Efter Lidingöloppet

Nu är Lidingöloppet sprunget och det var jobbigare än jag trodde. Första känslan efter loppet var lättnad och en liten besvikelse över tiden. Men nu när jag har fått smälta det och tittat lite så känner jag mig mer nöjd. Jag sprang 1 minut snabbare än vad man räknar med att man ska göra i min startgrupp och vad jag kan se har jag sprungit förbi en hel hoper med människor (5000?) under mina 30 km. Jag kom på en 630 plats och 5455 om man räknar både kvinnor och män. Det måste ända vara ok.

Jag tyckte loppet var jobbigare än maran, även om kroppen blir mindre sliten. Kanske beror det på att jag gått upp i vikt sista tiden eller så är det kanske för att jag tränat dåligt sista månaden. I varje fall börjar jag skönja en revanschlusta. Springer jag igen måste jag backträna ännu mer och ha lite fler (och långa) långpass i terräng.