Tuesday, November 29, 2011

Sengångare

Jag brukar kalla min pojkvän för sengångare eftersom han är lite sävlig, gillar långsamma saker och ibland kraffsar på mig med sina fingrar. Först blev pojkvän sur, men sen tittade vi på den här videon.



Sengångare blir 58-70 cm långa och väger 4-9 kg. Frambenen är längre än de bakbenen och deras 8 till 10 cm långa klor är utformade som hakar så att de kan hänga sig fast upp och ned i höga träd. Sengångarnas päls växer, till skillnad mot för hos andra djur, från magen mot ryggen, så att regnvatten ska kunna rinna av lättare. Pälsens hår bildar olika skikt. Närmast kroppen är håret kort och tät, de övre lagren består av långa halmliknande hår. Svansen är bara en liten stump eller helt tillbakabildad.Pälsen agerar även som kamouflage. På den växer alger som ger djuret ett grönaktigt utseende. Dessutom förekommer larver av fjärilar och andra parasiter, till exempel av släktena Cryptoses, Amblyomma, Boophilus och Trichilium, i pälsen som förbättrar sengångarnas täckmantel. Den tjocka pälsen ger även skydd när de faller ner från trädet.

Sengångaren rör sig mycket långsamt och har även extremt dålig syn och hörsel. Däremot har den utrustats med ett relativt bra luktsinne, vilket hjälper den att kunna lukta sig till om en gren är frisk eller rutten, och därmed undvika att ramla ner. Det kan ta upp till 1 timme för sengångaren att förflytta sig 1 meter.

I fångenskap sover sengångaren största delen av dagen, men nyare undersökningar har visat att de är mer aktiva i frihet. En sengångare i regnskogen sover endast ca 9,6 timmar jämfört med en sengångare i fångenskap som sover ca 16 timmar om dygnet. De äter nästan uteslutande blad, en föda som är fattig på näringsämnen och tar lång tid att bearbeta i magen. Det kan ta så mycket som upp till en månad och görs med hjälp av bakterier. För att klara sig trots den näringsfattiga födan har sengångarna anpassat sig. Tex har de lägre ämnesomsättning än alla andra däggdjur och de avsöndrar urin och avföring med cirka åtta dagars mellanrum då de kommer ner, gräver en grop där de "do their buisiness". (Förutom bytet av träd är det den enda sysselsättningen som de utför på marken.) De har även lägre kroppstemperatur. Under aktiva tider ligger temperaturen vid 30 till 34 °C och när de vilar sjunker den till 24 °C. Hos en välmående sengångare kan magen med innehåll utgöra så mycket som 2/3 av sengångarens vikt.

De är så rörande små djur!

Monday, November 28, 2011

Att bli gammal

När jag blir gammal och bor på hem, då vill jag göra det på ett hem där man får ha djur. Jag vill ha en spinnande katt i knät. Kunna gosa med en liten hund. Djur är lugnande och minskar risken för depression, som är ganska vanligt hos äldre människor. De sänker blodtrycket och så är de mysiga. Jag hoppas verkligen att jag hamnar på ett hem där djur är tillåtna. Jag önskar att det fanns fler.

Jag hoppas att jag får bo ihop med pojkvän. Jag vill få hålla honom i handen. Ha någon som kan krama mig och pussa på mig. Jag vill inte känna mig ensam och avskuren från omvärlden.

Resultat



Så här blev julgranen. Jag älskar den!

Saturday, November 26, 2011

Julgalen

Jag är julgalen i år. För några veckor sedan köpte jag en plastgran. Jag har länge letat en plastgran, men bara sett fula. Nu hittade jag en på plantagen. Svindyr. Skit i det, tänkte jag. Jag är vuxen, tjänar ganska bra och har inga barn eller nåt. Dessutom kommer jag kunna ha den här granen resten av livet. Nu köper jag den! Och det gjorde jag. Jag och pojkvän har pratat ihop och och vi vill ha en riktigt snygg överklassgran. Men titta här, det duger ju inte!
Vi vill ha mer glitter, mer kulor. Snygga (=dyra) kulor. Snygg ska den bli och ja jag ska ha den uppe redan nu. Det är min gran och jag får ha den om jag vill!


Thursday, November 24, 2011

Bihålor

Jag har länge klagat på mina bihålor. Tidigare i höstas bestämde jag mig för att ta tag i det och gick till en läkare. Mest för att det inte ska komma fram: Nej du har cancer och det har gått för långt så nu kan vi inte göra något åt det.
Först fick jag nässpray, kortisonnässpray och ändrade sängen till högläge. Jag fick även en medicin som skulle hjälpa om jag hade kattallergi. Att jag inte trodde på kattallergi brydde sig inte läkaren om. Han berättade att man minsann inte alls kunde dra några slutsatser av att jag inte kände mig bättre i Italien eftersom jag ju hade samma kläder som vanligt. Samma kläder som katterna säkert har slickat på (?) och proteinet man är allergisk emot sitter i saliven. På nåt sätt tror jag inte min läkare är speciellt förtjust i katter.

Efter en månad gick jag tillbaka för det var ingen skillnad. Bihålorna är lika hemska. Då fick jag och har nu ätit Kåvepenin i 9 dagar och boy luktar mitt kiss illa. Det är typ enda skillnaden. Plus att jag fick börja med Kortisonnässprayen igen. Jag fick ta blodprov för att kolla om det var kattallergi och det var det inte. Skönt att kunna avskriva det i alla fall.

Men vad är det? Vad är det för fel på mig? Är jag bara schåpig?

Kollegor har föreslagit allt från healing till akupressur.

Monday, November 21, 2011

En reflex

Det är en reflex att säga "Bra" när någon frågar hur jag mår. Fast jag har det kämpigt just nu. Det har varit många saker och jag är liksom så utpumpad. Jag märker det på att jag har svårt att somna. På hjärtat som börjar fladdra. Jag märker det på att jag börjar störtgrina när jag inte kan koppla om dvdn för att sedan bli apatisk och inte ens orka plocka ögonbrynen på en hel dag. Den här jävla hösten är kanske den värsta hösten sen den i Umeå, den när jag grät tills jag blödde näsblod.

Monday, November 14, 2011

Jag kämpar på

Jag har inte skött min löpträning speciellt bra under hösten. Det har blivit 1-2 ggr i veckan vilket ju inte alls räcker om man ska springa marathon. Därför var jag riktigt nöjd när jag igår masade mig ut och sprang en mil innan baletten. Jag hare löparrygga, vilket funkade jättebra, och jag kände mig riktigt peppad av min poledance-låtlista i spotify. Det var ett tag sen jag lyssnade på musik när jag sprang så det var härligt. Det enda som var jobbigt var att jag blev paranoid ett tag när jag sprang i skogen och började snegla mig över ryggen hela tiden. jag vill inte känna mig begränsad och rädd i mitt liv! Men har väl tanken satt sig att nån kan hoppa på mig bakifrån är den svår att ruska av.



Det är faktiskt mysigt att springa i mörker också. Det glömmer jag bort ibland.



Det gick bra att köra balett efteråt också. Fötterna kändes bara lite svullna och så kände jag mig frusen. Annars var det ingen skillnad. Hur är allt med er nu?

Friday, November 11, 2011

Meh!

Åh nej, jag har precis upptäckt en litet litet hål i min "I (och så en drake) Alistair" t-shirt. Tröjan är svart och jag råkade visst ha en vit bh under. Doh!

Thank god it's friday. Och SM i poledance!

Wednesday, November 9, 2011

Mysig

Livet är förändring

Katarina som ligger i min lista över bloggar jag läser brukar säga att livet är förändring. Det är ju sant. Ofta är det kul. Man får lära sig nytt, lära känna nya personer och utvecklas.

Men ibland är det jobbigt.Man vill att det ska vara som det har varit och man kämpar emot. Det är så klart jättedumt för det är att bara bränna upp sin energi. Elda för kråkorna. Här är jag lite nu.

Usch, jag känner mig nere.

Monday, November 7, 2011

Siri

Jag har ju haft den första verionen av ifån och kände att det var dags att uppgradera. Därför har jag nu köpt en 4s. Som ni kanske har koll på får man då AI:n Siri som man kan leka med. Jag älskar att prata med henne. Min favoritfråga har varit vad hon har på sig för då svarar hon stål och lglas, nice hu? Men igår när jag frågade undrade hon varför folk frågar henne det hela tiden. Tänk om jag har traumatiserat henne!

Thursday, November 3, 2011

Alla är kär i mig

För nåt tag sedan drömde jag jätteofta att människor var kära i mig. Inatt drömde jag det igen. Den här gången var det en kollega (som jag inte gillar speciellt mycket) som var superkär i mig. Han stängde in sig på toaletten med mig (en ganska stor handikapptoa) och försökte förföra mig. När jag sa att jag inte var intresserad blev han helt förstört och jag tror att han fontänkräktes på toadörren. Oklart om det var av sorgen över att bli ratad eller om det var alkohol med i bilden. Men han vägrade att ge sig och följde efter mig på gränsen till stalking.

Nu blir jag lite generad när jag ser kollegan.

Skönt att jag börjat drömma (eller snarare komma ihåg drömmarna) igen. Det har jag inte gjort tidigare under hösten och jag tolkar det som att jag varit schleten. Självförtroendet är på topp så att säga.