Separationsångest

Damn you, separationsångest!

Jag vet ju att det är dödsångesten som ligger och lurar. Som gör att jag har så svårt att släppa. Att gå tillbaka till vardagen där jag just nu får jobba hårt för att hitta mening och inte bara se meningslösa repetativa handlingar känns hårt efter en vecka där det inte alls varit så. Att jag dessutom snart blir av med fantastiska kollegor gör att det känns extra hårt. Liksom tomt och grått.

Mantran just nu: Jag bestämmer hur jag tolkar min verklighet. Jag ger mitt liv mening. Tänk vad mycket bra som finns i mitt liv!