Tuesday, December 15, 2009

Stora luftiga flingor

Hej vad det snöar! I love it!

Tänk vad duktig jag har blivit på aerobic. Jag står längst fram och hänger med jättebra på passet. Jag lär mig fort och kan ta ut alla rörelser så det blir jobbigare. Jag kan hela passet utantill och kan lätt tänka på annat under tiden vi kör. Jag kan utnyttja speglarna för att bedöma var jag är i rummet och kika på andra. Efter passet berättar jag för ledaren att det var sista passet på ett tag. Hon suckar och ser besviken ut och säger att om hon hade vetat det hade hon hittat på ett nytt block. Tänk om jag hade vetat att jag skulle bli en aerobicauktoritet när jag snubblade omkring för dryga 10 år sedan.

Monday, December 14, 2009

Vilka får pepping

Jag undrar varför det är svårare för människor att peppa någon de inte tror behöver det? Jag märker det till exempel på boxen. När jag börjar frusta och gnälla peppar de. Om jag ser oberörd ut är de tystare i mycket större utsträckning. Men även om jag ser oberörd ut kanske jag blir glad av pepping. Kanske behöver pepping. Man vet ju faktiskt inte.

Vad tror ni? Varför är det så?

Kom igen då, sjung den!

Chokladkola, saffransskorpor, glöggbollar, glögg, munkar, tryfflar och diverse annat. Det känns skönt att gå tillbaka till vardag då jag inte smockar i mig efter den här helgen.

Här på jobbet har vi just firat lucia. Jag älskar lucia! Det är så vackert. Jag sitter och tindrar med ögonen och suckar andaktsfullt. Tyvärr sjöng de inte Gläns över sjö och strand. Jag kanska borde ha skrikit att de skulle sjunga den?

Sunday, December 13, 2009

Snart paus

Snart kommer bloggen att gå ner på viloläge. Intresserade kan lämna en kommentar (med er mail) eller maila direkt så kan ni få adressen till en annan blogg som inte går på viloläge under den tiden.

Friday, December 11, 2009

Slutresultat

Efter det sista på Biggest loser landar jag på 57,4 och gick alltså ner 0,7. Totalt 3 kg. Jag är jäkligt nöjd och gör high five med mig själv på kontoret.

Thursday, December 10, 2009

Sista dagen idag.

Idag är sista dagen av vår Biggest Loser-tävling. Sista invägningen är imorgon. Varför det blev en fredag? För att jag vill göra chokladkola, saffransskorpor och kanske knäck i helgen! Här ska ätas götta! Då ser man till att lägga invägningen så att det inte påverkar. Lite manipulation av statistik sitter aldrig fel. Lögn, lögn och förbannad statistik! som jag brukar säga.
Men nu får ni hålla tummarna att jag piskar pojkväns-ass.

Wednesday, December 9, 2009

Men klart alla är kära i mig?

Jag tror jag håller på att drabbas av storhetsvansinne. Imorse drömde jag återigen att en gammal klasskompis var kär i mig. Alltså en helt annan än sist! Han var så imponerad av att jag var smart, snygg, vältränad och mitt högskoleprovsresultat (mycket viktigt i en relation!). Jag var mest milt road och solade mig i glansen.
Sen gick jag och hängde mig i en helikopter. Alltså hängde i armarna från själva helikopterbenen som den landar på ni vet.

Vad är det mitt undermedvetna vill?! Kan vi lugna ner oss med den här hybrisen att Id tror att alla är kära i mig? Eller kanske snarare önskar att det vore så…

Monday, December 7, 2009

Kiss me baby

Mäh, gillar ni inte min kärleksförklaring till Biggest loser?!
Jag får försöka lugna mig på den fronten och skriva om nåt annat då.

Efter som min blogg mest får nya besökare som söker på något som har med kiss att göra (Hur kissar man Hur kan man inte veta det?, Hur kissar tjejer Ja som alla andra?, Kissa sittande It's good shit. Börja genast! osv) tänkte jag att vi skulle prata om kiss. Kissar ni i duschen? Jag kommer ut. Jag kissar i duschen. Och jag säger som George (i Seinfeld alltså): It's pipe!
Det är dessutom nyttigt. Matt Damonds karaktär i "I sanningens namn" säger att det är bra mot fotsvamp. Det är bra mot smärta om man bränt sig på en manet (händer mig ofta i duschen!) som vi lärde oss av Vänner och man får snabbt koll på om man druckit tillräckligt.
Jag är säker på att jag har berättat att man kan dricka sitt kiss 3 gånger utan att dö av urinförgiftning (men här är det på plats att vara kritisk!) och sen nåt överlevnadsprogram har jag lärt mig hur man gör för att destillera kiss till vatten. Mycket användbart tänker jag!

Biggest loser, en kärleksförklaring.

Jag har funderat lite på varför jag gillar Biggest loser så mycket. Dels är det ju för att de får lära sig att träna och äta bra. Några av mina största intressen. Jag tycker om att se vad de tränar och höra tränarna. Det blir så uppenbart vilka mentala spärrar de har och hur de bryter igenom dem. Det är både rörande och bra träning för mig. Jag får lära mig om vad som kan vara mina spärrar, hur jag ska hantera dem.
Jag gillar att se hur de hanterar träningen. Vad tränarna säger för att motivera dem.
Det är dessutom fantastiskt att se dem växa och klara av utmaningar. Så gott som varje avsnitt sitter jag med tårar i ögonen.
Det ger mig fantastisk motivation. Om de kan träna och köra på som de gör, då kan jag också.
Det är några anledningar till att jag älskar Biggest loser. Jillian är dessutom min idol!

Efter tredje veckan

58,1 ger en viktminskning på 0,3 kg. Totalt 2,3 kg. Först blev jag besviken, men det är ändå 0,3 kg och det är bra jobbat.

Friday, December 4, 2009

Reptilhjärnan kickar in

Telefonen ringer på lunchen. Jag plockar fram den och tuggar samtidigt ur thaimaten jag har i munnen. Slänger en blick på telefonen för att se vem som ringer: Dolt nummer. Käken stannar till en kort stund innan jag svarar. Jag vet att det inte är du som ringer men kroppen reagerar som den vill. Pulsen rusar och jag känner det hetta i ansiktet. Jag har inte tänkt på dig på ett tag och jag tycker jag är över det.
Kroppen verkar tycka något annat. Den ställer fortfarande in sig i fight or flight mode när den tror att du är i närheten.

Knädiagnos

Vilken kunglig fredag jag har framför mig. Först ska jag styra upp en upphandling, iklädd finfredagsklädsel så klart. Sen in till stan för sista vaccineringen innan resan. Då passar jag på att käka lite thai med pojkvän. Sen är det aerobic som följs upp med att äntligen se 2012 på bio.

Sjukgymnasten trodde förresten att jag har patellofemoralt smärtsyndrom. Efter att ha googlat känns det faktiskt tämligen klockrent. Jag voltarensmörjer, undviker det som framkallar smärta (gå nedför trappor och sitta) och ska sedan lägga på en styrketräningsövning. Schåpiga knä, det här ska vi allt styra upp.

Gissa om det känns konstigt att ta hissen. Speciellt nedför.

Thursday, December 3, 2009

Usch

Jag åt ett stort chokladhjärta efter lunchen. Det var ju jättedumt.

Wednesday, December 2, 2009

Det ilskna knät.

Jag är lite bekymrad. Mitt högra knä känns konstigt. Det känns lite svullet och ibland ömmar det lite lätt. Det gör liksom väsen av sig på ett helt annat sätt än det brukar. Jag vet inte riktigt vad det är som händer. Om det är början till någon skada eller om det bara är ett knä på vrången. Eftersom jag är livrädd att dra på mig något värre har jag ordinerat mig själv löpvila veckan ut och kör bara annan träning. Det känns lite hårt eftersom knät egentligen inte gör ont och jag vill köra på, men vad ska jag göra?
Så fort jag träffar min sjukgymnastkompis ska jag tvinga denne att undersöka mig och försöka komma med diagnos. Till dess, löpvila. Det är bara att gilla läget och försöka blidka knät.
Vad tror ni ett knä gillar?

Tuesday, December 1, 2009

Att reflektera

När jag ser chefen hålla sin presentation och bemöta frågeställningar tänker jag att jag har så långt kvar till hennes nivå. Visst, min presentation gick bra, men hon är så mycket mer slipad. När hon får frågeställningar är hon så bra på att veta om hon ska ta det, om hon ska vinkla tillbaka eller om hon ska köra ett tredje alternativ. Jag har en tendens att hålla med. Jag blir så mån om att visa att jag hör personen så att jag kanske inte står på mig som jag skulle. Så tänker jag: Är det typsikt en tjejigt att tänka som jag tänker nu?
Känner andra på samma sätt men kör ändå? Eller är det så att jag känner av att jag har kvar innan jag blir mogen nog att axla en chefsmantel.

Tidigt

Äntligen har man bestämt att killar som har sex med killar ska få donera blod. Det var väl på tiden!

Suzanne Collins

Har läst färdigt andra boken i Hungerspelstriologin nu och jag längtar som sjutton efter sista boken. Varför skulle jag ge mig på en trilogi som inte var färdig? Jag visste i och för sig inte att det var en trilogi när jag började läsa första boken, men ändå! Som det inte var nog att vänta på WoT.

Förresten måste jag ha massa böcker med mig på resan. Har ni förslag?