Morr!

Idag skulle jag ta en av jobbets elbilar till ett möte. Jag älskar elbilen. Den är liten, smidig, mijövänlig och supersöt. Tyvärr vägrade den starta för mig idag så jag sprang in till dem som har hand om våra bilar för att få hjälp, ganska stressad eftersom mötet började snart och jag verkligen inte ville bli sen. Jag berättade att den inte startade varpå mannen frågade mig om jag vridit om nyckeln helt.
-Ja det tror jag väl? samtidigt som jag nervöst ryckte från sida till sida och tittade på klockan.
-Kan du komma och titta på den? Ifall jag gjort något fel? Jag hade den ju i måndags och då var det inga problem.
Mannen skämtmuttrar "typiskt fruntimmer" och jag kan nästan känna hur en åder i pannan börjar pulsera.
Vi går ut till bilen och tittar och det visar sig att den inte har någon el. Han kollar på laddningsstationen och det visar sig att en säkring har gått så trots att bilen har stått på laddning så har den inte fått nån el. Han ger mig nycklarna till en annan bil som vi går till. Han vill nämligen kolla att jag kommer iväg. Jag säger på väg till bilen:
-Jamen då var det inte fruntimmrets fel ändå. och ler sött.
Han tittar ner i backen och säger att 9 gånger av 10 är det vis som ska köra som gör något fel. Well, in ya face, det var inte mitt fel. Ett poäng till Kattis!

Senare kommer jag till mötet. Plötsligt börjar en man där att likna en sorts maskiner vid kvinnor. De måste tydligen pysslas om och spacklas för att sköta sig. Precis som kvinnor uppenbarligen. Jag stelnar till och fortsätter le. Vi har nämligen en utomstående på mötet som jag vill att vi ska visa en gemensam och harmonisk bild emot men inne i mig svär jag. Vaddå spacklas och servas?! Jag får inte heller något tillfälle att säga något tillbaka. Ett poäng mot Kattis!

Vad är det med folk idag? Är jag ful och schleten? Och om jag är det så kan jag i alla fall tipsa om att jag inte uppskattar att bli kallad fruntimmer. Eller att nån säger att jag måste spacklas och kräver underhåll. Morr.