Knäföljetongen

Sjukgymnasten igår igen. Han tittade, klämde, inspekterade och undersökte. Han sa åt mig att prova springa nästa vecka och så fick jag ytterligare en övning samt lite riktliner. Tänk om jag kan börja springa nästa vecka. Vilken superlycka! I lördags lyckades jag hitta ett spinnpass som var 90 minuter och alltså påminner om ett långpass. Jag var gråtfärdig första låten. Alla dessa timmar när jag tränat och visualiserat att jag springer och känner mig så stark. Så ingen löpning på länge länge. Men snart, Kattis. Snart!
Då slipper jag stå på gymmet och sukta efter löpband.