Jag är projektledare. Jag har en person som jag ger arbetsuppgifter. Jag leder möten. Människor frågar mig saker. Jag tjänar bra. Vissa säger till och med att jag är riktigt bra på vissa saker, professionell. Visst är det sjukt!
Jag kommer ihåg när jag gick i gymnasiet och såg mig själv i framtiden. Allt var så otydligt då. Jag hade inte riktigt inblick i nästan något arbete alls. Jag bara såg mig själv i framtiden i en SUV och med dräkt. Jag skulle vara kunnig och professionell.
Sen kom städjobben och den vaga framtidsföreställningen blev så avlägsen. Som ett hån. Som om jag någonsin skulle vara intressant och ha en åsikt som spelade någon roll.
Och nu ser det ut så här. Tänk om jag hade vetat det då.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
I know the feeling!
(verifieringsordet är förresten proforga, det låter nästan som ett riktigt ord - är det det? :oP)
Du stal min tanke!
Saga: Nej tyvärr. Pro forma däremot betyder för formens skull. Och det hade väl passat oss bra+ :)
A-K: Fira!
Post a Comment