Häromdagen fick jag höra ”att det inte kan vara bra” att dricka så mycket vatten som jag gör. Självklart kan man dricka för mycket vatten så man spär ut salter i kroppen, men kan tom dö av för mycket vatten. Hur mycket dricker jag då? Kanske ca 2 liter utöver det jag få i mig i kosten och jag tränar ganska mycket. Känns inte som ett jätteproblem va? Jag vet däremot att om jag dricker mycket mindre än det lätt får ont i huvudet, blir grinig och sur.
Jag funderar lite på var den inställningen kommer ifrån. När jag har pratat om människor som genomför en Ironman, springer coast to coast i USA kan det hända att folk säger att det är onaturligt, eller inte är bra. Men vad är för mycket? Vad är onaturligt? Vem bestämmer det? Och varför vill människor gärna säga det?
Jag säger inte att alla ska springa genom hela Sverige, men jag blir imponerad när jag hör om människor som har gjort det. Varför blir vissa imponerad när andra avfärdar det som onaturligt och sjukt. Själv tänker jag på att det här är skapande av mentala spärrar. (Ex. På högstadiet tyckte jag det var svinlångt att springa 5 km och en mil?! Herregud, så långt åker man ju bil! Nu har jag upptäckt att en mil faktiskt inte är så farligt.) Men varför har vi det behovet? Varför måste vi begränsa oss själva?
Jobblättnad!
10 hours ago
2 comments:
Två liter? Skulle det vara mycket? Vadå. Det man alltid har hört traditionellt är ju att det är så BRA med mycket vatten, att man borde sikta på tre liter. Även fast jag också hört på senare tid att kroppen inte blir mer glad för mer vatten än den behöver.
Det där med att folk tycker att det är onaturligt att springa över en kontinent och så... Jaa... De vill väl stöta ifrån sig att de själva inte är några supermänniskor genom att hacka på den som genomfört något sånt. Eller?
Malin: Men eller hur? Det är inte ens ovanligt mycket.
Men Varför vill människor det? Jag tycker det är himla konstigt. Fast ja, genom att sänka andra höjer man sig själv...det kanske är så det är.
Post a Comment