En blöt filt

Beslutet ligger över oss som en blöt filt. En tyngd som påverkar allt.
Pär ska ringa idag. Jag skickade in försäkringspapper. Vi siktar på en tid på fredag.
Jag pendlar mellan att tänka att det blir skönt. Att då kan vi så småningom komma ur detta limbo. Den andra tanken är att vi gör fel. Jag tittar på dig när du spinner eller ligger i solen och njuter. Du kanske inte är så dålig? Hur kan vi veta?
Tänk om du kunde säga vad du ville. Har du ont, mår du dåligt? Jättedåligt? Vill du vara med ett tag till eller är du klar nu? Är du nöjd med vad du fått vara med om?

Älskade katt. Hur ska jag kunna sitta med dig hos veterinären och se dig dra ditt sista andetag. Hur kan jag göra det och inte gråta mig i bitar?