Slukhål

Jag antar att ingen läser min blogg längre. Det är ok. Jag har den mest för min egen skull nu. För att dokumentera träning typ. Igår kväll kände jag dock att jag behöver skriva.
Jag känner mig kastad i ett slukhål.
Jag är i en politisk depression sen flera år tillbaka. SD, folk som röstar med plånboken och inte tänker på miljön och nu USA. Trump. Detta totala mörker.
Vad finns det för hopp för världen när den här mannen är en av de mäktigaste i världen? Hur kan människor med barn ens andas? Själv panikar jag och angstar och försöker trösta mig med att jag ändå kommer att dö. Jag lämnar inte den här skitiga världen till någon efter mig. Men hur kan andra titta på sina barn och samtidigt höra att Trump tycker att tortyr är bra, klimathotet är fake och pratar om alternativa fakta?
Just nu pendlar jag mellan apati och att vältra mig i eländet.

Till råga på allt ska syrran flytta 60 mil till bort hipp som happ. Från att tidigare ha kunnat åka till varandra över dagen (nog för att vi inte gjort det ofta och nog för att bara jag gjort det, men möjligheten har ändå funnits), till en resväg på 7 timmar blir det nog inte besök ofta nu. Med föräldrar som börjar bli till åren och en mamma som också börjar vara rätt risig blir jag också nervös över att eventuella problem där skulle falla på mig ensam.

Nej nu är jag deppig. Jag sover dåligt och jag känner mig som jag håller på att sugas ner i ett slukhål.