Totalt utmattad har jag sovit ca 24 timmar på två dagar. Så himla skönt och jag börjar känna mig normal igen. Något som var extra jobbigt under fredagen var (förutom begravningen alltså) att pappa fick ett samtal av läkaren. Han har ju fått diabetes och nu visade det sig att hans njurar (som redan är skitdåliga) tar massa stryk av diabetesmedicinen. Jag frågade pappa vad det innebär men han visste inte själv. I mitt huvud bubblade genast mormors dialys upp till ytan och sekunden efter kom jag att tänka på donation. Fy fan, pappa är inte ens gammal :/ Han har i alla fall tagit diabetesen på allvar och lagt om kosten helt och börjat med promenader. Tack vare detta har han gått ner i vikt och fått bättre värden.
Jag hoppas nu att han ska fortsätta med detta så han får sluta med medicinen.
Begravningen var rätt fin och jag fick gråta. Men det är jobbigt och jag blir verkligen både fysiskt och emotionellt helt slutkörd. Minsta småsak får mig att nästan bryta ihop.
Det är tur att jag har fina saker att lägga fokus på. Jag är redo. Släng in mig i matchen så ska jag göra mitt bästa (även om det nog inte är mycket att hurra över i början).
No comments:
Post a Comment