Skärmflygning i tandemversion

I helgen har jag gjort något nytt. Jag har sprungit på en åker för att någon sekund senare vara över 200 meter upp i luften. Väl uppe i luften gled jag omkring, tjöt lite när jag föll neråt och var allmänt uppspelt. Några minuter senare landade jag och försökte springa dit instruktören sa. Jag rekommenderar det varmt. Foton kommer.

Just nu är jag mest äcklad. Bihålorna har efter ett antal månader med småtjaffs bestämt sig för att öka tempot. Nu går jag runt med en heläcklig lukt i näsan som jag vet kommer från slem som ligger och pyr och luktar däruppe. Fresch! Tur att jag redan har pojkvän. Ingen annan skulle vilja ha mig.