Sunday, May 9, 2010

Vilse

Idag gick ett lopp jag hade tänkt springa.
Ute lyser solen och det är fantastiskt. Jag tänker att det är nu det är som härligast att löpa. Man har tröskat igenom vintern med halka, mängder med kläder och tung luft att andas. Nu lättar det. Men jag springer inte just nu.
Jag känner mig lite vilse utan löpningen. Jag har tappat fokus och rutiner. Jag slirar, trots att det inte är vinter.
Jag måste intala mig själv att jag fortfarande är en sån som tränar. En som äter balanserat. Det är inte kört.
Jag måste kämpa för att hitta nya rutiner och glädje.
Jag måste hitta tillbaka.

Hur gör man för att hitta det? För att hitta sin glädje?
När jag var ny med löpningen, när jag precis upptäckte den, sprang jag i skogen. Jag återupptäckte årstiderna och jag njöt av min kropp.
Idag åkte jag till skogen. Jag pluggade i min ljudbok och jag gick så fort jag kunde och såg mig omkring. Skogen var tjock av vitsippor och blåsippor. På vissa ställen fanns tussilago. Jag såg mig omkring och log.

Jag hittar nog tillbaka, även om jag är vilse just nu.

5 comments:

AK said...

Det är jättehärligt med vårblommor! Jag längtar efter liljekonvaljer :)

exkollegan said...

Vad bra du beskriver det: Utan löpningen blir man vilsen.

Saknar min träning men har inte varit lika duktig som dig att hitta alternativ. Börjar dock komma igång nu, om så bara att jag kör lite hårdare med det som ändå ska göras: igår var det städning då jag låg på golven och skurade golv så hårdhänt jag kunde. Har idag värsta träningsvärken i vader, skuldror och armar - gott!

Snyggt jobbat Kattis!

Sassi said...

Det här året har inte vart nån höjdare direkt, för nån tror jag men... förr eller senare vänder det. Men hur kul är det att gå o vänta? Jag vet. För mig var de så att jag skulle ner i botten, sen började klättringen uppåt. Saker och ting blir ljusare. Man får se till att tvinga sig att se de bra sakerna. Härligt att du tog dig till skogen och att de fick dig att le. För mig har de vänt och jag är nästan uppe på kanten nu. Mitt liv är speciellt och jag är speciell. Precis som ditt liv är speciellt och du är speciell. Du kommer hitta tillbaka, det är jag säker på. Massa massa kramar!!!

Kattis said...

Anna-Karin: Liljekonvaljer är jättehärliga. När de kommer är det sommar.
exkollegan: härligt jobbat! Städning kan vara superbra träning.
sassi: Jo då för mig har året varit bra! Det är bara knät som krånglar och mycket på jobbet. Annars är allt bra :)

Katarina Bildström said...

Hej! Kroppen hittar alltid tillbaka. När den är redo. Och då vet du. Du behöver inte oroa dig alls för att den inte kommer tillbaka. *kraaam från hon som faktiskt vet*