Det som får mig att acceptera, att förlåta att till och med intala mig att jag gillar, är att jag vet vad som kommer. Den årstid jag älskar med innerlighet och aldrig kan släppa utan sorg. Sommar. Sommar och jag vi är tighta, som ler och långhalm. Sommar är vacker och inneslutande. Inte avig som vintervår. Men vintervår är ju ändå ett steg på vägen, så jag förlåter. Förlåter grushögar och smutsiga fönster. Vattensjuka gräsmattor och skräp som tinar fram.
Vintervår måste också få finnas.
No comments:
Post a Comment