Och så har jag ju katterna

Det är sista skälvande timmarna på semestern. Pojkvän lagar lasagne och jag packar upp. Semestern har kommit med många utgifter och kontot ekar just nu. I vinter har vi en långresa att se fram emot och därför ska vi börja spara. För att spexa till det lite ska vi göra det till en grej. En sport. Handla billig och nyttig mat. Inte köpa sådant vi inte verkligen behöver. Det känns faktiskt kul. Jag är rätt duktig på att leva snålt och nu ska jag försöka smitta av mig på pojkvän, som inte är lika duktig.

Det känns faktiskt helt ok att börja jobba i morgon. Jag tänker ta det lugnt första dagen och strukturen med att arbeta är bra för mig. Trots att jag lyckats hålla igång bättre än någon annan semester har jag gått upp. Min kropp älskar att suga åt sig kalorierna, samla på dem och lagra dem. Jag ser fram emot att göra att schema som ska skala bort dem igen. Det känns bra. Livet känns bra. Och även och jag har fått lite höstpanik är det tid kvar av sommaren än och jag har mycket roligt framför mig: Madonna, Coldplay löpning i shorts och linne...

Livet känns bra.