Idag fick jag en hård krok i ansiktet och som vanligt var min gard någon annan stans än där den ska vara. Tränaren kom fram och tittade mig i ögonen och frågade om jag visste var jag var. Han litade inte på när jag sa att jag var ok tydligen. Sen stod han och höll i mig typ 2 minuter innan jag fick köra igen. Jag kände mig lite dum. Jag hävdar dock att det måste ha sett värre ut än det var för SÅ farligt kändes det inte. Och det känns för övrigt himla bra att jag tydligen kunde ta en smäll. Jag har alltid trott att jag skulle ha svårt för det och bli rädd. Men jag kanske är en hårding ändå. ;)
Vad jag däremot går och gnäller över nu är mitt ben där jag fick några rejäla sparkar. Jag kommer säkert inte ens att få ett coolt blåmärke, men ändå linka omkring som House. Jag måste skaffa en käpp. Och bli lika smart. Och öva upp garden mer. Jävla gard.
No comments:
Post a Comment