När jag ser chefen hålla sin presentation och bemöta frågeställningar tänker jag att jag har så långt kvar till hennes nivå. Visst, min presentation gick bra, men hon är så mycket mer slipad. När hon får frågeställningar är hon så bra på att veta om hon ska ta det, om hon ska vinkla tillbaka eller om hon ska köra ett tredje alternativ. Jag har en tendens att hålla med. Jag blir så mån om att visa att jag hör personen så att jag kanske inte står på mig som jag skulle. Så tänker jag: Är det typsikt en tjejigt att tänka som jag tänker nu?
Känner andra på samma sätt men kör ändå? Eller är det så att jag känner av att jag har kvar innan jag blir mogen nog att axla en chefsmantel.
Nya jackan och lugn på ridbanan
14 hours ago
1 comment:
Känner igen mig så väl; min chef är jättebra och otroligt slipad när det gäller att välja sina strider och diskutera frågeställningar. Det kanske är för att hon är smart, eller för attt hon har lång erfarenhet. Eller för att hon har insett hur drygt det är att alltid vara så himla medgörlig och serviceinriktad.
Fast å andra sidan har jag träffat på folk som är hur smarta och erfarna som helst, men ändå inte klarar det chefen gör. Jag föredrar att tänka att 40% nog går på ren inspiration; att ha en egen vision, någon sorts mål man strävar efter. Och sen 40% ren envishet; att inte ge sig utan testa sig fram tills dess man får som man vill.
Eller som amerikanerna säger: Allt du vill är möjligt, bara du vill det tillräckligt mycket!
Post a Comment