Löpning, I love you man!

Jag kan springa igen! Sedan jag fick mina fotbäddar gjutna har jag långsamt men stadigt kunnat öka på mina stapplande löpsteg. Jag känner mig lika smidig som en stolpe och jag springer kort kort, men jag springer. Det känns så otroligt skönt! Nyss var jag ute en sväng i linne och shorts. På sluttet blåste jag till och med på lite och det är så härligt!
Första gången jag kom hem efter att ha klarat 10 min på löpband utan smärta i knät och skulle berätta för pojkvän började jag gråta.

Träning, en kärlek för livet hoppas jag!