Jei!

Lycka är att komma iväg på ett spinningpass!

Fick två biobiljetter i julklapp som går ut 27 januari. Gissa om jag ska gå och se The Prestige! Alla människor borde inse att Christian Bale är en av vår tids bästa skådisar. Gå ni också!

Den tråkiga

Buhu ingen träning och massa godis makes Kattis a dull girl.

Hemma

Eller vad man nu ska kalla det, det är så många ställen jag kallar för hemma nu för tiden, i familjehemmet drar snart den största av alla jultraditioner igång: Bingolottos uppesittarkväll! Eftersom det är så fruktansvärt lågt tempo kan man göra hur mycket saker som helst samtidigt. Jag har dock gjort allting färdigt. Alla julklappar är inslagna, vegetarisk lasagne till imorgon - check, och så har vi kokat knäck. Därmed känns Bingolotto som ett sista desperat försök att hålla tristessen borta. Nåväl imorn kommer ju julklapparna!
Jag kommer aldrig växa ifrån julklappsfenomenet (Ja, jag ropar i extas varje gång jag hör glassbilen än.) men det är ju därför ni älskar mig ;)

Släktingar

Men kom igen people, kommentera! Lagar ni aldrig mat eller? Eller är ni töckendäringa människor som äter julkorv, syltor och revbensspjäll?

Titta på grådvärgssläktingarna!

Evil carbs

Julen i år kommer förhoppningsvis innebära mindre kolhydrater än tidigare. Jag har inte bakat, eftersom lussebullar inte smakar lika gott längre. Inte heller har jag kokat knäck, men det tänker jag minsann göra. Jag ska försöka att inte svulla i mig så mycket dock.

Men själva procedurerna när man tillagar dessa godsaker känns så juliga så det är nästan så man måste genomgå dem för att komma i julstämning. Och sen när man har dem framför sig så är risken att alla föresatser flyger all världens väg och man trots allt svullar järnet. Speciellt på julafton när familjen envisas med att äta det ena äcklet efter det andra.
Jag måste alltså komma på något gott som jag kan laga och ta med mig för att inte äta knäck, i stället för äcklig julmat, tills jag väger 120 kg. Tips?

En bild säger mer än tusen ord

Så här söt är en grådvärg.

Det var jävligt högt, kan jag säga!

Anger management

Jag blir galen. Måste han skratta och säga att jag gjorde fel. Jävla apa. Jag skrattar inte och säger att han gör fel! Ok, ta ett djupt andetag. Be the bigger person. Tänk positiva tankar. Och andas uuuut.

Gud vad kul det ska bli att åka hem och fira jul!
Fast hur jag ska hinna allt innan dess vete sjutton. Fast världen har väl aldrig gått under tidigare när någon inte hunnit städa eller koka knäck så varför skulle den göra det nu?

Om nasty uteställen

Jag har blivit släpad till stans trashigaste ställe för att M av någon outgrundlig anledning vill sjunga karaoke.
Jag kommer in, kastar en blick runt om mig och inser att jag behöver mer att dricka för att klara av att vara här. Jag marscherar fram till baren och beställer en Long Island Ice Tea.
Den kommer in och det är den äckligaste drink jag någonsin druckit. Jag skjuter den en bit ifrån mig för att slippa alkoholstanken. En kille med höjt ögonbryn a la John Black i Days of our lives glider fram till mig, ställer sig lätt lutad mot baren och frågar om jag inte ska sjunga något.
- Vad tycker du jag ska sjunga då?
- Någonting med Ledin. Kanske Sommaren är kort?
- Du, jag sågar hellre av mig benet, grillar det och äter upp det.
- Oj, gillar du inte Ledin?

Jag sippar mer på min drink.
Det behövs definitivt mer alkohol.

Hemma igen

Jag har sovit 3 timmar i natt. Nu skriver jag uppsats. Det går dåligt. Jag tror min hjärna har dött.

Vive la France

Imorn gör jag en Carrie Bradshaw och åker till Paris med pojkvän som ska jobba. Jag har dock inte råd att shoppa mig gul och blå på dyra modeaffärer som Carrie. Jag har inte råd att shoppa alls. Eller jag vill inte ens shoppa. Inte tänker jag kliva i bajs, eller har en sur ryss till pojkvän heller. Jag tänker absolut inte somna på sängen i en fluffig klänning när jag väntar på min sura ryss. Inte heller kommer mitt ex åka till Paris för att försöka spöa på min nuvarande.
Men annars är det precis som i Sex and the city...precis så.

Söt

Tänk om jag vore så här söt!

Ojoj

Det verkar som jag, i bästa fjortis anda, har kärat ner mig i Jensen Ackles nu när jag tittat på Supernatural. Sen har ju käre Jensen varit med i min favorit såpa, Days. Jag kallar honom fortfarande Eric ibland...

En kamp

Jag för en inre kamp just nu om hur mycket jag ska skriva om mig själv. Ska jag vara paranoid eller ska jag let it all hang out? Och vad ska jag egentligen skriva här? Ska jag skita i mina communitys? Eller kanske posta både där och här? Eller ska jag separera? Vad tycker ni?

Oj, där ser man

Jag har gått och blivit med blogg, lite spontant sådär. Fast egentligen kan man nog inte säga att det är spontant eftersom jag tänkt till och från på det i nåt år.

Jag kommer få cancer. En tumör stor som en fotboll kommer bildas i mitt huvud pga allt telefonpratande som måste till vid det här uppsatsskrivandet. 1 timme och 25 minuter idag. Det var väl kanske vad jag pratade på 3 månader. That's innan uppsatsen startade alltså.

tacka vet jag icq och mail.