Slut för tillfället

Experimentet är avslutat. Resultatet är inte till stor förnöjelse men det blev heller inte helt misslyckat. Det påverkades mycket av faktorer runt omkring. Så är det i verkligheten, man har inte kontroll som i ett lab där man håller en faktor konstant och laborerar med en annan för att studera resultatet. Jag inser att det låter väldigt kryptiskt. Fånigt tycker vissa och det kan jag väl hålla med om. Men allt kan man inte skriva om. Viss hänsyn måste man ta.

När mognar hallonen ungefär?

Vad kan man göra?

Två veckor kvar till semester. Efter det har jag 1 månad kvar på jobbet innan jag ska börja på nya jobbet. Vi har inte gjort några bestämda semesterplaner. Jag har vaga idéer om en aktiv semester där jag håller igång och provar på spännande aktiviteter. Det är så långt jag har kommit. Vad det skulle röra sig om är som sagt väldigt vagt. Jag har inte så mycket erfarenhet av aktiva semestrar. Jag kommer ifrån en familj med soffsittare och det känns djupt rotat i själen.
Jag skulle vilja cykelsemestra men det går inte då pojkvän inte har någon cykel. Själv har jag en uråligtig damcykel, treväxlad, där växlarna dessutom är trasiga. Någon på jobbet droppade en idé om att åka inlines i olika städer. Pojkvän vägrar dock att åka inlines. Jag är lite sugen på att vandra. Den enda erfarenhet jag har av det är i klass 9 då vi var ute. Men hur farligt kan det vara, jag lär väl inte dö? Jag älskar ju att tälta. Det är utrustningen och det omkring som är lite risigt. Vad har man för skor? Jag har inga kängor. Men kan det funka med tofflor?

Att brotta sig ur en tillvaro som soffsittare kan ibland vara svårt. Det gäller att se vad som är fåniga ursäkter, vad som är riktiga problem som måste lösas och att hitta möjligheter dessutom.
Det tar jag gärna emot hjälp med.

Intervaller från döden

Tur att jag har pojkvän att fira med för ingen annan verkar kunna/vilja. Vi har bokat bord på vår favoritrestaurang, den italienska, och ska minsann beställa förrätt också.
Nu har vi kommit tillbaka från ett intervallpass. My god! Benen kändes som muskellösa fläskberg, munnen hade bytt all saliv mot trögflytande slem som tjockade igen halsen och gjorde att det blev svårt att andas och det var så varmt! Men jag gjorde det i alla fall och den här veckan blir den första på riktigt länge som jag kommer upp i 4 träningstillfällen. (Imorgon ska jag nämligen också springa). Hurra. Bra jobbat. Sug i nu Kattis så kommer du snart tillbaka till gamla höjder. Snart är ett vagt begrepp så det funkar att använda trots att jag har tappat sjukt mycket.

Hög och glad

Jag är fortfarande lite hög på alla fina saker jag fick höra igår. Det pirrar i magen och jag ler mycket. Det bekymrar mig inte mycket att lagningen av Knubbe kommer att kosta 3000 och att jag måste köra hem honom själv. Jag är bara glad och vill fira.

Hur ska jag fira, vad tycker ni?

Ingen restid, inget pendlingskort, ingen extra hyra, ca 12 timmar i veckan som jag slipper spendera på tåg.

They like me!

Jag fick just en kärleksförklaring. Inte som person men som professionell. Favoritklienten sa att han tyckte det kändes hårt att jag skulle sluta. Han tyckte att jag hade kommit så bra in i jobbet så fort (varpå jag tjuter: va? Jag tycker det har tagit jättelång tid.) och att det har kännts så bra med mig. Att han tyckte att det hade lovat jättebra inför framtiden. På slutet skämtade han om att jag skulle byta karl och flytta hit. Så flamsade vi lite. Nu ler jag och känner mig jätteglad. Till råga på allt fick jag tidigare idag höra att några andra hade tyckt att det gick jättebra att jobba med mig.

Idag är det lätt att vara Kattis.

Gustav Vasa var moderiktig

En av personerna som jag jobbar emot är så skön. Vi satt och pratade om frisyrer och då berättade han om en frisyr som han haft när han var yngre. Han kallade den Gustav Vasa-frisyr. Jag började gapskratta och satt och fnissade i säkert 5 minuter efter det. Det är en sådan bra beskrivning för jag kan precis se det framför mig. En pottpage. Att han sedan är rätt stor gör det bara ännu roligare. Jag ser honom framför mig i sin pottpage. Så underbart.

Nu har jag tackat ja till andra jobbet. Det känns jättebra samtidigt som jag kan känna lite vemod (annars skulle jag väl inte vara Kattis). Desl tycker jag synd om cheferna här som hamnar i en knepig situation. Dels finns det väldigt mycket kvar att lära här än och dels börjar jag känna att jag skapat en kontakt med mina kunder. Nu blir det till att börja om. Samtidigt tar de under 10 min att gå till nya jobbet. Jämför med ca 1.5 timmar att ta sig till nuvarande.

Vilken grej!

Helt suverän. Klart bada mera måste tipsa om badkartan!

Kattis är gammal

Ramlade nyss in på en gymnasieförälskelses blogg. Det var en typisk tonårsfölälskelse. Jag ville ha någon att tråna efter och gjorde det bara på avstånd. Jag suktade över honom i skolkatalogen, tänkte på honom när jag hörde låten Lemon tree och kände pulsen öka när jag såg honom i korridoren. Han visste nog aldrig någonting. Jag ville nog ha det så. Vad visste jag om honom egentligen? Att han var snygg ja men som person?
I alla fall såg jag honom med bild och allt nu. Kändes jättekonstigt. Han såg vuxen ut, nästan gammal. Han såg nog faktiskt gammal ut.

Betyder det att jag också ser gammal ut?

Karriär

Jag blev erbjuden nya jobbet här i samma stad som jag bor. Jippie! Då skulle jag slippa pendla. Ska ringa tillbaka om någon dag och säga hur jag gör.

Sir, yes sir!

Läste nyss detta på Lotten:
imperativ (lat. (modus) imperativus 'befallande (modusform)', av impero 'befalla', 'föreskriva'), modus som anger uppmaning, förbud, vädjan, råd etc. I satser med imperativ är subjektet (som syftar på lyssnaren) ofta underförstått: Skynda dig! Skynda er! I svenskan är imperativformen identisk med verbets presensstam: hoppa!, vänd!, se!, skriv!, spring!

Så nu lyder ni: stoppa in er själva i ett nötskal och blogga om vad ni skulle ge för fem olika order till omgivningen om ni kunde. Ju mer egoism, desto bättre!

och då vill jag så klart vara med. Jag skulle ge dessa order:

1.Älska! Det är fint att älska och världen blir bättre.
2.Rör på dig (träna)! Speciellt jag!
3.Ifrågasätt! Men inte in i absurdum.
4.Läs böcker! Det finns så många bra och jag lovar att det finns något för alla.
5.Bada!

Vilken midsommar

Oj, det blev en händelserik midsommar. På vägen till festen blev Knubbeluring akut sjuk. Fläktremmen ville inte alls vara med och jag fick panik, ont i magen och tänkte att han kommer att dö. Ringde till sambo som fick komma och bogsera oss. Idag ska jag därför ringa en bilfirma för att senare i veckan ta honom dit. Usch vad nervöst.
Med den uppladdningen var jag ganska uppe i varv när jag kom till festen. När det sedan plockades fram snaps kan alla räkna ut vad som hände.
Kattis, det finns en anledning till att du inte ska dricka sprit på det viset! Nåväl, kul hade jag, även om jag hade mindre kul dagen efter. Berodde det på att jag drack mycket, eller kanske på att jag sov ca 4 timmar? Vem kan säga. Det kan i alla fall sägas att ingen kan vara bakfull som jag. Fast det var faktiskt inte så illa. Jag ville bara dö de där två timmarna innan 13. Inte alls som den dagen jag satt i farföräldrarnas stuga och inte ens kunde spela yatzy.
Vi åt i alla fall den överlägset bästa bakfyllematen. Ruccolapastan på italienska. Somliga köper pizza eller hamburgare. Själv mår jag ännu mer illa av det. Tacka vet jag Gävles bästa pasta.

Så efter ett litet avsteg fortsätter nu hårdmånaden. Och träningen…jag behöver peppas. Peppa mig så jag kommer igång med träningen. Jag behöver den för att få energi. Jag känner hur jag långsamt tappar.

Jag är inte pensionär

Hurra, jag är inte en pensionär. Idag bestämde vi oss för att ändå åka på den där festen. Så nu sitter jag i festmundering och funderar på vad jag ska ta för skor. Tofflor, eller tjejiga?

Jag tror det får bli tofflor, jag är lagom tjejig ändå i mitt lockiga hår och urringade linne.

Kattis vill dansa!

Bös

Efter ännu ett försenat tåg är jag beredd att käka upp en hatt, eller göra något annat meningslöst, om det skulle innebära att jag fick kontroll över mitt liv igen. Många förstår nog inte varför jag jagar upp mig så. Men enligt Antonovskys teori om KASAM finns det få saker som stressar människor så som brist på kontroll. Och att se tiden rinna iväg medan man väntar/sitter på ett stillastående tåg, då känner man inte mycket kontroll. Jag är beredd att hålla med.
Vadfan är det som gör tågen så sena mitt i sommaren?

Midsommar verkar bli hemma. Vi har blivit inbjudna på fester men känner oss som trötta pensionärer och orkar inte åka någonstans. Jag vet inte ens om jag orkar masa mig till systemet och köpa lite desertvin som jag kan äta till eventuella jordgubbar. Det är ju så mycket folk! Och det vore ändå bättre om jag inte drack en massa onödiga kalorier.

Telia är dumma och släpper ingen information om i-phone. De jävlarna. Själv ska jag till tandläkaren nu. För övrigt väntar jag och hoppas på ett telefonsamtal snart. Håll tummarna.

Das experiment

Ibland experimenterar jag (tänk experiment a la House som lånar pengar av sin vän eller varför inte Pär i Big Brother som tog bort alla gafflar för att se vad som skulle hända). Oftast är det pojkvän som utsätts för experimenten. Det kan till exempel röra sig om pappersinsamlingen.
Hm, tänker jag. Det är i princip alltid jag som tar ut den. Jag undrar hur lång tid det tar innan pojkvän tar ut den om jag låter bli? Så drar jag mig tillbaka och observerar. Ofta slutar det med att jag måste fråga pojkvän on han har noterat den fulla insamlingen. Det har han inte. Då frågar jag om han funderar på att ta ut den nu när han ser att den är full. Jo det skulle han kanske göra. Sen observerar jag hur lång tid det tar. Nu har jag ett annat experiment för mig och det här känns lite viktigare än att se hur pass fort pappersinsamlingen bärs ut. Och den här gången tänker jag inte påpeka att det är ett försök.

Needy

Jag ringde förut till pappa i min yrkesroll för att fråga honom en sak eftersom han jobbar i samma yrke (nästan). Han fick myndig röst och hade några förmaningar. Kort sagt: han blev jättestolt.

Jag känner mig lite needy idag. Jag längtar efter massa folk och känner mig ensam.

It is locco

Igår var jag äntligen på ett boxpass. Jag hade kunnat gråta av glädje för att jag äntligen fick ett riktigt pass och inte bara löpa utan jobba med hela kroppen, för att jag fick lite inspiration och för att jag fick slå lite. I passet finns en låt som är så himla rolig när man ska försöka slå på sin partners tår, lår eller huvud. Partnern ska göra samma sak och du ska försöka undvika att bli slagen på. Det hela blir en festlig och jobbig dans som leder till mycket skratt och andfåddhet. Och det var så kul att få göra det. Redan efter passet under nedvarvningen insåg jag att jag måste ha dragit på mig mjölksyra i vänsterarmen eftersom jag drabbades av de för mig traditionella drarrningarna. Det var så illa att det såg ut som jag stod och vinkade när vi strechade. Givetvis visste jag då vad jag hade att vänta idag: en galen arm som skakar våldsamt när jag försöker hålla den stilla i luften. Till exempel när jag håller handen ovanför tangentbordet. Det ser helt galet ut.

I love them books

När jag var liten fanns det en affär i stan som sålde begagnade böcker och tidningar, Kulturelle Anton. Där var mörkt, luktade damm och var väldigt oorganiserat. Den låg nära min bästa kompis lägenhet. Vi gick dit en gång och sedan var jag fast. Jag hittade nämligen Kittyböcker för 5 kr styck. Dessutom gick det att köpa klubbor. Sådana där goda fyrkantiga med vitt surt i mitten. För en boknörd som jag var det helt fantastiskt att ha råd att köpa så många böcker. Kittyböckerna i affären kostade ju massor! Tyvärr gick det inte så bra för Kulturelle Anton. Jag antar att en affär har svårt att gå runt på att sälja böcker till 9 åringar för 5 kr styck.

Appropå böcker så kommer här ett boktips:

Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger
Clare har känt Henry sedan hon var 6 år. Henry å andra sidan träffar Clare första gången när han är 20 någonting. Ändå är de gifta. Henry är nämligen tidsresenär. När som helst kan han, ofrivilligt, resa fammåt eller bakåt i tiden. Han landar alltid helt naken och utan en aning om var han är.

Boken skildras ur både Clare och Henrys synvinklar. När jag lånade boken hade jag aldrig hört någonting om den och hade ingen aning om hur den var. Den visade sig snabbt, genom sitt sätt att berätta, skapa ett genuint intresse för karaktärerna. Tidsresorna skapar glimtar av vad som komma skall och vad som har hänt och gör också att man tänker mycket.

Det är en underbar bok som du verkligen borde läsa.

Så gör man god glass

Först och främst, har du en glassmaskin? Har du det (överklass!) så använd den. Annars kan du gör en görbra!
Du behöver två rostfria skålar. Häv vatten i den stora och sänk den lilla i med en tyngd. Vattnet runt om ska nu frysas till is. Lämpligen i frysen. Då kommer det att se ut så här.

Nu kan du vispa järnet i denna ca 10 min. Sen måste den in i frysen igen och frysa på ca 10 min och sen kan du vispa 10 min och ja...ni fattar.

Så efter att ni har gjort den eminenta glassmaskinen (det tar kanske 4 timmar?) kan ni börja med själva glassandet.

2 portioner jordgubbsglass.
1.25 dl grädde. Riktig grädde. Mycket bättre än annat tjaffs.
1.25 dl uppninade och mixade frysta jordgubbar.
40 g socker (ungefär = 3 msk)
2 äggulor
2 tsk honung

Blanda allt i en kastrull och sjud det försiktigt till ca 70 grader. Fungerar utmärkt att mäta temperaturen med en köttermometer.
Kyl sedan massan i kylskåpet i typ 3 timmar. Sen kör du massan i din glassmaskin.
Kan det bli mycket enklare? Så jobbar du på med glassmaskinen till glassen har den konstistens du tycker den ska ha.

Så här ser min ut. Eller såg. Nu ligger den i magen.


Är ni smarta låter ni så klart glassmaskinen stå kvar i frysen sen så ni kan göra mer glass. I framtiden.

Varför?

Vad är det som gör att jag måste rättfärdiga mig och mina val? Varför har jag ett sådant behov av att vara omtyckt eller åtminstone förstådd av alla?

Ingen dans så långt ögat kan se

En sommatradition kommer (kanske) att brytas i år. Det blir ingen sommarfest med syster och hennes kompis M. Synd med tanke på att det har öppnat ett nytt uteställe som jag skulle vilja checka in. Dessutom var det grymt länge sen jag var ut och dansade. Som det ser ut nu har jag en fest i slutet på juli att se fram emot. Återstår att se om det blir dans då. Nåväl jag får bränna energi och skapa lycka i löpspåret i stället.

Imorn ska jag göra glass. Då ska ni få recept. Längtar ni?

Kyliekonserten

Kylie var fantastisk. Denna lilla kvinna. Det var helt underbart att gå på en konstert där de innan konserten bara spelade musik som jag tycker om (mycket dansmusik och så klart Madonna). Det var faktiskt lite chockartat. Jag har på nåt sätt vant mig vid tanken på att jag har märklig musiksmak som inte många tycker är bra.
Konserten var i alla fall oerhört showig och i högt tempo.

Kylie är väldigt liten. Till och med mindre än mig. Hon är faktiskt inte ens över 160 cm

Hon är stor hos gaypubliken. I konserten fanns tydliga flörtningar med dem. Bland annat det här båttemat.

Där de visade dessa underbara bilder på sjömän. Jag älskade det!

Copacabanatolkningen var jag dock inget större fan av.

Heart beats rock spelades upp med cheerleaders och football spelare. Kanske HUR bra som helst.

Japp, amerikanska high scool temat.

Dansarna hade bland annat kläder på sig som kändes väldigt inspirerade av Daft Punk.

Notera den sjukt snygga bilden i bakgrunden.

Mycket röj.

Pojkväns kamera dog snabbt in i konserten så that's all folks.

Vad som var mindre fantastisk var att vi fick springa runt och leta någon stans att äta inne på globen och dessutom bli avsnäst av en extremt otrevlig servitör. Efter det hittade vi en sportbar så jag i alla fall kunde kasta i mig en kycklingburgare (usch!).

Konserten slutade så vi skulle hinna med vårt tåg i god tid. Gissa vad som hade hänt? Jo det brann tydligen någon stans så vårt tåg var, håll i er nu, försenat!
Där satt vi på t-centralen. Allt var stängt, toaletterna låsta och tåget blev ca 3 timmar försenat. Pojkvän hittade TP på mobilen som jag fick klå honom på. I övrigt var det inte mycket röj. Slutresultatet blev att vi kom hem 5. Jag kunde så klart inte sova på tåget hem. Jag var som en levande zombie och hela ryggen låste sig i protest. Så jag klev inte upp och åkte till jobbet en timme efter att jag kom hem. Apa. De här tågen äter upp mina surt förvärvade flextimmar.

Men jag är ändå himla glad att jag fick se Kylie! Det är kul med Livemusik.
Och nu har vi bokat Coldplay 17 september också. Den här gången har vi dock lärt oss vår läxa och bokat hotell.

Resultat: Tågförseningar på 4 dagar = ca 6 timmar

Mera tåg

Eva Diesen tycker att för mycket fokus sätts på offren vid våldtäkter. Det här har hon undersökt genom att gå igenom 700 anmälningar. Hon menar på att misstänkta förhörs för okritiskt. Detta att jämföra med hur väl offren utreds. Polisen känner dock inte igen kritiken men säger att om det är så är det självklart allvarligt.
Nähä?
Jag tror på Eva. Eva och Katarina Wennstam. Få offer skuldbeläggs så mycket som våldtäktsoffer.

Nu, Stockholm och Kylie.

Tågväntan

Jag tittar på klockan och räknar. Tåget är försenat igen och när jag kommer fram har jag suttit precis 3 timmar på tåget. Jag lyfter upp fötterna på sätet framför och fortsätter läsa. ”Tidsresenärens hustru” är riktigt bra. I alla fall än så länge. När tåget börjar åka igen vågar jag plocka fram min frukost och äta. Ingen idé att ta fram den om man måste kasta sig av tåget för att byta till buss. Efter lite väntan lyckas jag till och med somna en stund. Det är bra för jag är riktigt trött och kommer inte att sova mycket i natt. Innan dagen är slut kommer jag att sitta ytterligare 4 timmar på tåg.

Ibland är det verkligen inte kul att pendla.

En i-phone till Kattis

Det är äntligen klart. 11 juli kommer den till Sverige, den efterlängtade i-phone. Thank god säger Kattis. Min telefon håller nämligen på att falla i bitar och har dessutom ett sjukt dåligt batteri. Den stackars mobilen längtar efter att gå i pension och borde med rätta få göra det snart. Den är trots allt mycket äldre än de flesta mobiler. I mobilår är den väl ca 200 år.

Förresten kan jag rapportera att jag känner mig lite tröttare och sover sämre än vanligt. Antagligen beror det på att jag inte tränar. Den naturliga latheten gör att jag mår sämre. Är det inte dags att evolvera bort den?
Jag letar desperat efter en träningsstruktur och kastar ilskna blickar mot Friskis sommarschema som gör att jag inte kan styra upp tillvaron med lite pass ibland. Bittert att tjocka på sig lagom till bikinisäsongen.
Igår skulle jag ju ha tränat box men passet blev inställt. I stället lämnade jag igen en bok och handlade tunnbröd som jag sedan åt och tyckte synd om mig själv. Bra gjort. Då blir jag säkert vältränad.

Hårdmånaden börjar NU. Och ingen alkohol i helgen!

Mer sug

Dagen fortsätter sugigt. Tåget kommer i tid men en timme innan jag är framme ringer pojkvän och säger att passet är inställt. Fan! Jag som har sett fram emot det så mycket.

Jag köper Kylies senaste album i stället och sätter mig och poppar. Kanske kan jag tom masa mig ut och springa. Vi får se.

Man hinner med mycket på en helg

Jag hälsade på farmor i helgen. Hon är så liten och smal nu. 158 lång har hon tidigare vägt drygt 60. Nu sa hon att hon vägde 44 kg. När vi kom låg hon och sov. Vad ska man göra? Men jag väckte henne. Jag kan ju inte åka igen utan att hälsat. Så skulle hon kanske sitta och vänta hela dagen på att vi skulle komma. Hon blev i alla fall glad. Även om det var lite tafatta hälsningar i början. Hon hade inte riktigt stenkoll på vilken av systrarna som hälsade på och hon frågade även om pojkvän (eller fästmannen som hon kallade honom). Jag fick svara att vi varit tillsammans i strax 7 år och att hon har träffat honom flera gånger. Det gick bra att prata och hon verkade som sagt glad. Jag hyser ändå dystra tankar om att hon kan ha en depression. Hon äter inget, visar inte mycket känsloyttringar, beter sig på ett passiviserat sätt osv.
Min lilla farmor som har betytt så mycket för mig.
Jag kände mig glad när vi var där men när vi gick därifrån höll jag på att krascha. Gråten i halsen och mycket tankar.

Några timmar senare var vi i Linköping och myste. Kast mellan sogr och lycka går fort ibland.

Det var minst sagt en händelserik helg. Då måste jag så klart ta mig en lugnare när nästa kommer.

Stressad

Dagen börjar bra: tåget är mer än en timme försenat. Jag ramlar in på jobbet 15 minuter innan ett möte börjar. Tack och lov är mötet lagt till klockan 9 och inte superviktigt. Jag kommer totalt oförberedd och med andan i halsen. Mötet drar ut på tiden och lunchen får jag äta mol alena. Jag kastar i mig och går sen till kontoret för att lägga spindelharpan under de minuter som återstår. Jag behöver lugna ner mig.
Jag hoppas verkligen att tåget inte är sent på hemvägen. Det ska komma fram 17.44 och jag vill träna ett pass som börjar 18. Då har man inte många minuter att leka med. Nu måste jag försöka få bort andan ur halsen och coola ner.

Jag också

Jag läste nyss ett tribute till Roxette. Det fick mig att minnas ett inlägg som jag började tänka på för länge sedan. Pojkvän laddade hem en spellista med de mest populära låtarna från ett antal år. När vi var inne på typ 89 eller vad det kan ha varit vimlade det av Roxettelåtar. Pojkvän suckade och ville byta. Jag å andra sidan suckade nostalgiskt och tänkte tillbaka. Jag tänkte volvo 740 med nedvevade rutor, fullt i bilen, handduken i knän, cassishalstabletter och Roxette på hög volym. Jag mindes helt enkelt min barndomsbadturer. Det var så färgstarkt att jag nästan kunde sträcka ut handen och ta på det. Alla här vet ju hur mycket bad betyder för mig. Kanske var det därför jag blev lite dimmig på ögonen när jag fick höra Roxette.
Tänk om Roxette har varit med och gjort mig till den jag idag är?

Åh den ljusnande framtid är min

Det börjar bli tid att begrunda framtiden. Vad vill jag? Var vill jag bo? Var vill jag bo nu och var ser jag mig själv om några år? Jobbet kommer så klart också in. Vad vill jag jobba med i framtiden? Hur vill jag jobba nu? Hur tänker jag lägga upp mina planer för att nå den framtiden? I det här behöver jag även koordinera in pojkvän så han bör lämpligtvis tänka över samma frågor och så måste vi prata om det.

Det här är ju jättebra när jag tycker det känns jobbigt att bestämma om jag ska ta bilen till Kyliekonserten, om jag ska ta tåg eller om jag ska försöka fixa boende en natt. Då är det skitbra att helt byta läge och i stället tänka på hela livet. Not.
Men det är ju faktiskt någonting jag borde tänka över. Även om jag inte måste bestämma mig exakt nu utan kan låta saker forma sig. Men tänka på det bör jag.
Härligt. Jag bokar genast in en tid. Tror ni en timme räcker?
Mental note: boka tid med pojkvän att prata framtid.

Och det här med vart man bor. Det påverkas ju av vänner. Det är lite samma sak som gymnasievalet. Man ska inte välja något för att ens kompisar gjorde det. Men kom igen, vem blev inte färgad av dem?
Klart jag sneglar på vart jag har mesta och bästa vännerna när det gäller sånt här. Det farliga är bara att de också är mobila. De är ena hala jäklar. Slippery bastards. Bäst ni håller er undan annars tar jag fram storkrattan, krattar upp er och stopper ner er i den berömda sänglådan. Den där man har alla sina vänner.

Jag är visst en suris

Det där med vänskap. Det är smärtsamt att inse att man inte är lika viktig för någon som man har varit. Man har på något sätt blivit utfasad ur varandras liv. Att ha varit kanske den viktigaste personen i någons liv och så plötsligt är man det inte. Jag hanterar sånt dåligt. Jag blir besviken och arg om vart annat. Det vill säga det är högst osannolikt att jag med ett sådant beteende kan få personen att tänka:

-Men Kattis är ju så trevlig. Hur kan det komma sig att vi har glidit ifrån varandra?

I stället blir det antagligen:

-Men den där hemska surisen. Jag låtsas som ingenting så slutar hon nog att tjata.

Usch vad tråkigt. Det var inget kul alls att tänka på. Som sagt. Jag hanterar det dåligt.

Glassrecept kommer snart

Vissa människor rör mer på sig på sommaren. De går mer, cyklar, ger sig ut och springer. Sådan är inte jag. Jag tappar rutinerna i stället. Jag vill äta glass, lata mig och dricka drinkar. Jag vill läsa böcker och utflykta. Lusten att jobba är väl inte direkt överväldigande.

Här på jobbet är det sjukt varmt. Fläkten aka skördetröskan är fortfarande kvar. Förutom att låta spyr den även ut värme. Fönstren på mitt kontor går inte att öppna så jag tackar min lyckliga stjärna att jag har tofflor och linne idag. Mental note: ta inte långärmat utan kör lager på lager på det här kontoret.
Jag står stilla på kontoret och försöker reglera kroppstemperaturen. Samtidigt håller de på med golvvård här i korridoren. Jag kikar nyfiket på utrustningen när jag går förbi och nickar lite imponerat när jag ser modellen på singelsnurran. Det känns lite overkligt att jag inte behöver jobba med sånt där längre. Jag må klaga på jobbet men jag är ändå glad över det. Det är lätt det bästa jobbet jag har haft. Tur är väl det. Lägger man pengar på att utbilda sig får man väl hoppas att det lönar sig.

Och nu spelar de Madonna på radion också. Fett med bra asså!

Glassen blev sjukt god så jag ska göra mänskligheten en tjänst och sprida det vidare. Aj pröööömis.

Hoppas den blir god

Jag gör jordgubbsglass. En gång till räknar jag med att röra, sen borde den vara färdig. Samtidigt kollar vi på House, andra säsongen. En stilla tanke rör sig i mitt huvud;
Vad hände med min träningsmotivation?

Blir glassen god lovar jag att ni ska få recept, förutsatt att ni är intresserade så klart.