Jag känner mig inte på topp. Jag är liksom urlakad. Mycket på jobbet under ett tag, det hemska beskedet, vrånga knän som gör att löpningen är osäker och höst gör att jag liksom blir tom. Nu ville jag skriva ett inlägg, ett kul som jag kunde få feedback på och det i sin tur skulle ge mig energi. Men jag var liksom bara...tom.
3 comments:
Inte för att det är särskilt roligt att känna sig tom, men behövs inte det ibland? Eller åtminstone att man låter tankarna ta lite höst, gå ner i varv, vila, låta tankarna komma som de vill utan att man kräver något. Det är ju ändå, precis som du skriver, väldigt mycket som hänt som din hjärna behöver få ta lite tid på sig att sortera.
Efter ett tag, kanske det börjar dyka upp tankar som inte känns tomma och som kanske till och med förvånar dig. Inspirerar dig, igen.
Kram!
exkollegan, klok som alltid! Kram!
Kom hit så tar jag hand om dig lite! Och tänk på 1a oktober! Det kommer bli görskoj! :)
Stor kram!!
Post a Comment