Linda ville höra om dagar när allt faller på plats eller kanske otursdagar. Jag brukar inte se på dagar som tur eller otursdagar. Jag ser händelserna som separata men idag hände något som fick mig ur balans.
Jag ser inte mig själv som speciellt ordningssam men med vissa grejer är jag nästan (ehrm) anal. Strumpor är ett exempel. Jag blir helt förstörd om en av mina strumpor försvinner i tvätten. Det får liksom inte hända. En strumpa kan inte försvinna. Den måste ju vara någonstans! Jag blir skithetsig om den försvinner tillfälligt och det händer inte ofta.
Idag på lunchen kom jag ner till köket och öppnade ”mitt” kylskåp. Vi har nämligen 2 (ca 140 anställda, många köper lunch på företaget eller ute). Såg inte matlådan där jag ställde den. Blir lite förvirrad och kollar runt mer. Ingen matlåda. Jag öppnad tveksamt andra kylskåpet, men hittar inte heller där någon matlåda.
Tillbaka till mitt kylskåp och rotar verkligen igenom hela men av lådan syns inte ett spår. Glömde jag plocka upp den ur väskan? Jag springer upp till kontoret men nej, inte är den där. Jag är verkligen helt säker på att jag ställde in den. Jag kommer ju ihåg att jag hejade på Greger samtidigt. För säkerhets skull ringer jag pojkvän och frågar att min matlåda inte stod kvar imorse. Det gjorde den inte.
Nu är jag rejält uppjagad och spanar nästan ilsket på folk i matsalen för att försöka upptäcka matlådetjuven. Jag börjar fråga folk om de sett den men ingen vet något. Till slut får jag köpa en macka och lite sallad men jag tänker hela tiden längtansfullt på min fina (och dyra!) kravlax med cous cous.
Hoppas verkligen att förövaren uppskattade maten för själv känner jag mig inte tillfredsställd av min mat. Och som med strumporna kan jag inte släppa. Var är den någonstans? Vem tog den? Jag kan ju knappt jobba nu. Och hungrig börjar jag bli. Skit också!
Nya jackan och lugn på ridbanan
1 day ago
6 comments:
Helt förjävligt!
Jag har varit arbetskamrat med en som mer än en gång tog andras mat. Han köpte frysta färdigrätter och trodde att varje sådan som fanns i frysen var hans. En gång tog han min reservrätt trots att jag skrivit mitt namn på den. En annan gång tog han en annans paj.
Vad vill jag säga med detta? Jo, jag hoppas att det är någon som har gjort ett misstag - hur man nu kan göra det med en hemlagad matlåda.
Linda: Teorin är att någon, sominte gjort sin egen matlåda har tagit min. Men sur är jag ändå för att kvar i kylskåpet står inte nån matlåda som ser exakt ut som min och min mat var dessutom inte vanligt. Man får ta ansvar över att hålla koll på sin mat *butter*
Se det som en övning i acceptans. Det kan hända alla, och är det så stor grej egentligen? Vi lever ju i ett välfärdsland, några av de mest priviligerade människorna på jorden. Att inte få äta sig HELT mätt EN måltid...
Men anonym, visst behöver kanske en försvunnen matlåda inte vara en så stor grej EGENTLIGEN (även om jag har varit med om samma grej och reagerade på liknande sätt fastän jag rent logiskt visste att det bara var en sketen matlåda, poängen för mig var att jag tyckte det kändes som ett övergepp, någon hade medvetet eller omedvetet snott något som jag hade lagt ner omsorg på). Men det är väl just för att det är ett i-landsproblen som det inte heller funkar att dra paralleller till svältande människor och tycka att man ska vara glad som överhuvudtaget har råd att köpa mat.
Sen håller jag med om att man kan se det som en övning i acceptans, men just det där att tycka att man ska vara glad och tacksam för man lever minsann i ett i-land, känns liiiiiiiite arrogant och minst sagt empatilöst.
Haha go exkollegan!
Post a Comment