Lite då och då brukar någon runt omkring mig se bekymrad ut och säga att de är oroliga över mig. Över att jag tränar för mycket. Oftast är det en person som inte finns i min omedelbara närhet men som ändå finns där i utkanterna. Den här gången var det en före detta kollega (icke att blanda ihop med exkollegan som ibland kommenterar här). Jag skrattade först när hon sa att hon var orolig för mig men sen kom jag på att jag borde ha bett henne förtydliga vad hon menar. Vad är det hon är orolig över?
Är jag beroende av träning för att må bra? Ja, utan tvekan.
Är detta dåligt i sig själv? Det har jag svårt att se.
Känner jag mig tvingad att träna och får dåligt samvete om jag hoppar över ett pass? Icke. Jag skolkar då och då med gott samvete.
Tränar jag jämt? Det beror väl på vad man menar men jag har minst en och gärna två vilodagar i veckan.
Tränar jag så mycket att jag blir skadad eller sjuk? Jag är ju aldrig sjuk. Nu har jag utvecklat nån slags romantiserad bild av hur det är att ligga i sängen, vara lite rosig om kinderna med feber och kolla på DOOL. Enda skadan jag haft är mitt knäproblem och då är det i stället viktigt att jag tränar mitt knä på rätt sätt.
Äter jag konstigt/dåligt? Det tycker jag inte. Visst jag kan vara kräsen på det sättet att jag inte vill äta massa skit med färdigmat, McDonalds osv men jag är ju inte rädd för att äta mycket, fett eller kolhydrater osv.
Så jag måste undra, vad är hon orolig över? Vad tror ni? Är ni oroliga över mig?
Better safe than sorry
21 hours ago
7 comments:
Tack för förtydligandet att det inte är jag som är orolig. :)
Orolig över att du tränar mycket? Jag kan ju fundera över hur mycket tid andra lägger ner på att kolla på tv/spela spel/sitta på kafé och dricka latte...etc... Lika gärna som man gör det några timmar per dag, kan man väl träna? Speciellt när det är olika saker man tränar och man tar det lugnt de dagar det känns som att man borde göra det.
Kroppen är gjord för att användas och några/flera timmars träning per dag kan ju jämföras med inte-alltför-länge-sen då inte bilar fanns, man tvättade för hand och längdskidtävlingar vanns av män som jobbade i skogen hela dagarna och sen tog skidorna till Vasaloppet, åkte loppet och sen skidade hem. Så dagens moderna människor har en konstig uppfattning om hur mycket kroppen tål att/behöver användas.
Men det var ju bara en fundering kring den fysiska aspekten på att träna ofta. Tycker fd kollegan att det skulle vara någon sorts psykologisk flykt att träna istället för att... ? Vad? Tja, om så vore så vad är problemet? Det brukar väl kallas för ventil? Hittills har jag inte träffat en enda människa som inte har någon ventil för sig. Man kan ju bara titta på alla medelålders män på Söder i Stockholm som odlar skägg och går all-in på korvstoppning och surdegsbakning...
Så länge det gör en lycklig och man inte skadar någon, fortsätt!
Jag är INTE orolig. Jag är imponerad och aningens avundsjuk över dina träningsrutiner. Du äter ju som en häst :P och är stark som en oxe! Kan du inte be din före detta kollega att oroa sig lite mer över alla med övervikt istället?
Jag håller med de två ovan. Livet är för kort för att bry dig om hur andra tycker du skall leva ditt liv!
Träna och må bra!
Håller med AK om att vara lite avundsjuk över dina träningsrutiner. Inte så lite heller. Helt klart en bra inspirationskälla!
Tack för era input :)
Håller med de där ovan. Tänk om man kunde ha din disciplin :)
Sen anser jag att du är en klok människa som tränar precis så mycket som du kan/vill/orkar. Tror nog att du kan ta de besluten själv. Träna på du! Du ger mig inspiration så jag tackar :)
Vad fina ni är! Är det inte helt sjukt egentligen att tänka att jag inspirerar massa människor?! Det gör mig lycklig!
Post a Comment