Att läsa 160 ansökningar

Ojoj tror ni att det tar lång tid att läsa igenom 160 ansökningar. Jag sitter i min fåtölj på kontoret. Ibland med benen i kors, ibland med dem hängande över kanten sedan byter jag och sitter som en skräddare. Tydligen är detta väldigt roande för folk kommer förbi och säger att det ser mysigt eller skönt ut. När jag sedan sprider ut mina papper på golvet för att sortera dem är det ingen hejd på de uppjagade kommentarerna.

-Jag trodde att ungdomar bara jobbade med datorn.
-Vad gör du egentligen?
-Haha ja det gäller att utnyttja alla ytor.

Jag ler och undrar för mig själv om det är så fruktansvärt ovanligt. Sprider andra inte ut sig? Tänker de inte på golvet som en yta? Är det så ovanligt? Eller ser folk det helt enkelt som en spännande ingång på ett samtal. Eller får man inte ha det bekvämt när man jobbar? Eller fattar de inte att jag faktiskt jobbar?

Jag är i alla fall nöjd med mitt urval. Jag lyckades plocka ut några som föll en av cheferna i smaken. De låg inte i a-gruppen (som en annan person hade gjort i ordning) men jag plockade in dem där och pang blev de kallade till intervju.