Platå

Hitintills har min polekarriär varit en kärlekssaga. Allt har varit i rosa skimmer och gått hur lätt som helst. Varje gång har jag lärt mig nåt nytt. Nu för tiden är det inte så. Det var länge sen jag satte ett nytt trick och jag känner mig nere. Jag saknar tiden då jag kom till en lektion, fick se ett trick, försökte några gånger och sen satte det. Alternativt satte det på direkten. Jag försöker tänka att jag inte ger mig. Jag kämpar på, jag har heart som Rocky. Jag ÄR Rocky. Men ibland känns det jobbigt.

Aerial Amy la upp denna bild på inlärningskurvan i pole och den förklarar ju en hel del. Det är inte jag som är dålig utan jag har helt enkelt kommig högt upp i kurvan och hamnat i en platå. Det är inte speciellt för mig. Det ser ut så för alla (eller i alla fall de flesta). Senare pratade jag även med pojkvän som är 3d nörd och han berättade att det kallas för en s kurva och gäller i 3d också.
Då blev det lättare. Jag har inte tappat det, jag är inte sämst. Det bara känns så.

Men jag kämpar på. Jag tänker inte ge upp. För vet ni? Jag har heart!