Två år efteråt. Jag är inte längre ett öppet sår. Mer som ett stramande ärr som känns obehaligt att trycka på. Ändå kan jag inte låta bli att undra...tänker du någonsin på mig? Nämner du mig i konversationer? Eller är jag utsuddad, förträngd, bortglömd?
Men varför spelar det egentligen nån roll?
Nya jackan och lugn på ridbanan
1 hour ago
4 comments:
Det kanske inte spelar någon roll för hur du lever ditt liv men det kanske spelar roll där inne i huvudet och magen. Du blev sviken. Svek gör ont och bildar ärr. Jag tror att personen vet att han gjort fel men vågar inte ta steget. Det är lättare att sopa det under mattan eller låtsas som att "problemet" inte finns. Men en dag kanske han ångrar sig...
Jag är själv utsuddad ur nåns liv. En nån jag pratade med flera gånger i veckan, träffade flera gånger i veckan. Idag lever han med sin käresta och får inte/vill inte/ ha nån kontakt med sin gamla vänner. Men jag har sagt åt han att en dag står han där, o då är han ensam. Då har han ingen. Det är hans val. Jag skulle ALDRIG ge upp mina vänner för nån. Det är fega människor. Jag har egentligen inga ord för vad jag tycker om sånt, eller jag har massor men då skulle de bli en hel novell och det orkar jag inte. Vill bara säga att han tänker på dig, det är jag övertygad om och jag tror att han är skamsen. Vissa är fegisar, vissa inte... sen kan du ju räkna ut vem han är och vem du är ;) Kram!!!
Sassi: Jag förstår hur du tänker och jag tänker likadant. Tack för ditt inlägg!
Ja Sassi jag säger bara Word!
Klart han tänker på dig Kattis, jag har svårt att se hur det skulle vara annars. Jag tror som Sara att han är för feg för hela den där fajten det skulle inneburit att ha kvar dig i sitt liv. Sen är det juh helt klart hans förlust. Sen vet ni bägge två vart jag står i den frågan om vänner som överger för en ny respektive eller dylikt...
qylva: Tack för dina tankar!
Post a Comment