Små djur jag älskar

Jag kommer ihåg när jag bestämde mig för att kastrera Isa. Hon hade precis börjat löpa och var helt galen. Jag ville dessutom inte använda henne till avel så då var det bästa att kastrera. Ingen stor grej. Men när vi kom till veterinären och jag såg alla andra djur, när jag såg henne ynka och när jag tänkte på att hon skulle bli sövd och opererad...då blev det plötsligt stort. Jag fann att jag hade svårt att koncentrera mig hela dagen. När hon väl kom hem var hon liten, ynklig och eländig. Hon fick till och med sova i sängen med oss. Idag var det dags att lämna in Osiris för att ta bort tandsten och en plupp han har på högra sidan. Det är ju en ännu mindre grej. Men eftersom han ska sövas fick han mat sista gången vid 18 igår. Det betyder att han missat två mål mat. Mål då snuppschen har fått och Osiris stirrat på mig med stora ögon och undrat varför han inte fått mat trots att han satt sig innan Isa. Han lyckades faktiskt sno åt sig nåt frö av henne imorse så jag var dit och brottade omkull honom, skällde och försökte pilla ur maten innan han svalde. Han blev skräckslagen och backade sedan när jag skulle pussa honom. Det kändes ju mindre bra... Min lilla grå farbror. Jag ska hämta honom vid 16 idag men om jag kan åker jag nog tidigare. Fina lilla lilla man.