Ett kul barndomsminne

Ni minns köttfärstån? Jag fick ju en blodfylld blåsa under nageln på lilltån. Det förstår man ju att det inte kommer att gå bra. Nog för att jag har tappat naglar förr och är ganska härdad, men nu tycker till och med jag att det är läskigt. Nageln vill hoppa av direkt och av nån ny nagel syns inte ett spår. Måste den inte stanna kvar tills en ersättare i alla fall är på väg? Dålig kompetensöverföring nu tycker jag. Den här episoden får mig att tänka på en sak när jag var liten (såg ni den smidiga övergången, va?!).

Jag var kanske 5 år och satt och åt gröt, passad på av min faster. Mannagrynsgröt och blåbärssylt om jag minns rätt. Plötsligt började jag mosa blåbär och väsa:
-Blod, bloood.
Faster skrattar och säger att det inte alls är blod. Det är bara blåbärssaft.
Jag vänder mig om och stirrar på henne...
-Jag vet, men jag låtsas att det är människor.

Med rätt musik på en filmatisering av det här har vi en klockren Omen-unge!
Är Malin nöjd eller vill hon ha mer minnen? Var det till belåtelse?