Celtic traverse

Idén till att anmäla oss till Celtic traverse kom under the Coastal challege. När vi var hos fotläkarna Peter och Douggie och pysslade om våra stackars fötter tipsade de oss om det. Då i 35 gradig värme när vi tvingades sova med strumpor i ett asvarmt tält så kändes ett lopp på Irland, där man skulle bo på hotell vääääldigt lockande. Vi tyckte ju också att TCC var så himla kul så vi anmälde oss ett halvår senare till CT. Nu är vi ganska nyss hemkomna från CT och jag vill tillbaka in i bubblan! Jag sitter, as we speak, och tittar på Scottish traverse.
Det finns så många anledningar till att jag gillar flerdagarslopp. Du har inte bara en chans att prestera utan flera dagar, du får uppleva mer, du får lära känna folk på ett helt annat sätt än ett vanligt lopp och du får se otroligt mycket av ett land när du springer 20 mil.

Det här med att lära känna folk är iofs också dåligt för jag få så klart separationesångest när vi ska skiljas. Vem vet om vi ens kommer att träffas igen? Nu fick vi bo ihop med fantastiska Netta som har grönt hår och springer i roliga löparutstyrslar som tex en leprechauntröja. Vi fick ju också träffa våra favoritfotvårdare igen och jag älskar Peter. Han är så himla rolig. Jag gillade ju honom redan i Costa Rica när han sa åt portugisiskan som ville kyla sina fötter att hon skulle gå till det där stora blå till höger. Nu var det han som körde omkring oss i vår minibuss hela tiden. Vi träffade också en annan Peter, amerikanen som log uppskattningsvis 95% av tiden där och den supersnabba maratonlöparen Kurt som förlovade sig under loppet med Annalese.

Bubblan är så härlig att vara i. Du bara tänker på vad du ska springa idag, imorgon och vad du ska äta. Ingen tvätt, ingen städning, inga grejer att fixa, inget jobb. Jag är så närvarande, har sån KASAM. Och lyxen att få springa i bara nya miljöer! Vad kommer du att upptäcka härnäst? Nån annan servar dig med att lägga en fantastisk ny rutt och hjälper dig på vägen. I det här har jag också en fantastisk kropp som presterar och älskar mig för att jag utmanar den. Nån kollega frågade mig om jag inte skulle ha riktig semester. Kan man ens ha riktigare semester än det här? Jag är så tacksam att jag har förmånen att få göra sånt här. Att jag har pengarna, tiden och kroppen.

När jag nu sitter och pillar på Scottish traverse, som jag inte kommer kunna göra i år utan först nästa år, så hoppas jag så klart att jag kommer få träffa några av människorna igen, gå in i bubblan och bara gona mig där. Och se Skottland så klart!