Var snäll mot dig själv

Jag hör pojkvän prata om Göteborgsvarvet och tider. Han pratar om min bästa. Vill slå den. Jag peppar och ger råd. Hittar min egen kommentar där jag skrev att jag skulle under 1.45 nästa gång. Tänker på att jag inte ens kunde springa året efter. Jag satt i parken och drack ljummen cider och hoppades på nästa år. Nu är det nästa år och jag kan springa. Borde vara överlycklig över bara det. Är överlycklig över bara det. Ändå tänker jag på det där med 1.45. På att pojkvän kommer springa bättre än mig. Blir lika delar peppad och ledsen. Inser att jag inte kan tänka så. Måste vara snäll mot mig men vill så mycket.

För övrigt: Alltså det här med att vakna mitt i natten av mensvärk...extremt obra!