Var nyss in på toan och grät. Jag har inte gjort det sen jag städade på IKEA. Jag har inte ens en anledning. Visst jag sover pissigt och jag har lite ont i huvudet, (och käkarna) men jag har liksom ingen anledning att känna så här. Inget hemskt har hänt, mitt liv är bra.
Jag vet att jag inte är deprimerad i alla fall. Så långt har det inte gått. Men om det blir värre är jag på väg mot en depression.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Svackor har alla men det här låter inte så kul. Finns det någon möjlighet att lösa det innan det (eventuellt) känns värre? På många orter finns numera möjlighet till stödsamtal hos psykolog på vårdcentral. Kanske kan det vara en väg ut ur detta? Kram!
Fina L, tack för omtanke. Som tur var är det mycket bättre nu. Det vände några dagar efter det där. Kram!
Post a Comment