Igår sprang jag det längsta jag någonsin har gjort. Nästan tre mil. Nästan tre timmar höll jag på. Man hinner göra mycket på den tiden. Jag lyssnade på en podcast (Lantz), lyssnade 2 timmar på min ljudbok (Pattern recognition av Gibson) och lyssnade på musik på slutet. Jäklar vilken nytändning musiken gav. När man har sprungit så länge börjar det göra ont här och var. Nästan överallt. Jag tänker mycket på Gärderud som säger att marathonlöpare måste lära sig att älska den känslan. I alla fall är det en extremt cool känsla att känna ben som känns stumma och ömmande men ändå kraftfulla och svarar när jag trycker på. Jag sprang sista sträckan i ett rus och sjöng med till American boy.
Det ska nog gå vägen det här. Så måste jag så klart hitta på ett lämpligt sätt att fira när jag genomfört min första mara. Vad ska jag hitta på?
241116 – Nöjeslivet
1 day ago
4 comments:
Köpa nya träningsskor...dom du sprungit i lär ju va slut :P
Anonym: Haha ja det ska jag. Men det räknar jag nog inte som en belöning. Jag tänker mig nåtot mer extravagant ;)
Trerätters lyxmiddag på fin restaurang med trevligt sällskap. God mat är alltid trevligt att fira med.
Linda: Amen. Mat kan vara meningen med livet!
Post a Comment