Mormorsrelation

Jag hade aldrig någon speciellt bra relation till min mormor. Jag kan räkna gångerna det bara var hon och jag på en hand och jag minns att mamma många gånger klagade till pappa över hur lite hon passade mig och min syster. Jag kommer också ihåg min egen besvikelse över att hon aldrig firade jul med oss, utan i stället valde mina kusiner.
När mormor dog hittade de artiklar om alla barnbarn. Hon hade klippt ur allt som stod om oss i tidningen. Om mig finns en ganska menlös när jag är på ett zoo och klappar en orm. Ingen stor prestation, ingen speciell nyhet. Bara ett barnbarn som inte ens tittar in i kameran på en bild . Nu fick jag den vid 18 års ålder, ett gulaktigt, urklippt papper som låg sparat någonstans i hennes röriga hem.
Hur väl känner vi egentligen människor runt omkring oss? Vad kommer människor bli förvånade över att hitta hemma hos mig när jag dött?
När jag nu tänker på mormor blir jag rörd när jag tänker på att hon valde att spara den där. Det glädjer mig att jag har den nu att titta på. Det är som en liten tråd till henne.