Wednesday, September 29, 2010

Sverigedemokraterna

Alltså det här med Sverigedemokraterna...de vill ju inte att invandrare ska integreras utan assimileras i vår svenska kultur. Vad är vår svenska kultur ställer jag mig då frågan? Är det från och med 1950? Vad händer med den starka influensen från USA? Hur ska de agvöra vad som är en svensk kultur i ett land som ingår i en globaliserad värld och alltid har tagit grymt mycket influenser från andra kulturer och språk. Vad ska man assimileras in i?

Tuesday, September 28, 2010

En dag på jobbet

Här beställer man en trycksak från "den fina grafiska byrån", får ett förslag som man petar i, får ett nytt förslag, som man petar ännu mer i och får slutligen ett förslag som får en att vilja gråta och spontankräkas samtidigt. Vad gör man då, när man inte är en grafiker eller har flashiga grafiska program? Man slänger ihop en skiss i Powerpoint.

Ridå.

Thursday, September 23, 2010

Kattis känner Kattis bäst

Har jag stenkoll på min kropp eller vad. Känner den där bekanta värken i magen som går in i ryggen. Plockar upp menskoppen och går in på toa. Jajemän, mensen har kommit, men inte en droppe i trosorna. Rular jag eller vad!

Snyggaste strumporna


Wednesday, September 22, 2010

Avdelningen grattis Kattis

Ungefär 100 år efter alla andra upptäcker jag ballerinaskor. Köpte ett par jättesöta i Belin (med liten kilklack) som jag nu är förälskad i. Mina fötter ser så söta och nätta ut i dem och jag kommer på mig själv med att belåtet kika ner på dem. Eftersom det är kilklack kommer jag upp lite (superviktigt!) men de är ändå superbekväma att gå i.


Kolla vilka söta. Nya manchesterbyxorna har jag också på mig. Men dem kan ni inte uppskatta hör för ni måste kunna se min snygga röv för att göra det.

Tuesday, September 21, 2010

Intervju

Igår kväll kom jag på att jag skulle på anställningsintervjun idag.
-Dammit! tänkte jag som struntade i att tvätta håret eftersom det skulle passa bättre att tvätta det idag.
-Ja men i en hästsvans syns det inte att håret är flottigt och dessutom är det propert.

Sen plockade jag undan tvätten och la fram kläderna. Nya manchesterbyxorna (älsk!) och en t-shirt som jag på detta sätt slapp lägga in i lådan.
-Dammit, det där ser ju inte tokbra ut. kom jag på när intervjun hoppade tillbaka in i huvudet. Japp det var bara att plocka ut en lite mer uppklädd utstyrsel.

-Åh jag måste tänka ut en strategi också. Vad ska jag säga? bara att försöke fundera lite på det.
Jag har definitivt en mer avslappnad inställning till intervjuer nu mot för nåt år sedan.

Nu har själva intervjun varit och det kändes som det gick bra. Rekryteraren verkade tycka att jag skulle träffa kunden och själv tyckte jag att det var jättekul att få prata om mig. Men jag vet fortfarande inte hur jag ställer mig till jobbet. Jag fick ju inte veta så mycket idag. Mest prata om mig.

Måste tänka lite på exkollegans kloka frågor.

Monday, September 20, 2010

Det är värre än efter OS. Mycket värre.

Jag är så deppad. Dels över att Alliansen har mer mandat än de rödgröna men framförallt för att SD nu är med i riksdagen. Jag vill inte att ett rasistiskt, homofobt och utestängande parti ska påverka politiken.
Och alliansen, rent personligen tjänar jag i denna stund på deras politik. Jag får sänkt skatt, jag är inte arbetslös eller sjuk. Men guess what? Jag betalar gärna mer skatt, för jag tror att sjukdom och arbetslöshet kan hända vem som helst. Jag vill att vi ska hjälpa varandra. Jag vill att starka ska hjälpa svaga, för vet du, nästa gång kanske det är du som får hjälp.
Dessutom tjänar ingen på deras obefintliga miljöpolitik. Nej idag är det dystra tongångar.

Friday, September 17, 2010

Vad tror ni?

Häromdagen fick jag höra ”att det inte kan vara bra” att dricka så mycket vatten som jag gör. Självklart kan man dricka för mycket vatten så man spär ut salter i kroppen, men kan tom dö av för mycket vatten. Hur mycket dricker jag då? Kanske ca 2 liter utöver det jag få i mig i kosten och jag tränar ganska mycket. Känns inte som ett jätteproblem va? Jag vet däremot att om jag dricker mycket mindre än det lätt får ont i huvudet, blir grinig och sur.
Jag funderar lite på var den inställningen kommer ifrån. När jag har pratat om människor som genomför en Ironman, springer coast to coast i USA kan det hända att folk säger att det är onaturligt, eller inte är bra. Men vad är för mycket? Vad är onaturligt? Vem bestämmer det? Och varför vill människor gärna säga det?
Jag säger inte att alla ska springa genom hela Sverige, men jag blir imponerad när jag hör om människor som har gjort det. Varför blir vissa imponerad när andra avfärdar det som onaturligt och sjukt. Själv tänker jag på att det här är skapande av mentala spärrar. (Ex. På högstadiet tyckte jag det var svinlångt att springa 5 km och en mil?! Herregud, så långt åker man ju bil! Nu har jag upptäckt att en mil faktiskt inte är så farligt.) Men varför har vi det behovet? Varför måste vi begränsa oss själva?

Thursday, September 16, 2010

Fiiint.


Ibland är det så här vackert. Så såg det ut igår när jag cyklade hem från jobbet. I morse var det dock regn. Men jag verkar inte tycka att det är så jobbigt längre. Det verkar vara så att klyschan Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder stämmer. Hemligheten när man cyklar: Keps under hjälmen. Då slipper man slask i ansiktet.

Wednesday, September 15, 2010

I helgen

I helgen ska jag ta tag i mitt hem igen! Då ska jag se till att vi gör ett ryck och målar lite grejer, slipar färdigt stolen, köper golvlister och kanske kanste till och med att jag släpar oss till IKEA.

Hörrni, jag behöver ju råd om hur jag ska göra med jobbet/chefen. Nån mer än sis måste väl ha en åsikt?!

Monday, September 13, 2010

Vad tycker ni?

Ni vet mitt jätteprojekt, eller jag antar att ni har hunnit glömma bort det, men jag jobbar i alla fall med det än. I vilket fall som helst har jag jobbat en del med upphandlingar i det projektet och faktiskt lärt mig ganska mycket. Vår kontakt i stödorganisationen som hjälper oss föreslog att jag skulle börja jobba som upphandlare. Jag skrattade stort och sa att jag kanske skulle ta hens jobb. Hen sa då att de skulle annonsera ut tjänster snart. Jag skrattade igen och tänkte att hen skämtade.
Så efter semestern får jag ett mail igen med en fråga om jag sökte jobbet. Men va? Jag? Jag kan ju inget om sånt där? Eftersom jag är på en tillfällig tjänst (som med extremt stor sannolikhet blir fast) slängde jag i alla fall in en ansökan. Jag la inte ner så mycket tid på den och var ganska öppen med att jag inte på något sätt anser mig vara fullärd inom ämnet (haha blotta tanken är ju komisk) men försökte så klart sälja in mig.
Förra veckan fick jag ett uppföljningsmail där jag skulle svara på lite frågor eftersom jag hade gått vidare i rekryteringen. Nyss ringde dessutom rekryteringsfirman och ville ha mig på intervju.
Herregud. Jag vet inte riktigt hur jag ställer mig till jobbet. Jag vet inte riktigt vad det innebär. Vill jag byta detta jobb mot det? Det är ju coolt och säkert utvecklande, men jag älskar ju mitt jobb. Och chefen? Ska jag säga att jag ska på intervju (så de håller fast i mig) eller ska jag avvakta och säga efteråt när jag känt lite mer (så de inte blir osäkra på mig). Chefen vet redan att jag blivit rekommenderad att söka jobbet. Men det är kul! Det finns ju egentligen Inget som talar för mig :D

Jag hoppas han inte har det

Mina föräldrars mat- och motionsvanor får mig alltid att sucka och sänka huvudet. Båda två skulle behöva börja träna och gå ner i vikt. Mamma har lätt för att lägga på sig (japp, precis som jag) och är väldigt glad i mat och götta och tränar inget utom promenader. Pappa har problem med knät (japp det berömda släktknät som jag också verkar ha fått men är fast besluten att bekämpa!) och kan därför inte träna sånt han tycker är kul som korphockey och korpfotboll. Till råga på allt har han sedan jag flyttade hemifrån blivit en riktig sockergris. Nu verkar det som han eventuellt har fått diabetes!

Tänk om jag fick bestämma över dem. Jag skulle lägga om deras matvanor och sätta dem på träning. Pappa skulle få gymma och mamma simma. Jag är dessutom helt övertygad om att de både skulle må bättre och tycka att det är kul!

Jag vill ju att de ska leva länge och må bra!

Friday, September 10, 2010

Åh det var inte bra Kattis

Att precis ha fisit på sitt kontor när VDn en liten stund senare sticker in huvudet. Jag hoppas h*en var så långt bort att h*en inte märket nåt :O

Thursday, September 9, 2010

Åh vad bra jag är!

Jag är över 30 år. Jag har alltid sett mig själv som ganska stel. Jag är inte speciellt gymnastisk. Jag har inte stått på händer sen ja, kanske högstadiet? Jag har inte stått i brygga sen jag var typ 10? Igår skulle vi både stå på händer och i brygga. När instruktören skulle visa bara ställde hon sig på händer. Jag spärrade upp ögonen och backade lite. Det såg så enkelt ut när hon gjorde det. Men jag? Hur fan ska det gå!
Jag gick fram mot vägen och siktade och tänkte nu gör jag det…och kunde inte.
Siktade igen, men precis när jag skulle sätta i händerna ångrade jag mig. Jag betedde mig som en vägrande häst. Jag försökte igen, satte faktiskt i händerna...och kände mig som ett muppo när benen åkte direkt tillbaka till golvet utan ha nuddat väggen. Jävlar, det ska gå!
Tack och lov var en tjej jättesnäll och hjälpte mig. Jag satte i händerna, gick upp och så tog hon mina ben och la dem mot väggen. En gång till och sen fattade jag. Jag är fortfarande inte stensäker på att komma upp, men skapligt. Det bästa? Senare under kvällen vann jag tävlingen om vem som kunde stå på händer längst!

Det fick mig att tänka på det där med hinder, mentala spärrar man bygger för sig själv. Det här var en för mig. Jag trodde att jag inte kunde. Men i stället för att låta det bli ett oöverstigligt hinder försökte jag, verkligen försökte i stället för att bara låta bli, och upptäckte att det faktiskt gick. Då blir hindret plötsligt en vägbula.
Senare såg jag några tjejer som likt mig inte kom upp. Jag hoppas att de fortsätter och försöker, för det går! Allt går! Man måste bara våga köra!

I bara farten upptäckte jag att jag kom upp i brygga också. Helt sinnessjukt.

Wednesday, September 8, 2010

Hård morgon

Igår trodde jag det var lördag när jag vaknade. I natt drömde jag att jag åkte till Australien. Då är det hårt att vakna och inse att jag måste kliva upp och jobba. Som tur är kan jag trösta mig med dubbelpass i Pole dancing idag. 4 timmar. Jei!

Tuesday, September 7, 2010

Men brunchrapporten då?

Ska vi prata lite om film? Eller egentligen menar jag nog låt oss prata om musik.
Jag har precis tagit mig samman och laddat ner spotify till jobbdatorn. Jag var tvungen till det eftersom jag såg att pojkvän lyssnade på musiken till 28 dagar senare. Då måste jag också. Inte för att jag måste göra som han utan för att jag kom på att musiken är så bra. Låten In the house - in a heartbeat är så bra. Man kan verkligen höra att allt går åt helvete. Nu lyssnar jag på den och frossar i ångest.
Häromdagen såg vi Kick-ass och då höll jag på att svimma av lycka när låten Omen var med. Den är så sjukt bra. Vad vill jag säga? Jag vet inte, jag fastnade i musiken. Vad gillar ni?

Friday, September 3, 2010

Ångest, eller?

Poledance, folk verkar ju ha en idé om vad det är, trots att man kanske inte har sett det. Somliga tror att det är strippning, vilket inte stämmer. Nu har vissa på jobbet kolla på att jag börjat med det och jag får lite panik att det ska sprida sig. Tänk om de har helt fel idé! Tänk om de tänker att det är stripp! Tänk om de börjat tänka på mig som oseriös/oprofessionell!

Samtidigt tycker jag ju att det är himla kul och står för det. Jag skäms inte över det. Men ja, lite läskigt är det ändå...

Wednesday, September 1, 2010

Blådvärg och grådvärg

Det här väntar mig när jag kommer hem från jobbet.


Två par hungriga ögon som uppfodrande stirrar på mig när jag befinner mig i köket.

Regn

Det verkar alltid regna på mornarna nu. Varje morgon när jag ska cykla till jobbet får jag torka av sadeln. Idag regnade det fortfarande när jag vaknade. Jag åt min gröt, drog på mig regnkläder och tänkte "Gud vad bra, nu får jag en chans att skölja rent löparkepsen som är lite sunkig" och tog på den under cykelhjälmen. Så kände jag mig nöjd över att jag tänkte positivt. Lagomt till jag anlände framför jobbet slutade det att regna. Då kändes det lite fånigt att vara så inpackad.