Frustration

Jag blir frustrerad. Vissa på jobbet skrattar bara lite när jag berättar (efter att de har frågat) hur besviken och ledsen jag är över knät och att jag inte kan springa. De tycker det är jättetokigt att säga så. Så kan ju ingen känna på riktigt! Det är ju bara jobbigt och hemskt att springa!

Jo! Det kan jag! Om du inte kan förstå så låt mig vara ifred. Låt mig ha en fas där jag får sörja det här.

Nåväl. Jag verkar i alla fall kunna sälja platsen. För pengarna ska jag köpa alkohol. Cider och/eller vin. Sen ska jag sitta i en park och följa pojkvän via sms och bli lullig!