chef kommer förbi och kikar in.
-Hur är det?
-Jo det är bra.
-Börjar du komma in i jobbet?
-Ja det känns bra. Jag sitter och förbereder ett möte som jag ska leda imorgon.
-Det går säkert bra.
-Jadå.
-Du verkar ha lite skinn på näsan. Jag gillar det!
-Eh, vad bra.

Kattis funderar på hur han kan ha fått den uppfattningen. Kan fönsterputsarstoryn ha spridit sig? eller har jag gjort något annat?

Välsignad vare Smilla

Oh la la, Boondock Saints II: All Saints Day ska komma 2009. Det blir spännande att se vad som blir av den filmen. Samma regissör och samma skådisar som spelar bröderna (unge Indiana Joes).

Jag tänkte ta med Smilla på en resa. Hit hade jag tänkt mig. Så kan vi båda få välsignelse. Eller ja, jag får väl hitta min i ett annat tempel.

Idag skolkar jag från träningen och äter kladdkaka, med daim i. Götta!

Mental note

Äntligen är det någorlunda uppstyrt hemma. Två nya lampor, lite bättre förvaring och lite övrigt smått och gott är fixat. Passade på att beställa lite konst ifrån etsy också som jag hoppas kommer skapligt snart. Så kom vi äntligen iväg till tippen där jag bland annat kunde slänga den gamla ofungerande dammsugaren och tån som jag råkade klippa av i torsdags.

Efter allt detta hade jag ett huvud som en ballong och bihålor som pluserade så tänderna skallrade. Tack och lov masade jag mig ut på en löptur och efter det blev jag uthärdligare. Kattis: När du känner för att skippa löpningen, tänk då på att den är bra på så många sätt. Just nu rensar den ut i bihålorna, kom ihåg det!

Löpkläder

Nähe, ingen ville resa någonstans med mig. Det var ju nedslående. Och jag som tog det här med ansiktsbok så bokstavligt talat. Där ligger ju jag jättebra till som reskamrat. Min värld vänds upp och ner.

Just nu är jag jättesugen på att köpa lite nya träningskläder. Mitt problem är att de har så torftigt utbud på affärerna jag tittar i. Jag vill få kunna välja bland lite olika löptights och jackor. Inte bara ta det enda som passar. Internet är ju en fantastisk källa men alltså, köpa kläder utan att prova dem är inte min grej. Var handlar alla andra?

Och vad ska man äta en lördag som denna?

Resa

Är det någon som har lust att boka in en resa med mig? Intresserade kontaktar yours truly. Jag vill åka bort!

fredag

Tjoho, idag är det fredag och after work. Jag är fredagsfin och glad. Livet är gött.

Humor

Jag lovar och svär på Grådvärgssjälen, det här är de senaste sökorden för att hamna hos mig. Ingen redigering, inga utelämnade. Here it goes:

vägra analsex
tampong 24 h
vad är validitet
nyponskalmjöl
cafe 60 biskvi
nakenbilder på blogspot
24 hours träningssal
bra telefon
dj namn
tjockare hår strån (inte min särskrivning!)
löplabbet
hur kissar man?
strippstång
strippblogg

Gnäll

Jag är sur. Jag skulle ha sprungit imorse men ställde bara om klockan och tänkte somna om. Det gjorde jag så klart inte. I stället låg jag och vred mig. Helt bortkastad timme!
Jag tycker det blir mörkt alldeles för mycket och alldeles för fort! Varför måste det vara mörkt när jag kliver upp?
Jag ligger på minus på umgängesfronten. Det känns att det var en stund sedan det hände något. Jag går och muttrar över att ingen vill hitta på saker med mig och så tycker jag synd om mig själv. Varför är det ingen som serverar mig saker på fat?!

Så för min egen skull listar jag lite bra grejer:
Grådvärg vill upp i famnen och snusa bakom örat när jag kommer hem.
Chefen sa igår att det kändes tryggt med mig. Hurra, jag har varit lite nervig för det då den ordinarie snart går hem.
Killarna på simningen säger att jag är hetsig och driver på hela gruppen. Ja jag tycker det är en positiv grej. Att de säger att jag ska ta av mig badmössan för att bli mer mänsklig väljer jag att tolka som att jag kämpar hårt.
Förra veckan blev det lite socialiserande och fika.
After work på fredag, tjoho!

Men jag måste styra upp något så jag får dansa snart.

Men herre gud

Lärlingen snubblar i trappan med en kopp kaffe i ena handen. Überchefen får syn på det hela och springer fram:

-Ojoj lilla flickan hur gick det?

Lärlingen är 30+

Snart kanske jag kan crawla

Idag är det simning. Tjoho. I onsdags fick jag beröm av min tränare för att jag fått upp tempot. Det glädjer mig för det är ett stort framsteg från ”Åh gud jag måste andas och hur fan ska det gå. Jag kommer att dö!”-tankarna jag hade förut och tränarens diskreta kommentar: Du sticker upp huvudet ganska högt när du andas.
Dessutom fick jag senast beröm från en av killarna i gruppen. Det är nämligen så att det är jag och en himla massa killar i gruppen. Tjejer verkar inte vilja läsa sig att crawla. Hur kan det komma sig? Kan det vara simmössan man är tvungen att använda sig av? Eller att det ser ut som man fått stryk när man tar av simglasögonen?

Bättre än väntat

Kurs i företagets datasystem igår, efter lunch. Fick någon ett snilledrag när de planerade den kursen eller? Jag släpade mig dit med tunga ben och suckade tungt när jag såg den lilla utbildningssalen. Det ljusnade dock en hel del när jag lyfte blicken och fick syn på läraren. Han visade sig vara skitsöt! Ytterligare lycka när han dessutom var rolig och pedagogisk. Systemet var faktiskt enkelt och jag briljerade bland andra som inte hade lika enkelt att hänga med. Sånt gillar jag, när jag lär mig fort! Och så gillar jag söta lärare så klart!

Nej jag tänker inte dumpa pojkvän för läraren. Pojkvän passar mig alldeles för bra för att jag skulle göra det. Men det betyder inte att jag inte uppskattar snygga grejer. Som katter, datorer eller söta lärare.

Idag bakade jag förra veckans kladdkaka också, den med Remis i. Den fick vi som belöning för att vi borrat och monterat och haft oss. Snart kanske det till och med ser bra ut här hemma. Nu är det dags för Fight the future. Vi har nämligen sett färdigt på femte säsongen av Arkiv X.

Slusken Kattis

En tant på jobbet berättade idag att hon klev upp klockan 5.30 för att putsa fönster imorse. Jag stirrade storögt på henne och berättade sedan hur länge sedan det var jag putsade mina fönster. Jag tycker, oavsett hur länge sedan det var jag putsade mina fönster, att det är hon som är freaket. Hallå, upp innan 6, för att putsa fönster! Men, givetvis var det mig man förfasade sig över. I alla fall de andra tanterna. Vad är det som är så hemskt med oputsade fönster. Vad händer om de inte blivit putsade på nåt år? Går de sönder? Nej. Är det skadligt? Nej. Är det ohygieniskt? Nej.
Men jag kommer för evigt att betraktas som en slusk där.
Jaja so be it.

Appropå putsa fönster är det städdax hemma. Dessutom måste vi montera ihop IKEA-möbler som vi handlade igår. Vilken fantastiskt rolig fredagskväll. Till råga på allt är mitt boxpass inställt.

Ge mig en massage någon, så kanske jag blir snäll.

Snoozing är en myt

Det är det jag alltid har sagt. Jag tror inte på att snooza. Nej jag tror på att time:a sömnen på minuten. På att effektivisera morgonen så långt det går. Det är därför jag alltid förbereder allting på kvällen innan snarare än att plocka fram kläder på morgonen.

Hur nördig är jag om jag köper en pannlampa för att springa med?

Tur att jag är trygg i mig själv och omfamnar min nördighet.

Hur botar man den?

Idag känns ryggraden för liten. Det spänner och stramar efter den och går upp i nacken. Nackstelheten fortsätter sedan upp i huvudet som pulserar. Bihålorna tar i extra hårt för att överrösta allt det andra.

Jag muttrar och kan inte ens minnas när jag senast hade spänningshuvudvärk. Det är definitivt inte en känsla jag saknat.

Känslor på huden

Helgen blev en långhelg, en myshelt en brahelg. Ändå suckar jag och saknar. Jag saknar tid att gör allt jag vill. Men mest saknar jag vänner. Var är alla? Jag vill dansadansadansa och prata till sent på natten och minnas tillsammans med någon annan. Jag vill laga lyxfrukost och lägga mig i samma säng på morgonen och mysa. Jag vill ta promenader i lövhögarna och fika choklad och dricka glögg på kvällen. Jag vill hitta på aktiviteter och åååhh!

Allt detta tänker jag på när jag går hem. När jag sätter mig på toa ser jag att Osiris byggt ett sandslott i sin toa.

Nu får du inte baka mer på söndag kväll

Varför kommer jag alltid på att jag ska baka på söndagkvällen? Det är en dålig idé eftersom jag inte äter götta på veckorna. I min iver att då äta upp bakverket äter jag löjliga mängder. Vilket allt som oftast innebär att jag äter för mycket.

Men det var en jäkligt god kladdkaka med Remi som jag slängde ihop.

I helgen tog vi dessutom tag i inredningen hemma. Snart kanske det till och med blir fint hemma. Man kan alltid hoppas!

Fredagsröj

Kattis och pojkvän dricker (alkoholfri) glögg.
Kattis börjar sjunga: Skippy, Skippy, Skippy the bush kangaroo.
Pojkvän sjunger med den sista biten.

Tystnad uppstår.

Kattis: Vad gjorde han egentligen Skippy?
Pojkvän: Jag vet inte, jag kommer inte ihåg.
K: Men han kan väl inte ha varit så smart.
P: Men vad säger du om Skippy?!
K: Men som Flipper kunde ju i alla fall smälla på lite hajar och sånt. Delfiner är ju smarta men kängurur har ju små hjärnor.
Kattis och pojkvän skrattar en lång stund.
P: Skriv om det på bloggen.
K: Lätt att jag ska.

Vad sysslade han egetligen med i programmet den där kängurun?

Inte på topp

För första gången på länge känner jag mig inte sprudlande glad. Jag känner mig faktiskt lite nedstämd, om än inte ledsen.

Tur att det är helg strax.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag vill göra, men det ska i alla fall bli skönt med helg.

Bree gjort

Tänk, idag gjorde jag det igen. 5.55 ringde klockan. Jag klev upp och klädde på mig löpkläderna som jag givetvis hade förberett kvällen innan. Sen ut i mörkter för att springa intervallprogrammet på 40 minuter. Efter en stund började jag faktiskt tycka att det var härligt. Trots att jag frös, trots att jag spottade slem till höger och vänster (bra för bihålorna!) och trots en timmes mindre sömn. På tillbakavägen började solen gå upp. Då var det faktiskt ingen tvekan längre. Då var det härligt!

Men en sak som är skönt att att jag slipper tågen. Hade jag åkt i vanlig tid nu hade det varit mörkt alla dagar på väg till tåget. Det är faktiskt himla skönt att det fortfarande är ljust när jag kliver upp.

Bale äger

"Of the many actors Harron met, Christian Bale was the first to recognize and want to explore the absurdity of murderous YUPPIE Patrick Bateman. He was warned by people that it would be career suicide to take the part, but that only made Bale more eager to give it a try."

Åh jag älskar Bale!

Gör nåt åt det!

Helgerna är helt klart för korta, så är det bara. Hur ska man annars både hinna festa och ha trevligt, göra sådant man inte hinner under veckorna, träna och återhämta sig?

För övrigt kryper hösten på, jag som inte hann släppa sommaren. Jag funderar på en resa. Någonstans med sol och värme. Kanske ska jag ta mig i kragen och verkligen börja leta? Precis som jag ska ta mig i kragen och försöka fixa vår lägenhet...

Igår hände något hemskt

Jag var trött och sliten efter jobbet. Och hungrig. Så där så det riktigt rev i magen. Egentligen ville jag bara gå hem och lägga mig i soffan och tycka synd om mig själv men jag hade lovat att laga mat; nyttiga bananplättar. När jag kom hem kom jag på att vi inte hade någon keso så jag var tvungen att gå och handla den på näraffären Lillica. Väl på ica fick jag syn på den och jag svär att den ropade på mig! Jag hade redan plockat på mig keso men nu slet jag även åt mig en sådan också, en falukorn. Jag kunde knappt hålla mig i skinnet tills jag kom ut innan jag öppnade förpackningen och tryckte in korven i munnen och tog en gigantisk tugga. Jag var som besatt och kunde inte sluta. Schhhh, säg det inte till någon.

Nu då.

Idag höll jag på att somna på jobbet.
Man kanske skulle prova lite E? Då håller man sig väl vaken.
Och sedan knäppa lite nakenbilder inne i kopiatorn...

Jag förstår inte

Åh dumma dumma dumma. Varför kommenterar ni inte den fantastiska biskvin? Jag kanske är partisk eftersom jag är lite av en nörd som jag berättade förut, men ändå. Hur kan ni inte uppskatta den? Det är ju bland det bästa som har hänt under en månad! Ska jag tolka det här som att ni är ointresserad av att läsa om biskvier? Av att se bilder på biskvier? Här kommer den logiska följdfrågan: Vad vill ni då läsa om i stället?

Orkar jag?

Jag funderar på en grej. Orkar jag kliva upp 6 imorgon för att köra intervallträning? Jag som är värdelös på morgonträning. Det är väl i och för sig bara att bestämma sig och köra. Men orkar jag med simningen på kvällen då? Det är också bara att gå dit och simma. Är det jobbigt tar jag det bara lugnare.

Men orkar jag verkligen vara så ambitiös?

En vecka av träning

Nu när Lidingöloppet är sprunget kan jag träna på som vanligt utan att vara paranoid att bli sjuk. Jättebra! Jag fick kryp i benen förra veckan när det bara blev ett ynkligt intervallpass (och loppet så klart). En sak jag har tänkt på är de sneda blickarna jag drabbas av om jag pratar om min träning. Så här går det till:

-Åh igår när jag var på spinningen så bla bla bla.
-Tränade du igår också? Har inte du hållig igång nästan varje dag nu?

Eller

-Jag är trött för jag somnade så sent igår.
-Vadådå?
-När jag skulle sova såg jag bara simtagen framför mig.
-Jaha simmade du igår igen?

Varför är det så? Jag har inga barn som tar tid. Jag städar mindre ofta än många. Jag väljer att lägga mycket av min tid på träning. Är det provocerande? Ibland känns det som jag måste tänka noga på hur jag berättar så att inte fokus ska hamna på att jag tränat snarare än vad jag egentligen vill berätta. Jag kan inte hjälpa att tänka att detta beror på att jag är kvinna. Hade det varit samma sak om jag varit kille? Om jag pratat om gymmet? Min tanke är nej. Men det kommer jag så klart aldrig få någon klarhet i.

Närstudie

Då var den här helgen till ända. Jag har idag motionerat mina stela ben med en promenad i höstsolen. Benen blir nämligen lite stela av att kuta (eh, nåväl, jag jämför mig inte med eliten) i backiga Lidingö. Jag hade kul och är nöjd med min insats på 75 minuter. Efter kanske 4 km hittade jag en gubbe som höll ungefär mitt tempo som jag tog rygg på. Han drog mest men ibland drog jag också. Han såg så smärt ut och såg ut att springa fort. Jag flinade glatt när jag insåg att jag ju faktiskt sprang lika fort. Jag, en liten tjej som var rödflammig, flåsade högt och stänkte svett. Det är ruskigt coolt att inse att jag ändå springer hyffsat fort jämfört med andra motionärer. Och oj vad kul det är att springa förbi andra. När det var typ 5 km kvar tappade vi varandra och jag vet inte vem som sprang ifrån vem. Det var lite synd för jag såg framför mig hur vi sprang i mål och jag kunde tacka honom för draghjälpen och han skulle tacka mig och sen skulle vi glatt prata en stund.

Åh ni vet Cafét och biskvin jag pratade om? Jag lyckades hitta stället igen och köpte, så klart, en biskvi. Jag åt halva på fredag kväll och halva igår, framför datorn. Full av intorkad svett sen loppet eftersom jag ännu inte duschat. Jag är så het! 30 kr för denna!

Närstudie av stor biskvi

På helgerna är det lyxfrukost som gäller. I stället för yoghurt och müsli eller gröt kan man lägga lite tid på frukosten. Då äts det: äggröra, smoothie och macka. Mmm gott.

Närstudie av smoothien

Nu bakar jag piroger för fulla muggar och ska snart titta på Arkiv X. Snart är det dags att beställa en eller flera säsonger till.
Jag har ju en plats kvar på Listan, kanske jag skulle lägga till David?

Om ben

Jag undrar hur länge jag kommer att tänka: Nu skulle jag egentligen ha varit framme. när jag sneglar på klockan och den visar 17.44 eller 7.37. Nu skulle jag egentligen ha gått. när den är 16 eller 16.18.
Det är verkligen så himla skönt att slippa åka tåg. Ändå ska jag göra det idag. Det visade sig att Lidingöloppet för min del börjar okristligt (passande eftersom jag är ateist) tidigt (10.50. Hämta nummerlapp innan, vara ute i god tid osv osv) varpå det bestämdes att övernattning i Stockholm vore lämpligast. Då blir tåg färdsättet för dagen.
Och kanske ett besök på nya favoritcafét?

Pojkvän visade häromdagen stolt upp sina ben som han hävdar har blivit muskulösare. Jag inspekterade och mumlade något. Jag inspekterade sedan mina ben och konstaterade att jag inte såg någon större skillnad. Eftersom jag har så korta ben ser de redan kraftiga (inte kraftiga som i jag kallar dem kraftiga för att jag inte vill säga tjock utan kraftiga som i de här benen kan du inte ta i vardera handen och bryta av, det finns mycket kött här) ut. Så det är väl bra att de inte blivit ännu redigare.Jag gillar mina ben, det är bra ben. Mycket kött som sagt. Feel free att göra anspråk på dem när jag dör. De är säkert goda i marinad.

En sån bra telefon!

När halsen är illasinnad några dagar innan Lidingöloppet får simningen stryka på foten för en promenad i stället.
Ja jag är paranoid och tror att det finns mycket bakterier i badhuset. Nej jag vill inte bli sjuk till helgen. Nej jag blir säkert inte det ändå, jag sa ju att jag är paranoid.
Beväpad med Kattisiphone, för att lyssna på musik, gav jag mig ut i höstsolen. Och titta, vilken tur att jag köpte Kattisiphone, för nu kunde jag ju knäppa kort också!

Ser ni ekorren? Den hann springa en bit innan jag hann fota.

Görfint!

Och änder!

Jag älskar änder!

Hur det började

Jag minns när jag gick i skolan och vi skulle springa. Allt längre än 3 km kändes hur långt som helst och jag tyckte det var extremt tråkigt. För att kunna få ett visst betyg var man tvungen att springa på en viss tid och jag visste vad jag siktade på. Jag harvade runt i spåret, 2 km, och försökte ta mig under 10 minuter. Men det gick inte. Jag kämpade och slet men kunde verkligen inte ta mig under gränsen. När läraren sa att det även var ok om man sprang en mil på 60 minuter höll jag på att svimma. En mil! Det går ju inte! Jag hade aldrig sprungit längre än 5 km och fattade inte alls att man kunde springa dubbelt så långt.

Fast besluten att klara det knölade jag ner min freestyle i cykelbyxorna (för att den inte skulle hoppa, tack gode gud på MP3spelare) och bestämde mig för att springa hemifrån, till spåret, springa 5 km och sedan hem igen. En sträcka som borde bli kring milen. Jag måste ju se om det var rimligt att hoppas på att klara de magiska 60 minuterna.
Det var mycket roligare med musik och efter ett tag upptäckte jag en viss tjusning med det. När jag kom hem och stängde av stoppuret jag fått låna av pappa visade tiden på ca timmen. Målet var alltså inom räckhåll och jag hade sprungit längre än jag någonsin gjort tidigare, utan att vara döende. Jag mådde till och med rätt bra. Det var härligt att se vad jag kunde klara.

När det var dags att springa i skolan hade jag igen laddat med freestylen och cykelbyxor för att inte tala om vattnet jag druckit. Vi fick själva bestämma om vi ville springa runt en tjärn 10 varv, vilket skulle bli flackare och enklare eller 5:an två varv. Jag bestämde mig för 5:an, trots den beryktade mördarbacken, eftersom jag tycker det är jobbigare att springa flera varv. Det var bara jag som gjorde det. När jag gick i mål var det på 56 minuter och klarade det. Den dagen tändes en dröm. Om jag kunde klara av en mil och ändå må så bra, tänk om jag då kunde klara av 4, ett maraton. Jag ville inte sluta springa.
Ändå gjorde jag det. I flera år. Det var först när jag började träna på F&S igen för ca 5 år sedan och ville ha ett mål med min träning som jag kom på löpningen. Jag fick ett galet infall och anmälde mig till Göteborgsvarvet. Hur det har gått sedan dess vet ni ju.

Ett maraton känns närmare än någonsin och jag hoppas kunna springa det någon gång, men mest hoppas jag att jag inte slutar löpa igen.

Att det kan vara så jobbigt

att laga mat. Jag orkar inte! Kan jag inte få äta äggmackor i stället?
Det är tillräckligt jobbigt att tvätta.

alkolås

Japp, då har jag kört en bil med alkolås för första gången. Jag fattar inte varför inte alla bilar har det. Alla fyllekörningar skulle kanske inte försvinna men antagligen de flesta. Det borde vara lag på det precis som bilbälte.

Politik

Med regeringens nya politik kommer jag att få 200-300 kr extra kvar efter skatt. Vilket bullshit. Som om jag behöver det nu. Jag skulle mycket hellre skatta 500 kr mer (eller ännu mer) än jag gör nu och ge de pengarna åt till exempel arbetslösa och studenter. Och så sänker de a-kasseavgifter med hela 50 kr. Ja det är så man svimmar.

Kanske du kan prova att jogga lite?

Löpträning halverar risken att dö i förtid. (allt enligt en studie genomförd av forskare vid Stanford University i Kalifornien) Löpning minskar inte bara risken för hjärt- och kärlsjukdomar utan även cancer och neurologiska sjukdomar som exempelvis Alzheimers. Studien startade 1984 när löparna var 50 år eller äldre och höll på i drygt 20 år. Löparna var medlem i en löparförening och jämfördes med en frisk kontrollgrupp. Deltagarna fick varje år svara på frågor om sin vikt, hur de klarat sina dagliga aktiviteter som att sköta sin hygien, äta och klä på sig. Löparna var redan från början av studien i bättre fysisk kondition med mindre övervikt och rökte mindre. Under de drygt 20 åren ökade skillnaderna mellan de båda grupperna succesivt och vid slutet av studien hade deltagarna i kontrollgruppen betydligt svårare att klara av sina dagliga rutiner än de aktiva löparna.

Min personliga åsikt är att detta inte gäller bara löpning utan all träning. Löpning har ju fördelen att vara enkel eftersom du själv bestämmer exakt när den ska genomföras och att den inte behöver så mycket utrustning. En dag som denna känns den underbar. Klar höstluft och sol som skiner.
Men löpning passar inte alla och då är det jättebra att det finns mycket annat! Det finns ju få saker som är så sköna som att sjunka ner i soffan, varm och rosig efter en varm dusch och känna att kroppen har fått göra det den är byggd för dvs jobba. Väl i soffan tittar man på något bra och äter något gott. Då är livet bra.

Om att älska biskvier

I Hufvudstaden besökte vi det bästa cafét ever, Café 60 på sveavägen. Jag som är en riktig biskvinörd höll på att ramla av golvet när jag såg en rackare som var större än pojkväns knutna näve. 50 spänn kostade den och var värd varenda krona. Jag är mycket kräsen när det kommer till mina biskvier men den här hade mycket god botten, smörkrämen smakade bra (dvs inte bara smör som de flesta) och chokladen var mumma. Så var det ju storleken också. Jag betalar 25 kr för stans konditoribakade och de är kanske en tredjedel så stora. Antagligen var det 1000 kalorier i den. För att fräscha till lite delade vi på en passionsfruktpannacotta till. Götta! Måste påpeka att vi delade på biskvi också. Inte ens jag kan äta hela den där.
I övrigt hade cafét ett sånt otroligt utbud att jag lätt hade kunnat spendera flera hundra där. Hit kommer jag tillbaka!



Det här är biskvin jag kommer att fantisera resten av mitt liv om. Jag borde ha haft någonting bredvid som referenspunkt.


Jag slänger in en bonusbild också eftersom jag är nyklippt och på gott humör.


Den här herrn såg jag på promenad häromveckan.

Ta det lungt

Första helgen på länge som jag inte har något speciellt som ska hända. Jag ser fram emot att slappa och ta igen mig! Hela veckan har gått i ett rasande tempo med två utbildningsdagar inför ett projekt som jag ska leda, Coldplay och hepp så var det fredag.

Idag har jag finfredag och passar på att använda min pennkjol för första gången. Livet känns bra och idag är det jag som lägger mig tidigt. Ska bara se lite Arkiv X först.

Att bearbetas

Jag har börjat simma. Nu är det slut på fulsimning. Här ska läras riktigt bröstsim, ryggsim och framförallt crawl. Det känns kul att börja med något helt nytt. Det var ett tag sedan (om man bortser från jobbet där det har varit nytt i ett år). En sak är dock lite jobbig. Att hjärnan ska hålla på att processa all information. Simningen är rätt sen och ni vet hur man blir efter simning. Alldeles varm och mjuk i kroppen. Jättehärligt! Men trots att jag är trött och avslappnad kan jag inte somna. För hjärnan ska älta, sortera och begrunda all information. När jag sluter ögonen och ska somna ser jag bara simtagen framför mig. Jag tänker på hur jag ska göra nästa gång, hur jag ska göra för att få ordning på andningen.
Jag öppnar ögonen, försöker starta om och samma sak händer igen. Om jag bara sträcker armarna lite mer och fullföljer hela taget hanske det går bättre. Om jag lätt vinklar huvudet åt sidan och bakåt ska jag nog kunna andas. Jävla hjärna att vara noggrann. Kan den inte vänta med informationsbearbetning tills jag har somnat? Händer det här er också eller är det bara min hjärna som ska spexa till det?

Nu är det bara några timmar kvar tills jag åker. Hotellfrukost here I come!

Miniblogg

Jag lagar vegetarisk lasagne utan pasta. I den är det chili som jag så klart höll i händerna när jag hackade. Nyss tog jag bort sminket och kände hur det började svida lite i ögonen. Efter en stund fattade jag: ah, det är chilin som spökar.
Addera klorvatten till det. Jag kommer bli hur snygg som helst!

På onsdag är det dags för Coldplay, jei!

Träningsplanering

Jag har aldrig sett mig själv som en person som är fartfylld och har mycket inbokat. Tvärt om tänker jag på mig själv som ganska lat. Jag älskar att ligga i sängen och soffan, går utan problem ut osminkad och med flottigt hår om jag inte orkar göra mig i ordning och sover alltid länge på helgerna. Nu när jag ser över mitt nya träningstänk blir jag lite fundersam på om jag har vissa överbokningstendenser ändå.
Eftersom det funkade bra med träningsupplägget som jag körde med under hösten och våren vill jag fortsätta med det. Utöver det vill jag dessutom klämma in två pass med simning.
Det jag alltså vill köra i veckan är:
Spinning, Ki-box, Löpning intervaller, Löpning distans och Simning 2 ggr. Dessutom vill jag gärna köra aerobic ibland, för det är ju så kul.
Tror ni jag hinner?
Jag tänker så här: Kliver jag upp tidigt någon dag i veckan kan jag klämma in intervallpasset då. Det är ju kort. Sedan på kvällen kan jag ta ett simpass. Då får jag två vilodagar i veckan. All tid som jag får över från pendlingen måste ju ta vägen någon stans och jag kan lika gärna lägga en del av den på träning. Jag ska banne mig prova. Funkar det inte är det väl bara att klippa bort någonting. Så kan jag fortsätta att lata mig. Jag kommer nog alltid att vara lat. Det ligger i generna. Vi är en familj uppväxt i soffan.

Lyx

Vad ovant det känns att kunna sluta när det känns lämpligt i jobbet. I stället för att släppa allt exakt 15.55 eller 16.13 för att hinna i tid till tåget kan jag nu göra färdigt en uppgift. Fantastiskt.

Hur hinner man med?

Det händer så mycket just nu. Hösten och alla förändringar är över mig och jag är lycklig. Jag är glad och tacksam över det mesta i mitt liv. Förra helgen var bra och det var den här med. Jag har köpt trosor, tavlor och tryckt i mig munkar (5st!). Jag känner hur det kliar i fingrarna över att försöka fixa till och styra upp lägenheten. All tid jag "får över" har redan börjat visa sig och jag får mer energi.

Det är så kul att träffas och umgås med folk. Syster, föräldrarna, nya vänner, gamla vänner...I love it all. Och dansa, jag kan aldrig dansa tillräckligt mycket.

Nya jobbet...mycket nytt så klart. Det tar ju ett tag innan man kommer in i det och kan sägas att jag kommer trivas si eller så men tydligt är att min chef är jättebra och det finns bra möjligheter att styra rollen själv en aning. Men jobbprat är lättast att ta mun mot mun.

Nu ska jag maratontitta X-files.

Fullt upp

Fullt upp nu med nya jobbet. Jag har redan börja märkt av att jag har lite mer tid om dagarna och gud vad skönt det är.

Och snart är det redan helg, herre min je!

Skriver mer snart.

Tjejmilandet

Igår var det dags för tjejmilen. Jag har ju laddat upp med en hård hårdmånad som jag, mot alla odds har hållit. Trots tårtbjudningar, sambos som äter glass och godis framför mig stup i kvarten och diverse andra hårda prövningar. Bland annat denna skål med lyxchoklad som är min (bara min) och huserar i skafferiet.
Applåder till mig som stod emot den!

Dagen innan, nämligen på lördagen var dock hård hårdmånaden slut och det visade jag med besked. Jag gav mig själv en sockerkick som hette duga med morotskaka, kokostosca och nåt annat götta samt lite tryfflar och ljus lyxchoklad på kvällen. Mmm en darrig kropp som lider av törst och huvudvärk har jag saknat! Götta! Perfekt uppladdning, eller nåt...

På söndagen var det vackert väder. Ända tills nån halvtimme innan start. Då började det attackregna, sicket elände! Jag lät mig dock inte nedslås utan stod i stället och tryckte vid scenen där tjejbandet spelade. När det sedan sprack upp och solen kom fram var allt frid och fröjd. Ända tills jag kom till startgruppen. Grupp 3 för dig som beräknar springa på 49-53 minuter och där såg flera tanter som inte tänker ta tid, som har mysbyxor och magar som hänger utanför mysbyxorna (dvs ser fram emot en tid på en bra bit över timmen). Visst är tjejmilen till för alla. Men förstör fan inte för oss som vill få en bra tid. Ställ dig i rätt startgrupp! Fuckers! Jag brukar skratta åt Testosteron men Östrogen är banne mig inte att leka med.

Trots detta lyckades jag persa och lyckades få de stackas små benen att masa sig runt på ca 46. Breee gjort Kattis. Satsar du mer och hårdare kan du nog krama ur mer dock. Men jag är nöjd och glad.

För att avrunda dagen åt jag massa phishfood och fick, återigen, lite huvdvärk och pirr i kroppen. Ska det vara så här varje gång jag äter sockriga saker nu eller går det över?

Blommorna

Jag berättade ju att jag fick jättefina blommor av folket på jobbet. Två buketter fick jag och dem tänker jag visa nu.



Jag fick denna högre bukett med stor blandning med bland annat rosor och något som såg ut som extremt flashiga Gerberor. Och nej, jag är inte så duktig på blommor.


Det är den där röda som jag kallar för flashig Gerbera.


Jag fick även denna vackra bukett som gick i orange. Där ingick definitivt Gerberor och kan det vara någon slags lilja?



När jag till slut åkte hem från jobbet efter en hektisk sista dag, massor med kramar och fina ord var det en Kattis med gråten i halsen (inte bara i halsen heller). Vad är det som gör att jag har så svårt för avslut? Det är ju ändå en del av livet. Imorgon är det dags för ett nytt kapitel och ett nytt jobb.

inte tårta

Det blev gräddtårta och jag åt banan i stället. Alla satt runt bordet och tittade på mig och jag kände mig jättemärklig. Men skit samma. Vill jag inte äta behöver jag inte.

Världens finaste blombukett fick jag också. Jag liksom. Herregud snart börjar jag gråta.

Att tårta eller inte?

Idag gav jag chefen vattenflaskan. Hon blev helt till sig och fnissade och klappade mig på axeln. Jag känner mig som vanligt socialt efterbliven när jag blir stel som en pinne när någon ovan tar på mig. Hej jag är ett mongo.
På eftermiddagen köper de tårta åt mig. Hur sjutton tackar man nej till det utan att verka som världens tråkigaste? Jag sa förut till chefen att de inte behöver köpa tårta åt mig och att fruktsallad skulle vara gott. Chefen sa då att det inte bara är för min skull som de köper tårta. Så jag kan ju alltid använda det. De har mig som ursäkt för att få äta tårta.

Äsch nu bestämmer vi att om det är grädd- eller prinsesstårta så skiter jag i det och om det är chokladtårta så äter jag. Ödet får avgöra!

Det är ju inte klokt

Jag fick just höra att jag är klok. Say what?!

Onsdag kommer och går

Så, några dagar i veckan är avklarade och jag har precis bjudit på mitt fika. Känns skönt att ha några saker avbetade och det verkar som att fikat blev lyckat. Jag bakade mitt nyttiga äppelbröd eftersom jag vill visa att man kan fika nyttigt. Flera sa att det var gott och jag själv älskar det så…
Det här är ändå den hetsigaste dagen när jag ska hinna springa, och tvätta när jag kommit hem. Nu verkar det som att jag kanske blir sen för det har tydligen varit en urspårning som kanske påverkar mitt tåg. Gah, jag hinner inte! Håll tummarna för att jag kan åka som vanligt.
Känns som jag skulle smyga undan och försöka sova lite. Jag är så trött!

Köp en du med

Tårta på jobbet igår. Chokladtårta till råga på allt. Ropade jag hej innan jag såg ugglan kanske? Men jag smålog bara och åt av min banan. I’m invinceble!

Vad äter man när man tycker synd om sig själv men inte får äta götta?
I söndags var jag sanslöst stolt när jag, trots ett gigantiskt sug, drack lite te (utan honung) och åt några vindruvor. Och då har jag ju faktiskt götta hemma. Jag ska knäppa kort på min lyxchoklad så ni får se. Det är nästan hur mycket som helst.

Nu har jag även använt menskoppen, govänner. Jag var lite smårädd först för den såg, trots att jag tog den minsta storleken, ändå rätt stor ut. Jag var dessutom nervös att jag skulle sätta in den fel och den skulle läcka. Men jag måste säga att den funkat jättebra. Inga läckage, inte är den obekväm och jag är ju inte den som är pjåskig med kroppsvätskor. Faktiskt tycker jag att ni också ska prova på den. Den är bättre än något mensskydd jag har använt.

Bara en vecka kvar!

Vilken vecka jag har framför mig. Sista veckan på jobbet och det är full rulle ända in i mål. Min sista dag avslutar jag till exempel med att intervjua sökande till min tjänst. Att jag på måndag ska traska iväg (i stället för att åka tåg!) till en helt ny arbetsplats känns helt overkligt!
Men veckan ut sliter jag på. Det är dessutom sista veckan på hård hårdmånaden som jag nu är stensäker på att klara.
Inget götta på 4 veckor. Förstår ni hur stort det är för mig? Jag är sjukt stolt över mig själv! Och på söndag är det tjejmilen. Då ska de små Kattisbenen trumma fram och förhoppningsvis föra mig fram till en riktigt bra tid.

Att OS är slut och att det dröjer fyra år till nästa gång försöker jag att inte tänka på. Jag försöker låtsas om avslutningen som jag grät en skvätt till igår bara var en dröm och att det visst finns idrott på högsta nivå att följa så gott som hela tiden.

Så här ser veckoplaneringen ut:
Måndag: Jobbar till 16. Byter om på tåget och springer till träningen som börjar 18. Försöka baka till fikabjudningen på onsdag.
Tisdag: Jobbar till 17.30 Middag med jobbet. Sover borta.
Onsdag: Jobbar till 16. Bjuder på fika på jobbet. Springer intervaller. Tvättid 19-22
Torsdag: Jobbar till ca 17.30 Avslutningssamtal med chefen. Sover borta.
Fredag: Jobbar till 16. Intervjuer hela dagen. Åker till syster 20.
Lördag: Fika!
Söndag: Tjejmilen!

När jag gifter mig

då vill jag ha en sån här!

Tänk hur det blir på söndag!

Efter att ha ältat vad jag ska bjuda på för fika och om jag ska bjuda på fika (det råder fullständig fika inflation just nu) i det oändliga har jag äntligen bestämt mig. Jag tänker bjuda på mackor. Antagligen bakar jag eget bröd så köper jag en ost och gurka. Det blir inte så jobbigt att släpa med sig, går att göra till många och ruinerar mig inte. Vad tror ni om det?

Usch jag har redan börjat få en krypande ”snart är OS slut”-ångest. Tidigare år har jag ju inte riktigt jobbat. Men nu när jag gör det har jag lärt mig min läxa. Nästa gång är det jag som plockar ut semester. Det går ju inte att sitta på möten när det är höjdfinal för att när mötet är slut springa in på kontoret och med andan i halsen plocka fram resultaten. Jag hör till dem som inte tycker att en repris är en fullgod ersättning av en i realtid upplevd prestation. Nej jag lider verkligen över att jag inte fick se världsrekordet på 200 meter. Jag tycker inte att jag har sett tillräckligt mycket av OS och då är det snart slut! Orättvist!

Så går det när man försöker smyga undan

Provade nytt intervallpass igår. Improve your endurance med Serena Williams. Jag och pojkvän valde det eftersom det bara var 30 minuter och jag var trött och letade efter ursäkter att inte träna. Herre min je säger jag. Det var bara tre intervaller men de var på fyra minuter vardera! Fruktansvärt jobbigt, men kul. Det var kul eftersom hon pratade lite mer än killen i vårt andra intervallpass.
-If I saw you now, would I be impressed?
-Are you feeling good? Are you turning some heads? Because I want you to run fast enough to make people notice you.
Intervaller är verkligen da shit.

Kall

Gud vad jag fryser idag. Mina händer är iskalla och för första gången sen maj har jag varit tvungen att ta på mig strumpor. Jag saknar min vetekudde!

Jag tycker om att äta

Michael Phelps äter 12 000 kalorier om dagen. Sug på den ett tag.

Han har dessutom ADHD och medicinerades med Ritalin ett par år.

12 000 kalorier. Tänk vilka möjligheter det öppnar i ätandets ädla konst. Appropå det är jag uppe i 16 dagar utan götta. Det är den längsta tid som jag har klarat någonsin. Ska jag vara ärlig har jag nog tänkt att det är för svårt så jag har inte ens försökt. Så typiskt mig. Det har ju faktiskt inte varit så svårt. Inte så svårt som jag trodde att det skulle vara i alla fall. Vad trodde jag skulle hända?

Ibland kan den där rädslan att misslyckas vara en riktig ovän.

Ge mig boktips

Gjorde en god röra igår för att hotta upp fruktsalladen: Turkisk yoghurt, en aning vanlig yoghurt (för att den ska bli mer lätt att röra ihop), kardemumma och liiite honung. Kanongott och rekommenderas varmt.

Efter att ha haft en radda med böcker som jag har sett fram emot att läsa, har jag nu läst färdigt dem alla. Igår kväll fick jag gå till bokhyllan och plocka fram en pocket som jag ännu inte hunnit läsa, men som jag inte är speciellt sugen på. Jag vet ju att många av er läser. Har nig något tips på en bok som ni tror jag skulle gilla? Jag är allätare även om jag inte är något större fan av deckare. Är det en bra deckare kan jag läsa.

Hård hårdmånad

Lookin' good på den fronten. Två veckor avklarade och två veckor kvar. Woho!

Smoothie i lyxglas och OS i bakgrunden. Kan det bli bättre?

För övrigt är jag fortfarande chockad av 100 meters finalen. Hur är det meningen att man ska kunna jobba när det är OS? Jag tänker gömma mig på mitt kontor och lyssna på radio om jag inte hitta en tv.

Herre min Bolt

Jag har spelat på 5 olika saker. Sotherton lyckades inte riktigt i sjukampen trots två tangerade pers och ett nytt pers i 800. Men mitt hopp inför ett nytt världsrekort i herrarnas 100 meter så ljust ut när Bolt mest har sett ut som han småjoggat omkring i försöken på ruskigt bra tider.
Finalen var dock det sjukaste jag sett på länge.
Karln vinner med 2 tiondelar och slår världsrekord, fortfarande spexandes!

Det är det sjukaste jag har sett. På riktigt.

4,25 gånger pengarna gav det mig. Plus än så länge!

Kattis och vattenflaskan

Jag dricker mycket vatten. När jag jobbar har jag en vattenflaska bredvid mig på skrivbordet och när jag åker tåg har jag alltid en vattenflaska med mig. Jag har en vattenflaska med mig när jag går på stan och när jag går på bio. Vattenflaskan är min vän. När jag var på anställningsintervju för det här jobbet följde den givetvis med. Intervjun inleddes med en presentation av företaget och jag blev lite törstig. Jag plockar upp min vattenflaska och tar en klunk och ställer sedan ner den på bordet. För mig var det en väldigt odramatisk sak att göra. Jag var törstig, jag hade vatten, lös problemet och drick liksom.

I efterhand har jag fått höra att agerandet inte var lika odramatiskt som jag tänkte mig. Min (blivande) chef blev enormt störd av den stora, svarta (det var tydligen extra hemskt att den var svart) vattenflaskan och ville till början inte alls ha mig på tjänsten. När jag blev kallad till intervju nummer två sa hon till mig att jag inte fick ha med den. Jag fattade ingenting och funderade på om hon trodde att jag hade sprit i den eller om hon psykade mig med flit för att se hur jag reagerade. Under intervjun vågade jag knappt dricka av mitt vattenglas och kände mig helt torr i munnen. Jag kunde inte tänka mig att det var själva vattenflaskan som var problemet.
Andra personer som medverkade vid intervjun blev i stället helt taggade och tyckte att jag var en hälsosam tjej som vågade ta för mig.
Allt bara för att jag dricker vatten ur en flaska?

Nu när jag slutar ska chefen få vattenflaskan. Jag sörjer att bli av med den för det är en väldigt bra vattenflaska och chefen kommer nog inte använda den. Men den symboliska gesten är något jag vill göra.
Jag har lärt mig mycket på mitt jobb och av min chef. Men jag har nog lärt henne en del jag med. I alla fall att det inte är något fel på att ha en stor svart vattenflaska. Man kan faktiskt charma aschlet av folk ändå.

Mer Arkiv X

Man vet att det är hård hårdmånad när man drömmer mardrömmar om att man har ätit godis och vaknar förtvivlad för att man nu har brutit reglerna. Att sedan inse att det faktiskt bara var en dröm, att man inte har ätit godis, leder till en lättad suck.

Nu har jag sett hela första säsongen av Arkiv X. Serien kan tidvis kännas lite gammal. Och modet! Snälla Scully, ta bort axelvaddarna på kavajerna och satsa på lite mer figursytt. Och kom ihåg att det inte är snyggt med byxorna ovanför naveln! Men trots detta håller serien. Jag kan också konstaterad att jag är betingad till signaturmelodin. Inte lika mycket som till glassbilen som jag alltid piper till när jag hör och sedan tjuter ”glassbilen” för att vilt titta mig omkring. Trots att jag aldrig handlar av den. Old habits die hard.
När jag hör Arkiv X melodin pirrar det i magen och jag går in i Arkiv X-tunneln där jag blir okontaktbar.
Efter första säsongen har jag nu beställt även 2,3 och 4. Jag älskar att ha ett jobb så jag kan köpa sådant utan att spara i flera månader först!