Thursday, April 3, 2014

Jag blir alltid kall om händerna efter lunch

Sitter på jobbet och skriver mail lite håglöst. Händerna är kalla och jag viftar lite extra på fingrarna. Små vågrörelser som börjar vid pekfingret och jobbar sig utåt. Fortsätter knappa på tangentbordet och lutar på huvudet för att försöka lokalisera det där gnisslande ljudet. Jag slutar skriva och snurrar stolen mot dörren för att kunna koncentrera mig, men då slutar ljudet. Skakar på huvudet och snurrar tillbaka för att börja nästa mail. Nu börjar det igen och gnisslandet har ökat i styrka, nog kan man bestämt också höra ett gnekande? Jag är så himla kall om händerna och tittar ner på fingrarna och spärrar upp ögonen när jag ser att de nu ser blålila ut och ryker lite. Jag böjer mig fram och känner det ånga kyla mot näsan. Jag sticker trevande ut tungan mot knogen på högerhanden. En försiktig liten dutt och fan, den fastnar. Jag panikar och spänner tungan när jag försöker dra loss den från handen som nu knakar. Jag flåsar med munnen öppen och spänner fötterna i golvet för att ta sats och dra ännu mer och ja, äntligen lossnar den. Jag drar in den i munnen och känner något konstigt mot gommen. Sneglar ner mot händerna och ser att jag är pekfingerlös. Det måste ha lossnat när jag försökte dra loss tungan. Uppvärmt i munnen har fingret nu lossnat och jag spottar ut det i papperskorgen. Inget blod dock, det måste ha frysit helt. Jag skakar på händerna för att försöka få tillbaka värmen i dem när vänster tumme lossnar tätt följt av ett redigt knak i långfingret som mu hänger i en 90 gradig vinkel ut ifrån handflatan. Jag stirrar på händerna en lång stund och tänker på mina mail. Så drar jag en djupt andetag, dunkar beslutsamt händerna mot skrivborten och frustar belåtet över knaken när de sista fingrarna lossnar. Efter en minut har jag bara stumpar kvar. Långsamt och med tungan i mungipan lotsar jag stumparna runt på tangentbordet och lyckas slutföra mina mail. 
                                          

1 comment:

AK said...

Men gah! Obehagligt och fascinerande på samma gång!